Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svantevit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midten af 1200-talet inflyttade han till Sverige och blef
der gift med Benedikta, dotter till Sune Folkesson och
syster till drottning Katarina. Han intog sedermera
en framstående plats bland rikets stormän, deltog i
utfärdandet af Alsnö och Skeninge stadgar och nämnes
i början af 1300-talet som lagman i Östergötland. Då
vid fredsslutet med Danmark 1308 Lödöse skulle
lemnas i pant åt konung Erik, anförtroddes det
åt herr Svantepolk, såsom nära förbunden med båda
konungarna. I striderna mellan konung Birger och hans
bröder synes han ej hafva tagit del, men nämnes dock
som den förres löftesman vid förlikningen 1310. Samma
år afled han. Hans son Knut synes hafva dött barnlös
före honom. K. H. K.
Svantevit l. Svantovit (af Pol. swienty,
helig, och wid, uppenbarelse), en af de forne
slavernas högsta gudomligheter. Han hade sitt
förnämsta tempel i Arkona på Rügen. S. dyrkades såsom
ljusets och krigets gud samt framställdes med fyra
hufvud. På hans altare offrades äfven menniskor.
Svanå, bruksegendom i Harakers socken, Norrbo härad,
Vestmanlands län, vid Svartån, nära Svanå station,
på Stockholm–Vesterås–Bergslagens bana, är med
stångjernsbruk och manufaktursmedja, stålugn, qvarn,
såg och tegelbruk samt 26 281/528 mtl underlydande i
Harakers, Fläckebo och Vester Fernebo socknar taxeradt
till 1,181,500 kr. (1891). Brukets tillverkning
utgjordes 1890 af 4,592 deciton smältstycken,
13,350 dec. stångjern och 2,533 dec. stål. Till
S. höra dessutom Spännarhytte och Nordansjö masugnar
i Norbergs socken, med 12 29/96 mtl och grufdelar
taxerade till 1,494,100 kr. (tillverkning 77,265
dec. tackjern och gjutgods 1890), 1/4 mtl Karbennings
socken taxeradt till 12,000 kr. samt inom Grytnäs,
Avesta och Folkärna socknar af Falu län egendomar
taxerade till 124,300 kr. S. tillhörde först slägten
Brahe, kom derefter genom Ebba Brahe till ätten De la
Gardie och öfvergick sedan genom gifte till grefliga
slägten Posse. Det eges f. n. (1891) af ett bolag.
Svanödla, paleont. Se Plesiosaurus.
Svappavaara [-vara], koppar- och jernmalmsfält i
Juckasjärvi socken, Norrbottens län. Kopparverket
började bearbetas 1655 på bekostnad af A. och
J. Reenstjerna, nedlades 1684, men återupptogs
omkr. 1745, då man jämte kopparmalm äfven började
bryta förträfflig jernmalm. Redan 1780 upphörde
emellertid å nyo det genom de svåra kommunikationerna
föga lönande arbetet.
Svarande, jur., den, mot hvilken en annan, käranden,
vid domstol framställer anspråk, eller som för brott
inför rätta tilltalas. I tvistemål yrkar i allmänhet
käranden, att svaranden skall åläggas utgifva egendom
eller fullgöra en skyldighet – kort sagdt käranden
gör i allmänhet ett angrepp mot svaranden i afsigt
att afvinna denne något. Undantagsvis kan dock
förhållandet vara motsatt, så att käranden i ändamål
att sjelf ernå framtida trygghet för angrepp yrkar,
att svaranden skall, om han kan, visa fog för något då
vanligen af honom mot käranden utom rätten framstäldt
anspråk (»provokatorisk»
rättegång). I brottmål är svaranden alltid skyldig att svara. I
tvistemål anses enligt nyare uppfattning att,
derest svaranden genom uteblifvande försummar att
tillvarataga sitt eget intresse, det icke finnes
något skäl att tvinga honom dertill, utan att han må
skylla sig sjelf, derest kärandens anspråk i sådant
fall blifver godkändt. Så ej efter svensk lag, hvilken
fortfarande i allmänhet ålägger svaranden inställelse
för rätta såsom en laglig skyldighet, hvilken, om
den icke godvilligt uppfylles, kan framtvingas med
böter och viten. Endast undantagsvis tillåter lagen,
att en tvist afdömes, utan att svaranden iakttagit
inställelse (s. k. tredskodom). Jfr Bevisskyldighet
och Stämning.
Svarf l. svarfstol utgör en af nutidens
förnämsta arbetsmaskiner för mekanisk bearbetning
af hårda material, såsom trä, metaller, horn,
sten m. m. Svarf ven afsåg urspr. att åstadkomma
föremål med cirkelformig genomskärning, d. v. s. att
göra föremål fullkomligt runda, men numera kan man
dermed äfven framställa föremål af ganska varierande
genomskärning (oval m. m.), borra hål, forma plana
ytor och skrufytor m. m. Principen för svarfven
är att det föremål, som skall svarfvas, bringas
att snabbt rotera framför ett skärjern, som genom
afskärande af spån ger föremålet den åstundade
formen. – I hufvudsak bestå alla vanliga svarfvar
af underredet, spindeldockan, löparedockan
och supporten. Det föremål, som skall svarfvas,
fastspännes mellan de båda dockorna. Af dessa är
spindeldockan fast, så att den icke kan skjutas i
horisontalplanet, och vid denna fästes svarfämnet
stadigt på ett eller annat sätt. Denna docka
bringas genom någon lämplig anordning i rotation, i
hvilken föremålet deltager. Dettas andra ände stöder
mot en spets, anbragt på löpdockan, hvilken icke
deltager i rotationen. Svarfstålet är antingen (vid
maskinsvarfvar) fastsatt i supporten, som kan sättas
i rörelse antingen för hand eller af maskinen sjelf,
eller ock (vid handsvarfning af mjukare material)
stödes det mot den s. k. försättaren, som är
flyttbar och kan betraktas som ett slags ersättning
för supporten vid maskinsvarfven. Spindeldockan
försättes i rotation antingen medelst trampning eller
genom remledning från någon maskinaxel. I alla
händelser är dockans bakre del försedd med olika
stora, trappformigt anordnade remskifvor i och för
åstadkommande af variation i rotationshastigheten.
Föremålet, som skall svarfvas, fästes hufvudsakligen
på tvänne olika sätt på spindeldockan. Antingen
anbringas det mellan spetsen eller på en planskifva. I
förra fallet blir det i centrum af ändytorna försedt
med fördjupningar, i hvilka tvänne i centrum af
dockorna anbragta spetsar införas. Svarfämnet tvingas
att deltaga i rotationen genom någon å spindeldockan
anbragt medbringareanordning. I en mängd fall fästes
det medelst skrufbultar, hakar m. m. i slitser i
en planskifva, som inskrufvats i spindeldockans
ände. Supporten, i hvilken svarfstålet är stadigt
fäst, föres utmed svarfämnets sidor med tillhjelp
af en längs svarfstolens hela sida anbragt skruf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
