Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teleosauridæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom kringresande missionär bland de fullvuxne
lapparna. I båda dessa egenskaper ådagalade han ett
brinnande nit och en offervillig hängifvenhet. Hans
inflytande på lappbefolkningen sträckte sig långt
bortom hans död. Han dog år 1862.
Tellur (af Lat. Tellus, jorden), kem., metalliskt,
af v. Reichenstein 1782 upptäckt samt af Klaproth
och Berzelius närmare undersökt, sällsynt
grundämne. Tellur förekommer hufvudsakligen i
Siebenbürgen, Ungern och Kalifornien, dels i gediget
tillstånd, dels i legering med vismut, guld och
silfver. Metallen är blåhvit, groft kristallinisk och
spröd samt liknar antimon. Dess egentl. vigt är 6,33
och dess smältpunkt 500°. Atomvigten, som tecknas Te,
är 128. Genom sina kemiska egenskaper ansluter sig
tellur nära till selen och ingår i föreningar såsom
två-, fyra- och sexatomigt element. Två-atomig tellur
ger med väte det gasformiga tellurvätet, H2 Te. Såsom
fyra-atomigt element ger tellur med syre dioxiden Te
O2, ett hvitt pulver, hvilket vid upphettning smälter
och förflyktigas. Motsvarande hydrat, H2 Te O3, eller
tellursyrlighet, är föga lösligt i vatten. Tellurens
högsta oxid, tellursyreanhydriden, Te O3, är
en orangeröd, olöslig massa, som vid glödgning
sönderdelas i syre och tellurdioxid. Motsvarande
hydrat, H2 Te O4, kallas tellursyra och är en i
vatten löslig, tvåbasisk syra. P. T. C.
Tellurguldsilfver. Se Petzit.
Tellurisk (af Lat. Tellus, jorden), som har
afseende på eller tillhör jordklotet; som utgår
från jordklotets hemliga krafter och inverkan på
djurorganismen (om förmenta sjukdomsinflytanden). –
Telluriskt jern benämnes i motsats till meteorjern
gediget jern, som ursprungligen tillhört eller
bildats på vår planet, jorden. Gediget jern uppgifves
vara funnet vid Grenoble (Frankrike), i Böhmen, i
Thüringen och rikligt i Liberia (Afrika). I Sverige
är gediget jern anträffadt vid Katrineholm i Småland
i en trästubbe, hvari det uppkommit genom organiska
ämnens reducerande inverkan på sjömalm. De stora,
nativa jernmassor (jfr Meteorsten, sp. 1468),
som af Nordenskiöld 1870 hemfördes från Ovifak
på Grönland, hafva visserligen meteorjernets
struktur och innehålla meteorjernets inblandningar,
men deras förekomstsätt talar dock, med stor grad
af sannolikhet, för deras telluriska ursprung.
P. T. C.
Tellurium, astron., kallas en vid undervisning använd
apparat, framställande jorden (Lat. Tellus) med månen
samt deras rörelser inbördes och i förhållande till
solen, som representeras af ett ljus i apparatens
midt. Genom denna anordning åskådliggöras äfven
belysningsförhållandena, vexlingen af dag och natt,
månens faser och årstidernas vexlingar. Jfr Lunarium
och Planetarium.
Tellus. 1. Astron., det latinska namnet på planeten
Jorden (se d. o.). – 2. Mytol., fornromersk
gudinna, som betecknade jorden i motsats till
himmelen eller jorden såsom alstrande och närande
(jfr Dea Dia, Gaia och Maia). T. åkallades
äfven såsom äktenskapsgudinna. Ett tempel
uppbyggdes åt henne i Rom (kort efter 268 f. Kr.)
R. Tdh.
Telmatias, zool. Se Beckasin.
Telmessos l. Telmissos, i forntiden stad
på nordvestra kusten af Lycien, vid en vik af
Medelhafvet, hvilken bildade en god hamn. Bland de
många forntidsminnena väcka i synnerhet de ur klippan
uthuggna grafkamrarna intresse. Nu ligger på platsen
staden Makri, omkr. 2,000 innev.
Telsji, stad i ryska guvern. Kovno
(Litaven). Omkr. 10,800 innev., deraf hälften judar.
Teltsch (Slav. Telc), stad i sydvestra Mähren, s. om
Iglau. 5,116 innev. (1880).
Telugu l. telinga, det talrikaste dravidiska
folket, af äldre resande kalladt gentoos
(af Portug. gentios, »hedningar»), utgör
hufvudmassan af befolkningen i nordöstra delen af
presidentskapet Madras och större delen af lydrikct
Haidarabad. Språkområdet, näst hindis det största i
Indien (omkr. 263,000 qvkm., enl. Schlagintweit),
gränsar i s. vid Palikat till tamil, går i n. i
inlandet något ofvanom Godaveri, der det möter
oriya och gond, men utmed kusten ända upp till
Tsjicacole, och stöter i v., der språkgränsen
faller hel och hållen v. om Dekhans midtlinie, till
marathi och kanara. Folkmängdssiffran uppskattas
(enligt »Statesman’s yearbook» 1891) till 17
mill. Telugufolket är genom sin hinduiska religion
civiliseradt och till största delen åkerbrukande,
men icke så driftigt och bildbart som tamilerna. De
kristne missionärerna hafva hos telugu haft ännu
mindre framgång än hos tamilerna. Språket, som
äfvenledes heter telugu (om dess allmänna art se
Dravida och Tamil), har sin plats mellan tamil
ined malajalam å ena och kanara å andra sidan
och utmärker sig särskildt för stort välljud,
i det att alla ord sluta på vokal och börja
(liksom i öfriga dravida-språk) med vokal eller
enkel konsonant. Af den ej obetydliga literaturen,
skrifven och delvis tryckt med eget af devanagari
bildadt alfabet, gå några få alster tillbaka till
12:te årh., men de flesta tillhöra 14:de och följande
århundraden. Det mesta är efterbildningar från
sanskrit, bl. a. det klassiska och poetiska språkets
»standardwork», Nannajas öfvers. af »Mahâbhârata»
(från 16:de årh.). En mer sjelfständig anti-brahmansk
ställning intaga dock skalden Nêmanas religiösa och
moraliska aforismer, motsvarande »sittar»-sektens
tamildikter. För öfrigt skiljer sig det klassiska
skriftspråket ganska betydligt från det moderna. Af
bibeln finnas flere i Madras tryckta öfversättningar.
H. A.
Tema, plur. temata (Lat. och Grek. thema, egentl.
det uppställda, af Grek. tithenai, sätta, uppställa),
uppstäldt ämne för afhandlande; grundtanken i
ett tal; pedagog., skriftlig öfversättning från
modersmålet till ett främmande språk för öfnings
skull; gramm., uppräknandet af vissa verbets former,
de s. k. tempora thematica (t. ex. i svenskan
infinitiv, imperfektum indikat. och supinum; i
latinet pres. indikat., perf. indikat., supinum och
infinitiv); musikt., en musikalisk tanke, tillräckligt
afslutad för att ega en sjelfständig karakter, sålunda
detsamma som melodi i populär mening (se Melodi 1),
dock med afseende derpå att densamma lägges till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
