Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zekin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(tillverkning af bomulls- och ylleväfnader, maskiner,
cigarrer, pianon, handskar, socker, sprit m. m,),
hvarjämte i stadens närhet finnes ett större
antal brunkolsgrufvor samt mineralolje- och
paraffinfabriker. I staden finnas gymnasium i det
forna franciskanklostret (med bibliotek om 20,000 bd),
flere borgareskolor samt i slottet Moritzburg, det
forna biskopsresidenset, en korrektionsinrättning. Ett
biskopsdöme upprättades 968, men biskopssätet
flyttades 1028 till Naumburg. Efter den siste
katolske biskopens död (1564) förvaltades stiftet
af kurfurstarna af Sachsen, tills Johan Georg I
1653 öfverlemnade det jämte några andra amt åt sin
yngste son, Moritz, som på detta sätt blef stiftare
af bilinien Sachsen-Z., hvilken utgick 1718. Det
var sedermera i kurfurstens ego till 1815, då större
delen af stiftet förenades med Preussen.
Zekin, sekin, Ital. zecchino (af Zecca, »myntet»,
d. v. s. myntverket, i Venezia, af Arab. sikka,
myntpress), ett äldre italienskt, urspr. venezianskt,
guldmynt (dukat), som först präglades omkr. 1280,
vägde 1/4 lod (= 3,3 gr.) och länge nog hade ej
ringare halt än 23 karat 11 gran samt gällde 22
lire, sedermera 12 lire. På en kölnisk mark gingo
67,5 venezianska zekiner. I prägeln synes den
hel. Markus öfverräckande korsfanan till dogen,
och på myntets revers förekommer såsom inskrift
den latinska hexametern Sit tibi, Christe, datus,
quem tu regis, iste ducatus (Denna dukat, hvars
omlopp du styr, må dig egnas, o Kristus). I Toscana
präglades s. k. zecchino gigliato (»liljezekin»)
= 8,66 kr. Zekinen var ett i hela Orienten under
århundraden kändt och omtyckt betalningsmedel, tills
den holländska dukaten der trädde i dess ställe. Sedan
Venezia kommit under Österrike, fortsatte sistnämnda
rike till 1822 att prägla zekiner såsom handelsmynt,
fortfarande utan årtal i prägeln. Man slog äfven 1/2,
1/4 och flerdubbla zekiner. — Benämningen zekin
nyttjades förr äfven om åtskilliga turkiska och
egyptiska guldmynt. Jfr Dukat.
Zekinregeln. Se Jungfruregeln.
Zell. 1. Stad i preussiska reg.-omr. Koblenz, på
högra stranden af Mosel. Omkr. 2,500 innev. Nära
staden ligga på en höjd med den härligaste
utsigt ruinerna af slottet Mariaburg, 1157–1515
nunnekloster af augustinorden. — 2. Köping i bajerska
reg.-omr. Oberfranken, nära Saales källa, 7 km. från
Fichtelgebirge, märklig genom det der af A. von
Humboldt 1796 upptäckta magnetberget, bestående
af serpentin och hornblendeskiffer. Omkr. 1,000
innev. — 3. (Oberzell) Köping i bajerska
reg.-omr. Unterfranken, på venstra stranden af Main,
3,7 km. nedanför Würzburg. Omkr. 1,500 innev. I
närheten ligga det forna nunneklostret Unterzell
och det forna premonstratensklostret Oberzell,
der firman König & Bauer har sina maskinverkstäder
för tillverkning af snällpressar m. m. — 4. (Z. i
m Wiesenthal) Stad i badenska kretsen Lörrach,
vid Rhens biflod Wiese och jernvägen Basel–Z. 3,132
innev. (1890). Mekanisk verkstad och textilindustri. —
5. (Z. am See) Köping i österrik, hertigdömet
Salzburg, v. om Zellsjön,
i Pinzgau, vid Salzburg–Wörgl-jernvägen på
753 m. höjd, i en ytterst pittoresk trakt,
hvars bakgrund bildas af Grossglockners
och Tauerns glacierer. Omkr. 1,100
innev. Bränvinsbrännerier. Liflig turisttrafik. —
6. (Oberzell) Köping i Nedre Österrike, på högra
stranden af Ybbs, midt emot Waidhofen. Omkr. 700
innev. Jern- och stålverkstäder. — 7. Köping i
Steiermark. Se Mariazell.
Zell, Ulrik, tysk boktryckare på 1400-talet. Se
Boktryckarekonst, sp. 815.
Zell, Karl, tysk filolog, f. 1793 i Mannheim,
blef 1821 professor i klassisk filologi vid
universitetet i Freiburg, 1835 ministerialråd och
medlem af öfverstudierådet i Karlsruhe samt beklädde
1847–55 en professur i arkeologi vid universitetet
i Heidelberg. Han var 1848–53 medlem af badenska
Andra kammaren. Död 1873. Z:s vigtigaste arbeten äro
Ferienschriften (3 bd, 1826–33; ny följd 1857), en
serie förträffliga afhandlingar öfver olika sidor
af det antika lifvet, och Handbuch der römischen
epigraphik (3 bd, 1850–57). Han ombesörjde en
samling af latinska klassiker (i 17 bd, 1827–31)
och kommenterade deribland sjelf Horatius, Phaedrus
m. fl. Äfven hans öfversättning af Aristoteles’
»Organon» (i 5 bd, 1836–40) förtjenar att nämnas.
Zella l. Z.-S:t Blasii, stad i hertigdömet
Gotha i Thüringerwald. Omkr. 3,000
innev. Gevärsfaktori. Smide.
Zellbell, Ferdinand, musiker, f. 1719, d. 1780,
blef organist i Storkyrkan i Stockholm samt
k. konsertmästare med kapellmästares titel
1750. I fråga om påtänkta kapellmästare till den
nya operainrättningen 1773 skref G. J. Ehrensvärd
i berättelsen om sin teaterförvaltning: »Vi kunde
sägas ega tre kompositörer: kapellmästarne Zellbell,
Wesström och Uttini. Zellbell, med djupa insigter
både i komposition och musikens exekution, hade,
hemkommen från sina resor, på tolf år icke gifvit det
ringaste prof af sina kunskaper vid andra tillfällen
än koncerters uppförande på Riddarhuset och orgornas
spelande i Storkyrkan. Han hade under ett kort
vistande i Ryssland uppfört derstädes en opera af egen
komposition, hvilken vid första representationen
föll. Hans insigter blefvo oss onyttiga. Hans
långsamhet att arbeta, hans gammalmodiga smak,
hans envishet och egenkärlek afskräckte oss, så
att jag aldrig tordes lemna något arbete i hans
händer». Z. komponerade bl. a. musik till Gyllenborgs
operaballett Sveas högtid. Hans egentliga märklighet
är, att han var den, som ej blott först uppgjorde
planen till Musikaliska akademiens stiftelse 1771,
utan äfven lyckades intressera flere mecenater
derför. Akademien valde honom ock bland sina första
ledamöter samt till direktör för läroverket (1771–74).
A. L.
Zeller, Konrad, schweizisk målare, f. 1807,
sysselsatte sig till en början med måleriet endast som
dilettant, men reste 1832 till Rom, der han utbildade
sig till målare såsom lärjunge till Leopold Robert
och i hans genre. Han målade derför mest italienskt
folklif, dans, fiskare, tamburinslående qvinnor,
flickor vid brunnen. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
