Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afdelning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sammanhängande bergskedja, men ett system af
högslätter och isolerade berggrupper, som sträcker sig
från Kap Nun till Kap Bon. Hufvudkedjan, marokkanska
Atlas l. Höga A. (Idrar-n-deren), sträcker sig
från Kap Ghir vid Atlanten mot ö.-n.-ö. till
Djebel Ajaschi och består af en 30 km. bred
hufvudkedja och flere mindre kedjor. Öster om
Djebel Ajaschi öfvergår denna del af bergssystemet
i en 80–170 km. bred högslätt, som fortsätter
mot n. ö. och hvars norra sluttning i Algeriet
är en med saltträsk (schott) betäckt högstepp,
som i n. öfvergår i Tell, vidsträckta, bördiga
sträckor vid Medelhafvet. Hufvudkedjan har en höjd
af 1,000–2,000 m.; högsta berget är D. Ajaschi (4,500
m.) vid Mulujas källor, enligt Thomson Tamjurt (4,700
m.) Söder om hufvudkedjan och parallellt med den
går den enl. Thomson 3,000–3,400 m. höga Anti-Atlas,
som genombrytes af Wadi Draa. Atlasbergens södra sida
i Marokko har en genomgående öckenlik karakter, med
några oaser här och der. Atlassystemet i Algeriet
sönderfaller i tre delar: Lilla Atlas l. Tell A. mot
n., högstepperna med saltträsk och Stora l. Sahara
Atlas. De till stor del med halfgräs bevuxna och
delvis med saltträsk (sjott) betäckta högstepperna,
hvilka saknas såväl i Marokko — utom tätt vid
Algeriets gräns — som i Tunisien, hafva en höjd af
800–1,100 m. På deras södra rand ligger i Stora
Atlas mot ö. D. Aures, hvars högsta toppar äro Chelia
(2,310 m.) och Mahmel (2,306 m.). De norra randbergen,
Lilla Atlas, sönderfalla i en rad mindre berggrupper,
af hvilka tvänne äro lika höga som D. Aures. Det vilda
berglandet Er Rif i norra Marokko utgör vestra delen
af Lilla Atlas. Söder om Stora Atlas i östra Algeriet
och Tunisien ligger en rad stora sjott, som närma
sig Gabesviken och delvis ligga lägre än hafvet
(se ofvan). Tunisiska Atlas går mot ö. i tvänne
600–800 m. höga kedjor, som sluta i Kap Blanco och
Kap Bon. Dess högsta toppar nå icke öfver 1,600 m.
Sahara (se d. o.) är ingen enformig sandslätt med
sanddyner, utan dess högslätter erbjuda en rik
vexling, än isolerade bergpartier eller mäktiga
berggrupper, än sanddyner och sandytor, än nakna,
stenbetäckta trakter (»hamadas» och »serir»),
än stepper och torra grästrakter eller oaser och
odlingsbar jord. Ungefär midt i öcknen ligga tre
stora bergs-system: tuaregernas bergland (Ahaggar),
alplandet Air l. Asben och Tibesti l. Tu. Vester om
tuäregernas land intill Atlanten, Senegal och Niger
har Sahara karakteren af en »hamada» med sanddyner
här och der. Midt i denna del af Sahara finnes ett
lågland, bestående af ett på salt rikt sandfält af 100
m. höjd. Vid hamadans vestrand ligger berglandet
Adrar, bestående af flere höjdsträckningar med
mellanliggande breda, af sanddyner fyllda dalar,
samt berglandet Taganet. Sanddynerna äro sällan
öfver 100–150 m. höga, undantagsvis i Aregregionen
200–250 m., med en bas af 4–6 km. De hamada, som från
Syrterna sträcka sig öfver Mursuk till Tibesti, samt
Tibesti-kedjorna och deras förgreningar skilja vestra
Sahara från Libyska öcknen. Denna höjer sig jämnt
från Medelhafvet söderut, så att t. ex. Kufraoasen
ligger 400 m. högt. Vid nordranden af Libyska öcknen
ligga de ofvannämnda depressionerna och n. v. om
denna trakt Barkaplatån (400–600 m.). Sydöstra
delen af Libyska öcknen är en vidsträckt, stenig
högslätt, med flere oaser s. om 28°. De flesta
hamada och serir i Sahara bestå af lera, som ofta
är hård som sten och af rödaktig färg. Dynernas
sand har en gulbrun färg.
Söder om Sahara utbreda sig Sudans bördiga högslätter
från Atlantiska hafvet till Röda hafvet. Såvidt man
vet, höjer landet sig s. om Sahara och äfven österut
från Senegambien. Genom Tsadsjöns bäcken delas
Sudan i en östlig och en vestlig del. I den östra,
i Darfur, finnas högre berg (Djebel Marrah, 1,830
m.), af vulkaniskt ursprung. Söder om Tsadsjön når
Mendifberget (10° n. br.) en höjd af 2,000 m. och det
vestligare Saranda 2,100 m. I vestra delen af Sudan
ligger berglandet Futa Djallon, hvars toppar nå en
höjd af 1,500 m. Söder om Benue-Sjaribäckenet sträcker
sig till A:s sydspets det s. k. södra Hög-Afrika, som
genom vattenskillnaden mellan Kongo och Sambesi delas
i den central- och den syd-afrikanska högslätten. Den
förstnämndas högsta berg ligga i trakten af de stora
sjöarna: det snötäckta Ruvenzori (omkr. 5,600 m.),
Gambaragara l. Gordon Bennettberget (4,600 m.), Elgon
l. Ligonjeberget (4,300 m.), det snötäckta Likakisera
(af okänd höjd), Mfumbiro (4,000 m.) och mellan
Victoria Njansa och kusten de snötäckta Kilima Ndsjaro
(6,130 m.) och Kenia (5,600 m.). Söderut till Sambesi
har platån en höjd af omkr. 1,000 m., med berg, som
flerestädes nå öfver 2,000 m., såsom Livingstonebergen
n. om Njassa (2,400 m.), Rubehokedjan (2,100 m.),
Milandschibergen (2,440 m.) s. om Sjirvasjön och
Lokingabergen s. om Bangveolosjön. Högslättens
vestra rand från Biafraviken till Kuanza bildas
af med kusten parallella, till 1,800 m. höga
randberg. Vid nämnda vik ligger det omkr 4,000
m. höga Kamerun. Den sydafrikanska högslätten har
en medelhöjd af 1,200 m. och faller i afsatser ned
mot hafvet i v., s. och ö. Tre randkedjor begränsa
lika många terrasser. Ofvanför den nedersta, 80–100
m. höga terrassen ligga de båda andra: lilla och
stora Karroo (den hårda jorden). Deras ockrafärgade
jord, som består af sand och lera, är om sommaren
hård som tegel, men efter regn och särskildt under
regntiden smyckas den nakna karroon med blommor och
förvandlas till böljande gräshaf. Vid nordranden
af stora karroon ligga 1,500–1,800 m. höga kedjor
(Roggeveld, Nieuweveld och Snieuwbergen med
det 2,600 m. höga Kompassberget). Östligare ligga
flere kedjor, af hvilka den högsta, Drakbergen (med
Champagne Castle, 3,160 m. och Mont aux Sources,
3,400 m.), når fram till Limpopofloden; i Drakbergens
nordligaste utlöpare når Mauchspitze en höjd af 2,660
m. Vestranden af syd-afrikanska högslätten bildas
likaledes af terrasser och randberg, ehuru icke så
utpräglade som på södra och sydöstra kusten; i vestra
delen af Damara- och Hererolandet finnas bergtoppar
af mer än 2,000 m. höjd. Kalahari innanför är icke,
som den ofta kallas, en öcken, utan en stepp med
endast få sandbetäckta ställen.
Vid östra randen af den central-afrikanska högslätten
ligger Abessiniens alpland, som mot ö. stupar med
branta klippväggar, medan sluttningen mot v. är
långsträckt. De högsta topparna ligga i midten af
höglandet eller närmare vestra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
