Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarekomitéer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige-Norge, Danmark och Spanien afgåfvo intet svar
alls. För utarbetande af detaljeradt program uppsköts
konferensen till våren 1890. Under tiden skyndade
emellertid kejsar Wilhelm II af Tyskland »på högst
eget initiativ» att i förväg inbjuda makterna till
en konferens i hithörande ämnen. Berlin, ej Bern,
vardt således sätet för den första internationella
arbetareskyddskonferensen, hvilken hölls d. 15–29
Mars 1890. Delegerade från Tyskland, Österrike-Ungern,
Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike, Storbritannien,
Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal,
Sverige-Norge och Schweiz deltogo i rådplägningen.
I konferensens protokoll uttalades, dock utan
förbindelse för de deltagande makterna, önskvärdheten
af följande bestämmelser: Den lägsta åldersgränsen
för barns användning i grufvor under jord bör vara
14 år, i sydliga land 12 år. Förbud bör stadgas
för qvinnors arbete under jord. Söndagshvila
(jfr d. o. Suppl.) bör, med oundgängliga undantag,
tillförsäkras alla industriarbetare och »skyddade
personer». Barn uteslutas från arbete i industriella
rörelser intill fyllda 12 eller i sydliga land 10 år
samt skola före inträdet i arbetet hafva inhemtat
nödig folkskoleundervisning. Natt- och söndagsarbete
samt arbete i vissa ohelsosamma yrken förbjudas för
barn, som ej uppnått 14 år; deras effektiva arbetstid
får ej öfverskrida 6 timmar, afdelade genom en rast af
minst 1/2 timme. Likaledes förordas förbud mot natt-
och söndagsarbete för minderåriga mellan 14 och 16
år samt en arbetstid för dem af högst 10 timmar med
raster om sammanlagdt minst 1 1/2 timme. För flickor
och gifta qvinnor bör ej blott i åldern 16–21 år,
utan äfven derutöfver nattarbete förbjudas samt
den effektiva arbetstiden bestämmas till högst
11 timmar dagligen med raster om sammanlagdt 1 1/2
timme. Barnsängsqvinnor få ej inträda i arbete förr
än fyra veckor efter förlossningen. Bestämmelsernas
efterlefnad öfvervakas af en verksam, af regeringen
tillsatt inspektion. Utbyte bör ega rum af statistiska
redogörelser angående de i konferensens protokoll
omhandlade frågor.
Som man finner, berör Berlinkonferensens
protokoll endast de allra första stegen på
arbetarelagstiftningens väg. Också äro flere bland
dess »önskemål» redan en verklighet i åtskilliga
land, så delvis i Sverige (jfr Fabrikslagstiftning,
Yrkesinspektion). Men genom impulsen till likformigt
genomförande i alla land af dessa humanitetens
första fordringar har konferensen dock varit af ganska
stor praktisk betydelse. Ännu vigtigare var den såsom
det första internationella officiella erkännandet af
arbetarefrågans berättigade kraf på statsmakternas
uppmärksamhet. Derigenom bidrog den mäktigt att
stadga den uppfattning i sådan riktning, som i
vårt tidehvarf, »arbetarens tidehvarf» (Gladstone),
alltmera begynt att göra sig gällande.
Med anledning af konferensen tillsatte regeringen
i Sverige den s. k. arbetareskyddskomitén
(1891). Komitén framlade förslag till ny lag angående
minderårigas och qvinnors användande i arbete,
föreslog ett ökadt antal yrkesinspektörer samt vissa
ändringar i förordningen af 1870 rörande tillverkning
af fosfortändstickor. E. Bn.
Arbetareskyddslagstiftning. Se
Arbetarelagstiftning. Suppl.
Arbetarestatistik. Se
Arbetsstatistik. Suppl.
Arbetarnas byggnadsförening, i Göteborg.
Se Arbetarebostäder, sp. 316. Suppl.
Arbetets riddare (Eng. The noble order of the
knights of Labor), säkerligen det märkligaste
och mäktigaste arbetareförbund vår tid haft att
uppvisa, stiftades i Filadelfia d. 24 Nov. 1869 af
U. S. Stevens, till yrket skräddare. Förbundets
syfte var att i brödraskapets band omsluta
alla möjliga slag af arbetareföreningar och
alla möjliga olika arter af arbete. Det skulle
undvika de egentliga fackföreningarnas (jfr Trade)
yrkesaristokrati och intaga äfven den olärde
(unskilled) grofarbetaren. Qvinnor skulle i allt
vara lika berättigade med män. Utan att afstå från sin
karakter af verklig arbetareförening skulle förbundet
öppna sina portar för personer, som icke tillhörde
kroppsarbetarnas klass, och så »bygga en bro mellan
dem, som arbeta med tanken och med handen». — I början
af sin tillvaro svepte sig orden i en ogenomtränglig
hemlighets slöja. Dess namn fick aldrig nämnas; den
betecknades inför verlden med *****. Men år 1878,
då »de fem stjernorna» från att hafva börjat med 9
medlemmar redan omfattade 80,000 män och qvinnor,
trädde den fram ur dunklet, och allmänheten erhöll
kännedom om det väsentliga i dess stadgar, ehuru
förbundet alltjämt tillhörde de hemliga ordnarnas
antal. Till medlem må upptagas en hvar qvinna, som
fyllt sexton år, och man, som fyllt aderton, de må
vara arbetsgifvare eller arbetstagare: inträde är
dock förvägradt advokater, bankirer, yrkesmässiga
spelare, börsspekulanter samt enhvar, som befattar
sig med tillverkning eller försäljning af rusdrycker
eller drager inkomst från sådan försäljning. Äfven
skall iakttagas, att åtminstone tre fjerdedelar
af hvarje loge (»local assembly») skola utgöras
af kroppsarbetare eller farmare. Öfver logerna
stå »distriktförsamlingarna», valda af minst fem
loger. Distriktförsamlingarna utse de delegerade, som
bilda »generalförsamlingen», hvilken är ordens högsta
domstol, vakar öfver dess »grundlag» och förordnar
om lösensord, handgrepp vid helsning m. m. Ordens
stormästare bär titeln Grand master workman och är
främste medlemmen i den af fem medlemmar bestående
»exekutivkomité», hvars beslut sätter hela det af
öfver en half mill. medlemmar (1885) bestående
lefvande maskineriet i rörelse. Ordens program,
hvilket visat sig ega en så underbar makt att
locka de arbetande massorna under »Riddarnas»
fanor, är af hufvudsakligen praktisk natur och
innefattar i sig, utom några allmänna yrkanden
rörande statens myntsystem m. m., den moderna
arbetarefrågans (se d. o. Suppl.) flesta kraf på
lagstiftningens ingripande; så särskildt upprättande
af byråer för arbetsstatistik (se d. o. Suppl.),
skydd för qvinnor och minderåriga, förbud att
vid fabriksarbete m. m. använda barn under 15
år, införande af skiljenämnder (se d. o. Suppl.),
arbetsgifvares yrkesansvarighet, 8-timmars arbetsdag
m. m. samt vidare upprättande af ett kooperativt
industrisystem, införande af lika arbetslön för
män och qvinnor, förbud mot uthyrande af fångarna i
statens straffanstalter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
