Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zekin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taflor berömmas såsom karakteristiskt uppfattade
och målade med varm kolorit. Har må nämnas
Annunziata-festen (1849).
Zeller, Eduard, tysk filosof och filosofisk
historiker, f. 1814 i Würtemberg, blef
teol. professor i Bern 1846 samt filos. professor
i Marburg 1849, i Heidelberg 1862 och i Berlin
1872. Som tänkare tillhör han i det väsentligaste
den hegelska skolan, ehuru han i flere vigtiga
punkter afviker från Hegels läror, dels till följd af
Tübingenskolans inflytande, dels och framförallt,
ehuru i viss mån i sammanhang dermed, genom en
särdeles sund historisk blick, som förhindrar all
konstruktion på det historiska såväl som på andra
områden. Egendomlig är den dragning åt filosofisk
rationel idealism, som utmärker honom och äfven får
sitt uttryck i de aktningsfulla erkännanden, som
han offentligt och enskildt gifvit den boströmska
skolan och hennes historiska arbeten. Sin största
betydelse eger Z. dock som forskare i filosofiens
historia, och han visar sig i allt vara en historiskt
anlagd personlighet. Hans stora verk Die philosophie
der griechen (3 bd, 1844–52; flere uppl.), utom
all fråga det värderikaste, som literaturen inom
detta fack uppvisar, har varit så epokgörande
för denna gren af filosofiens historia, att intet
historisk-filosofiskt arbete dermed kan likställas,
och det står alltjämt som ett mönster för sådan
art af historisk forskning med afseende på såväl
detaljundersökningarnas noggranhet som historisk
blick, sinne för de olika åsigternas egendomlighet och
förmågan att fatta och framställa deras spekulativa
frukter. Äfven till den moderna filosofiens historia
har han i sin Geschichte der deutschen philosophie
seit Leibniz (1873) lemnat ett värderikt bidrag. Han
är derjämte en särdeles lycklig föreläsare och har i
årtionden kring sin kateder samlat en oerhördt talrik
åhörarekrets. Bland Z:s öfriga utgifna arbeten må
nämnas Die apostelgeschichte kritisch untersucht
(1854). L. H. Å.
Zeller [ṡellär], Jules Sylvain, fransk
historieskrifvare, f. 1820 i Paris, blef 1854
professor i historia vid fakulteten i Aix, 1858
lärare vid École normale i Paris (och föreläsare vid
Sorbonne), 1869 professor vid École polytechnique
och 1876 derjämte generalinspektör öfver det högre
undervisningsväsendet. Han valdes 1874 efter Michelet
till medlem af Franska institutet. Z. har författat
bl. a. Histoire de l’Italie depuis l’invasion des
barbares jusqu’à nos jours (1852; 4:de uppl. 1876),
hvilket arbete ingår i Duruys serie, Les empereurs
romains, caractères et portraits historiques (1863;
4:de uppl. 1876) och Histoire d’Allemagne (bd 1–7,
1872–91). Han redigerade 1860–63 en årsrevy,
»L’année historique».
Zell-sjön, T. Zeller-see. Se Bodensjön.
Zelo domus Dei (Lat, »af nit för Guds hus»),
begynnelseorden i den derefter benämnda bulla, som
påfven Innocentius X utfärdade d. 20 Nov. 1648 såsom
protest mot westfaliska freden.
Zelot (af Grek. zelos, nit, ifver), nitälskare,
blind ifrare (särskildt i religionsfrågor). — Zeloter
(Hebr. Kenaim) kallas ett ur fariseismen utgånget
judiskt parti, som hade till sin
upphofsman Judas Galiléern (se denne), hvilken
omkr. år 6 e. Kr. satte i gång ett uppror mot
romarna. Zeloterna hade samma religiösa karakter
som fariséerna: de voro stränga ifrare för lagen
och höllo noggrant såväl på den mosaiska lagens
yttre föreskrifter som på »fädernas stadgar». Men de
skilde sig från de mera stillsamme och fredsälskande
fariséerna derigenom att de utgjorde ett utprägladt
politisk-nationelt parti, som hyste oförsonligt
hat mot romarna och deras öfvervälde. Den
religiösa karakteren trädde småningom tillbaka
för den politiska: zeloternas parti blef ett
politisk-nationelt revolutionsparti, som i sig
upptog alla missnöjda element bland judafolket och
uppsatte såsom sitt mål judafolkets befrielse från
romareväldet. Detta parti blef upphofvet till och
själen i det uppror (»det judiska kriget»), som
utbröt år 66, och som blef orsaken till Jerusalems
förstöring och judafolkets förskingring år 70. Ehuru
de icke få förblandas med de afskyvärde sikarierna,
som under detta krig bedrefvo sina ogerningar i det
olyckliga landet, synas de dock för sina ändamål
stundom hafva begagnat sig af dessa banditer,
och de begingo dessutom sjelfva i sin fanatism
excesser, som föranledde fariséerna att afsäga sig
all gemenskap med dem. Under Jerusalems långvariga
belägring utöfvade zeloterna i den belägrade staden
ett skräckvälde, fullt jämförligt med kommunisternas i
det belägrade Paris 1,800 år derefter. — Förteckningen
på apostlarna i Luk. 6: 14–16 upptager »Simon, som
kallas Ifraren (Zeloten)», hvilket binamn troligen
betyder, att Simon, innan han blef apostel, tillhört
det zelotiska partiet. Källan till kunskapen om
detta parti är den judiske historieskrifvaren
Flavius Josephus’ historia om judiska kriget.
J. P.
Zelotti, Giovanni Battista, italiensk målare, f. i
Verona omkr. 1532, d. 1592, kallades i äldre tider
Battista Farinato, Battista da Verona och Battista
Veneziano. Han var lärjunge af Antonio Badile och
förmodligen äfven af sin onkel Paolo Farinato i
Verona samt utbildade sig vidare under inflytande
af Paolo Veronese, hvars biträde han var. Han var
först verksam i Verona, en tid också i Vicenza
och trakten deromkring samt äfven i området kring
Treviso. Tillsammans med Veronese målade han fresker
i Villa Soranza och Villa Emo (nu Fanzolo), ej långt
från Castelfranco; sjelfständigt utförde han de bästa
allegorierna i taket på Sala del Consiglio de’ Dieci
i dogepalatset i Venezia (der han var sysselsatt från
omkr. 1562), som tillskrifvas Veronese, med hvilken
den mångårige vännen ofta sammanblandats. I Berlins
museum finnes af honom en Helig familj med åtskilliga
helgon. C. R. N.
Zelows kosaker, en lätt kavalleritrupp,
uppkallad efter sin chef, Karl Maurits Zelow
(född d. 22 Maj 1757, död d. 30 Juni 1791),
förut kapten vid Kymmenegårds bataljon, 1790
öfverstelöjtnant i armén. Se Kosaker, sp. 1422.
Zelter, Karl Friedrich, tysk musiker, f. 1758,
d. 1832, valde till en början sin faders yrke,
murareyrket, och avancerade deri till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
