Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afdelning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordningen af verldsdelarna till såväl storlek som
folkmängd. Namnet A., för hvilket man ej funnit någon
antaglig tydning, betecknade ursprungligen hos romarna
före andra puniska kriget (218–201 f. Kr.) endast
trakten omkring Kartago och utsträcktes först under
kejsaretiden till att omfatta allt hvad romarna kände
af denna verldsdel. A:s inre var länge okändt för
européerna; det osunda och heta klimatet, icke minst
på kusterna, bristen på hamnar och segelbara floder
samt befolkningens hållning lade stora hinder i vägen
för forskningen, hinder, som för stora områden ännu
icke blifvit öfvervunna.
Storlek, läge, gränser. Den samlade massan af A:s
fastland, de obetydliga kustöarna inberäknade, skattas
till 29,207,100 qvkm. (deraf omkr. 2/3 n. och 1/3 s.
om eqvatorn) eller med inberäkning af oceanöarna
29,832,360 qvkm. A., som sammanhänger med Asien genom
det blott 115 km. breda, nu af en kanal genomskurna
näset vid Sues, skiljes från Europa genom det 14
km. breda sundet vid Gibraltar och Medelhafvet samt
sköljes i v. af Atlantiska hafvet och i ö. af Indiska
hafvet och Röda hafvet. Verldsdelen har icke alltid
varit skild från Europa, ty Sierra Nevada i södra
Spanien stod en gång i förbindelse med Atlas, och
ännu i den pliocena tiden hängde Tunisien samman med
Sicilien och Italien. A. sträcker sig från 37° 20’
n. br. (Ras Engela n. v. om Kap Blanco) till 34°
51’ s. br. (Kap Agulhas) och från 17° 34’ v. lgd
(Kap Verde) till 51° 28’ ö. lgd fr. Greenw. (Ras
Hafun s. om Kap Guardafui). Dess längd i n. och
s. utgör omkr. 8,000 km., dess största bredd i ö. och
v. omkr. 7,600 km. Den allra största delen af dess
område (22,5 mill. qvkm.) ligger inom tropikerna,
så att A. är den varmaste af verldsdelarna.
Naturbeskaffenhet. A:s kuster äro mindre inskurna
än någon annan verldsdels, och bristen på halföar
af någon betydenhet är påfallande. Somal-landets
stora horn sammanhänger genom en så bred bas med
A:s hufvudmassa, att det knappast kan betecknas
som halfö. Detsamma gäller om de i Nord-Afrika
framspringande utbuktningarna Barka, Tunisien
och Tanger. Af alla kontinenter är det endast
Syd-Amerika, som i lika hög grad som A. saknar
halföbildningar. Antalet vikar och bukter är likaledes
ringa. Medelhafvet bildar blott en enda stor bukt
med två förgreningar: Stora Syrten (Sidraviken)
och Lilla Syrten (Gabesviken). Atlantiska hafvet
bildar likaledes blott en bukt, Guineabukten,
med Benin- och Biafravikarna. Mindre vikar på
vestkusten äro Walvischbay och Angra Pequena samt
längre ned S:t Helena bay och Taffelviken. Indiska
hafvet bildar bl. a. Algoa- och Delagoavikarna; vid
Adenbukten märkes Tadjuraviken och i Röda hafvet
Adulis- l. Annesleyviken. Kusterna hafva endast få
hamnar, och långa sträckor äro alldeles blottade på
sådana. Kusternas beskaffenhet är vexlande. Klippig
kust är öfvervägande vid Röda hafvet, likaså från
Kap Guardafui till eqvatorn, från Delagoaviken till
n. om Kapstaden, på flere sträckor af Nedre Guinea
mellan mynningarna af Gabun och Kalabarfloderna,
på några sträckor af Öfre Guinea och i nordvestra
A. samt vid Medelhafvet, särskildt vid Rif i Marokko
och på sina ställen i Algeriet, Tunisien och Barka.
De mellanliggande kuststräckorna äro låga,
delvis sandiga, vid Atlantiska hafvet särskildt
kusten af Sahara och sträckan från Kap Frio
ned till Olifantfloden och vid Medelhafvet
sträckan från Tripolis till Nilens delta. Hela
kustlängden utgör endast 27,638 km. (1 km. kust
på 1,057 qvkm. land, i Europa 1 km. kust på 278
qvkm. land), hvaraf på Medelhafvet 5,254 km.,
på Atlantiska hafvet 10,840 km., på Indiska
hafvet 8,584 km. och på Röda hafvet 2,960 km. På
öar är A. jämte Syd-Amerika den fattigaste
kontinenten. Medräknar man de oceaniska öarna,
kommer blott 1/48 af verldsdelen l. 625,262 qvkm. på
öarna. Till A. räknas följande öar och ögrupper:
1) i Indiska hafvet Sokotra, Sansibargruppen,
Seychellerna, Amiranterna, Comoroöarna, Madagaskar,
Maskarenerna (Mauritius, Réunion, Rodriguez) samt
de obebodda vulkanöarna Nya Amsterdam och S:t Paul,
Crozet-öarna och Kerguelen-öarna; 2) i Atlantiska
hafvet Madeiragruppen, Kanarieöarna, Kap Verde-öarna
och Guinea-öarna (Fernando Po, Principe, S:t Thomé,
Annobom), Ascension, S:t Helena och Tristan da Cunha.
Höjdförhållanden. Utmärkande för A:s
terrängförhållanden är dess enformighet. A. saknar
visserligen hvarken snötäckta berg eller lågland, men
inga mäktiga bergssystem eller vidsträckta lågslätter
finnas, ej häller den omvexling af hög- och lågland,
som utmärker Europa, Asien och Amerika. A. är, sedt
i stort, en högslätt, betydligt högre i sydöstra
delen, s. om en linie från Loanda till Kassala. Med
den nyare tidens kännedom om A:s höjdförhållanden
har man försökt beräkna landets medelhöjd, och ett
medeltal af beräkningarna, som variera mellan 573
och 673 m., har gifvit 630 m. Från det sydligaste
höglandet med en medelhöjd af 1,200 m. kommer man
till Ngamisjöns bäcken, omkr. 800 m., derpå till
vattenskillnaden mellan Sambesi och Kongo, 1,100
m., Kongobäckenet, 450 m., vattenskillnaden mellan
Sjarifloden och Nilen, 600 m., Tsadbäckenet, 240 m.,
Sahara, 500 m., allt öfver hafvet, Libyska öcknens
depressioner, 20 m. under hafvet och slutligen
Atlasbergen, 900 m. öfver hafvet. Motsättningen är
ännu större mellan ö. och v., emedan nästan alla de
högre bergen i A. ligga ö. om 25° ö. lgd; i v. nå
endast Kamerunberget och Atlasbergens högsta toppar
4,000 m. Karakteristiskt för A. äro randbergen,
som gå parallellt med kusten och äro högre än de
inre högslätternas medelhöjd. Dessa randberg äro
särskildt framträdande i östra och vestra Syd-Afrika,
i norra delen af Öfre Guinea, i Senegambien, i Marokko
och Algeriet, vid Röda hafvet och Adenviken. Några
egentliga stora lågland har ej A., men väl flere
depressioner (sänkor under hafsspegeln), af hvilka
följande äro de vigtigaste: Sjotten i Algeriet (Schott
el Melrir, 31 m. under hafvet, Schott Gharsa, 21
m. u. h.), flere oaser i norra delen af Libyska öcknen
(Aradsch, 70 m. under hafvet, Siwah, 30 m. u. h.,
Uttiah, 20 m. u. h., sjön Sittra, 25 m. u. h.),
Birket el Kerun i Fajjum, 40 m. u. h., Bahr Assal,
174 m. u. h., sjön Alalebadd samt saltsteppen Deghed,
61 m. u. h. vid östranden af Abessinien.
Vid beskrifningen af de orografiska förhållandena
börja vi norr ifrån med Atlas, som icke betecknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
