Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det första skedet af hans porträttkonst och
karakteriseras af en djup, något mörk, men varm och
harmonisk färg, hvilken dock alltmer drager sig åt
en ljusare skala. T. hade 1854 blifvit ledamot af
konstakademien, och han skulle nu kunnat slå sig
till ro och fortgå i samma riktning, men hans starka
sjelfkritik upplyste honom om att hans färg från
midten af 1850-talet led af ett visst vacklande, såsom
än något tung och rödbrun, än hållen i idel ljusa,
nästan något fadda teinter. Han insåg säkerligen,
att han befann sig på en punkt, der det gällde att
skaffa sig ny insats af teknik eller gå tillbaka,
och han fattade och utförde manligt beslutet att resa
till Paris för att der fullända sin konstnärliga
uppfostran i den detalj, der han ej fullt stod i
nivå med tidens nya fordringar. Han besökte Coutures
atelier under åren 1857–58 och satte sig der med den
grundlighet, som utmärkte honom, fullkomligt in i den
nya teknik han sökte. De porträtt han utförde straxt
efter sin hemkomst visa detta otvifvelaktigt. Färgen
har blifvit ljusare och luftigare, med hufvudton af
en lätt gråaktig hållning; teckningen har förfinats
utan att mista sin förra säkerhet, och modelleringen
af anletsdragen har fått en mjukhet, som väl passar
till koloritens lätthet och penselföringens sprittande
lek. Af bilder från detta andra skede må anföras
bl. a. frih. J. A. Gripenstedt, J. F. Fåhraeus
och G. Myhrman, grefve G. Lagerbjelke såsom
landtmarskalk (1863), ett af konstnärens yppersta
verk, hållet i stor stil, nobelt och fint, ypperligt
måladt och med en god belysning, öfverste G. Nyblaeus,
fru Burén, grefven och grefvinnan J. A. Anckarsvärd,
fru A. Berg. Emellertid saknas ej här och der
antydningar om att den färgskala han antagit efter
sin vistelse i Paris genom sina ljusa toner något
närmade sig det fadda, och han sjelf varsnade
detta i tid. Så återgå hans porträtt efter midten
af 1860-talet i viss mån till hans tidigare ton, och
med åren 1870–71 står han otvifvelaktigt på höjden af
mästerskap, hvad både karaktersskildring och färgkonst
vidkommer. Koloriten är här djupare än förr utan att
förefalla tung eller oklar; individualiseringen är på
en gång lefvande och älskvärd, men jämförelsevis mer
harmonisk än förut, och slutligen är penselföringen
fylligare och bredare utan att hafva mist något
af sin finhet eller fasthet. Till detta märkliga
skede höra bl. a. porträtt af frih. Gripenstedt
och prof. Malmsten. I någon mån tyngre är färgen i
ärkebiskop Sundbergs bild (1872, Andra kammarens
sessionsrum) och i porträttet af excellensen
G. A. Sparre. Men först i de 1873 målade kan man märka
ett bestämdt nedgående icke endast i uppfattningen,
som är mattare, utan äfven i karnationen, som fått
en ton, något erinrande om den bekante Gertners
rödbrusiga, med blått försatta, som en tid väckte
ett visst uppseende i Stockholm. – Med 1873 var T:s
konstnärsbana lyktad. Ett djupt svårmod stal hans
kraft och äfven hans helsa. Blott i tysthet och ännu
i det sista öfvade han landskapsmålning, för hvilken
han tvifvelsutan egde en betydande begåfning. En
liten stuga vid Järfva (sign.
1875) visar, att det var i idyllen, i tolkningen
af naturen, som han fann sin sista föreningspunkt
med den konst, som varit hans lifs fröjd och
hans lifsgerning. I samband dermed stod hans rika
musikaliska begåfning, hvilken äfven gjorde sig
gällande på kompositionens område. T. blef 1860
vice och 1866 ordinarie professor för teckning
vid konstakademien, men tog afsked redan följande
år. Efter flere års själs- och kroppslidande afled
han i Stockholm d. 13 Aug. 1875. Konstakademien
föranstaltade 1878 en utställning af hans bästa
arbeten. – Under större delen af sin senare vistelse
i hemlandet åtnjöt T. med rätta anseendet att vara
Sveriges förnämste samtida porträttmålare. Han
rättfärdigade detta anseende genom oaflåtlig flit,
allvarliga, ännu in i mannaåldern fortsatta studier
och en samvetsgranhet, som alltid satte konsten och
dess syften i främsta rummet. Hans bästa bilder –
och de äro ej få, oaktadt han ej egentligen var
alsterrik – skola alltid bevara åt honom en plats
bland Sveriges mest framstående konstnärer. Sin
begränsning egde T. deri att han hufvudsakligen
lyckades att karakterisera äldre personer och deri att
han åt bisakerna inrymde en kanske något underordnad
plats. I det stora hela kan han emellertid tryggt
jämföras äfven med berömda utländska storheter,
hvad själsmålningens adel och finhet, hvad färgernas
harmoni och klarhet vidkommer. – Jfr »G. U. Troili. En
konstnärssilhouett» (i C. Eichhorns »Nya svenska
studier», 1881). -rn.
Troilit. Se Magnetkis.
Troilius, en från Vestmanland-Dalarna bördig slägt,
som leder sina anor tillbaka till 1500-talet och
bär sitt namn efter Truls Larsson, befallningsman på
Tidö sätesgård, d. 1618. Namnet antogs först af Truls’
son Uno Trulius, Troilus l. Troilius, död 1664 såsom
kyrkoherde i Leksand. En gren af slägten adlades 1756
med namnet von Troil (se d. o.).
1. Troilius, Magnus, prest, sonsons son af
Uno T., föddes i Husby, Dalarna, d. 25 Juli
1704 samt blef student i Upsala 1722 och docent
1733, ehuru ej promoverad. År 1736 utsågs han
till legationspredikant i Konstantinopel,
prestvigdes s. å. och ankom 1737 till sin
bestämmelseort. Han gjorde framställning om medel
till en kyrkobyggnad derstädes och hemkallades för
att redogöra för denna angelägenhet. Anslaget erhölls,
men T. qvarstannade hemma, blef 1741 hofpredikant
och utnämndes 1745 till kyrkoherde i Husby.
Han var riksdagsfullmäktig vid fyra riksdagar och
deltog med ifver i förhandlingarna, slutande sig,
liksom sin kusin ärkebiskop T. (se T. 2.), till
hattpartiet. T. erhöll ock i uppdrag af ständerna
att bereda Erik Brahe till döden. Hans berättelse
härom utgafs 1770 under titeln Sal. öfverstens, grefve
Eric Brahes märkvärdiga och christeliga beredelse
till döden år 1756. T. afled d. 3 Aug. 1762.
-rn.
2. Troilius, Samuel, ärkebiskop, den föregåendes
kusin, född i Stora Skedvi prestgård i Dalarna
d. 22 Maj 1706, blef student i Upsala 1724 samt 1727
handledare för statssekreteraren J. Rosenadlers båda
söner och sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
