Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Tengström, Jakob - 2. Tengström, Johan Magnus af - 3. Tengström, Johan Martin Jakob af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under 1808–09 års krig var T. föremål för mycken
uppmärksamhet från de ryska myndigheternas sida
och visade dem ett tillmötesgående, som af många
samtida ogillades. Då han d. 24 Mars 1808 jämte
flere af ämbetsmännen i Åbo uppvaktade den ryske
öfverbefälhafvaren, grefve Buxhövden, gaf han i
ett på franska hållet tal uttryck åt en liflig
glädje öfver att Alexander I lofvat beskydda
den lutherska religionen och den kyrkliga
ordningen i Finland samt förklarade sig vilja
verka för upprätthållandet af fullständigt lugn i
landet. Den 21 Maj s. å. aflade han i spetsen
för presterskapet och universitetsstaten
den af de ryska myndigheterna anbefallda
trohetseden och bad dervid Buxhövden till monarken
frambära deras fullständiga tillgifvenhet och
uppriktiga redobogenhet att fullgöra hans vilja.
I cirkulärbref till sitt stifts presterskap manade
han detsamma att söka förmå sina åhörare till lugn.
Han dekorerades med S:t Annae-ordens första klass,
och i ett reskript till universitetet af d. 16 Juni
tillkännagaf kejsaren sin fägnad öfver de känslor
af trohet och tacksamhet, som genom honom uttalats.
Det framgår af dessa drag, att han, i afsigt att
mildra svårigheterna för landet vid öfvergången
till de nya förhållandena, icke iakttog en fullt
fast hållning mot segraren. Han afböjde uppdraget
att såsom medlem af den s. k. Finska deputationen
infinna sig i Petersburg, men blef sedermera,
då han utsetts till presteståndets talman vid
Borgå landtdag, tvungen att, ehuru med öppet
tillkännagifven motvilja, i Febr. 1809 företaga
en resa till den ryska hufvudstaden för att der
aflägga talmanseden. Vid Borgå landtdag var T. en af
de inflytelserikaste personligheterna såväl genom
det anseende han åtnjöt bland sina ståndsbröder som
genom den ynnest han tillvann sig hos Alexander I och
dennes gunstling Speranskij. Ett bevis på kejserlig
nåd var, att han d. 29 Mars 1809 kallades till
ordförande i den komité, som egde att upprätta förslag
till ett högsta styrelseverk för Finland. Ett af
M. Calonius utarbetadt förslag omfattades af komitén
såsom dess yttrande, men oberoende deraf genomdref
T. i förening med presteståndet upprättandet af
en särskild expedition för ecklesiastika ärenden
i regeringskonseljen. Efter landtdagens slut
affattade han en Berättelse om landtdagen i Borgå,
(tryckt 1809 såsom bilaga till ett cirkulärbref till
Åbo stifts presterskap äfvensom särskildt 1810 i
Stockholm och i »Mimer» 1839), hvilken länge var den
hufvudsakliga källan för kunskap om detta ständermöte.
Vid slutet af landtdagen upphöjdes hans barn i adligt
stånd med namnet af Tengström (ätten introducerades
på finska riddarhuset 1818).
Äfven sedermera var T:s inflytande på Finlands
politiska utveckling betydande genom de förbindelser
han underhöll med landets främste ämbetsmän, men
närmast var dock hans uppmärksamhet riktad på de
literära sysselsättningar, som ofvan blifvit omtalade,
och på Åbo stifts kyrkliga styrelse. Han arbetade
för enhet och likstämmighet i kyrkoförvaltningen,
verkade för höjandet af presterskapets bildning,
bl. a. genom tillsyn öfver ett på hans initiativ
vid Åbo universitet inrättadt pedagogiskt och
teologiskt seminarium, samt vakade noggrant öfver
presterskapet. Han var ordförande i tvänne af
regeringen tillsatta ecklesiastika komitéer för
omarbetande af de i församlingarna begagnade läro-,
hand- och psalmböckerna samt för affattande af en
ny kyrkolag för Finland. En mängd af honom omarbetade
finska psalmer upptogs i ett finskt psalmboksförslag,
som efter hans död utkom 1836. Ett af honom utarbetadt
kyrkolagsförslag blef deremot icke publiceradt.
Såsom ordförande i universitetets byggnadskomité
invigde T. 1817 det nya akademihuset i Åbo med
ett latinskt tal (tryckt s. å.). Dermed tog han
afsked från högskolan, hvars väl han nitiskt
främjat, och befriades s. å. på egen begäran från
prokanslersämbetet. Då Åbo stift s. å. förklarades
för ärkestift, erhöll han titeln ärkebiskop. Bland
öfriga nådevedermälen, som tillföllo honom, må nämnas,
att han 1811 erhöll fullmakt på Närpes pastorat såsom
prebende för lifstiden. Under det sista skedet af sitt
lif omgafs T. af en yngre literär krets, bestående
af hans bägge mågar V. G. Lagus och J. J. Tengström
samt J. L. Runeberg m. fl., bland hvilka han
var en vördad rådgifvare och ledare. T. afled
i Åbo d. 25 Dec. 1832. Universitetet firade 1834
en minnesfest öfver honom. Jfr J. J. Tengströms
lefnadsteckning af T. i »Helsingfors Morgonblad»
(1833). M. G. S.
2. Tengström, Johan Magnus af,
universitetslärare, den föregåendes son, född i Åbo d.
5 Dec. 1793, blef 1810 student, 1815 filos. magister,
1816 docent i naturalhistoria, 1817 med. doktor,
allt vid Åbo universitet, samt utnämndes 1828 till
adjunkt och 1842, efter disputationen De fructus
in phanerophytis evolutione (1841), till professor
i zoologi och botanik vid Helsingfors universitet.
Han lemnade professuren 1847, qvarstod såsom
föreståndare för botaniska trädgården till 1849
och afled d. 20 Nov. 1856. T. företog 1817–19 en
vidsträckt vetenskaplig resa till vestra Europa och
var 1821 en bland stiftarna af »Societas pro fauna et
flora fennica». Han offentliggjorde äfven åtskilliga
dikter. O. M. R.
3. Tengström, Johan Martin Jakob af, entomolog,
läkare, den föregåendes son, född i Åbo d.
10 Nov. 1821, blef 1839 student vid Helsingfors
universitet och 1845 amanuens vid dess zoologiska
museum. 1851 kreerad till kir. magister,
förordnades han s. å. till provinsialläkare
i Keksholms distrikt. Han utnämndes 1853
till stadsläkare i Keksholm och 1862 till ord.
provinsialläkare i nyssnämnda distrikt,
hvarifrån han 1879 transporterades till Lojo,
der han afled d. 25 Dec. 1890. T. var Finlands
och en af Nordens förnämsta fjärilskännare. Han
började såsom student sina undersökningar af Finlands
fjärilsfauna samt företog flere forskningsresor,
bl. a. till ryska Karelen, och gjorde 1848–49
värderika samlingar af Lepidoptera i Amerika och
Ostindien. Bland hans skrifter, alla införda i de af
»Societas pro fauna et flora fennica» utgifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
