Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialism (af Lat. socius, bundsförvandt, kamrat), den ekonomiska teori, som utgår derifrån, att den nu pågående privatkapitalistiska, storindustriella utvecklingen alltmera skiljer arbetaren från arbetsmedlen, derigenom skapar ett egendomslöst proletariat och i stället hopar arbetets afkastning hos en icke arbetande samhällsklass - Socialist, person som hyllar socialismen (se d. o.) - Sociallära, socialvetenskap. Se Samhällsvetenskap - Socialpolitik (jfr Social och Politik) kallas sammanfattningen af alla sådana åtgärder från statens sida, hvilka hafva till medvetet ändamål att i det allmännas intresse reglera eller i en viss riktning leda förhållandena mellan olika samhällsklasser eller förbättra ställningen för någon särskild samhällsklass - Socialroman. Se Samhällsroman - Societas Jesu, Lat., »Jesu sällskap», det latinska namnet på Jesuit-orden (se d. o.) - Societas svecana pro fide et christianismo. Se Pro fide et christianismo - Société du Caveau, Fr., »grottsällskap», namnet på några franska literära sällskap - Societet, sällskap; sällskapskrets; sammanfattningen af de mera bildade sällskapskretsarna på en plats - Societär, medlem af, särskildt delegare i en konstnärlig, literär eller vetenskaplig förening. Jfr Théâtre français - Socii. Det latinska ordet socius betyder i allmänhet en »förbunden» eller »kamrat», »deltagare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskilda »rösträtts-tåg» d. 17 Maj samt i krafvet på
allmän rösträtt som bestämdt vilkor för samverkan
vid valen, hafva de norske socialisterna en väsentlig
andel. Bland rörelsens främste män märkes en dansk,
borstbindaren Jeppeson, hvarjämte den radikalaste
flygeln af den literära venstern (Arne Garborg
m. fl.) ej obetydligt gifvit färg åt den norska
arbetarerörelsen.
Att den socialistiska rörelsen skulle från
Danmark gå öfver till Sverige kunde endast vara
en tidsfråga. Redan i början på 1880-talet
företog skräddaren Aug. Palm, med understöd
från Danmark, agitationsresor i Skåne och ända
upp till Stockholm, men vann då så godt som
intet gehör i hufvudstaden. 1884 grundades i
Stockholm en socialdemokratisk klubb. Den af
Hj. Branting utgifna tidningen »Tiden», som 1885
antogs till fackföreningarnas organ, beredde den
socialdemokratiska åskådningen insteg i Stockholms
arbetarekretsar, och i slutet af 1885 uppsattes
»Socialdemokraten», hvilken först under Palms
och A. Danielssons samt från 1887 under Hj.
Brantings ledning varit organ för de socialdemokratiska
idéerna. Danielsson grundade 1887 i Malmö en tidning
»Arbetet», hvilken i likhet med »Socialdemokraten»
varit daglig sedan d. 1 April 1890; derjämte
hafva i Göteborg och Norrköping socialistiska
organ upprättats. De sedan midten af 1880-talet
uppblomstrande fackföreningarna äro på en gång
till stor del den svenska socialismens verk och
bilda numera hufvudstyrkan af dess anhängare;
endast några få äldre fackföreningar stå utom
socialistiskt inflytande. På en kongress i
Stockholm våren 1889 konstituerades af ombud från
ett 70-tal fack- och andra arbetareföreningar
»Sveriges socialdemokratiska arbetareparti», med
i det närmaste samma program som det ofvan anförda
Gotha-programmet. Närmast tillföljd af denna kongress
och en del af dess uttalanden och beslut framlades
af regeringen för samma års riksdag ett förslag
till skärpta lagbestämmelser mot samhällsvådlig
propaganda, ett förslag, som dock endast delvis
antogs. Normalarbetsdagsdemonstrationerna d. 1 Maj
1890 anordnades och leddes af socialdemokraterna,
hvilka för öfrigt haft betydlig andel
i rösträttsrörelsen i de större städerna.
Hj. B-g.
Socialist, person som hyllar socialismen (se
d. o.).
Sociallära, socialvetenskap. Se Samhällsvetenskap.
Socialpolitik (jfr Social och Politik) kallas
sammanfattningen af alla sådana åtgärder från statens
sida, hvilka hafva till medvetet ändamål att i det
allmännas intresse reglera eller i en viss riktning
leda förhållandena mellan olika samhällsklasser eller
förbättra ställningen för någon särskild samhällsklass
(i synnerhet i ekonomiskt afseende). Under det att
förra århundradets naturrättslära ville strängt
begränsa statens verksamhet till »produktion af
säkerhet utåt och inåt», har (isynnerhet sedan den
historiska rättsskolans uppkomst) i detta århundrade
den åsigten alltmer gjort sig gällande att staten
bör vara icke endast »rättsstat»
utan äfven »kulturstat» med uppgift att allsidigt
befordra det allmänna bästa, äfven om detta måste ske
genom inskränkningar i den individuella friheten och
eganderätten. Särskildt i Tyskland har denna åsigt
vunnit insteg och bl. a. funnit uttryck i bildandet af
»Der verein fur socialpolitik» i Eisenach (1873),
hvilken genom sina medlemmars verksamhet såsom
lärare och skriftställare bevisligen utöfvat stort
inflytande på det allmänna tänkesättet. Kejsar
Vilhelms bekanta budskap af d. 17 Nov. 1881 var
ett slags socialpolitiskt program, som synes
alltmer förverkligas, t. ex. i lagar om
tvångsförsäkring. För öfrigt hafva väl alla civiliserade
stater att uppvisa flere eller färre socialpolitiska
åtgärder (t. ex. fattigvård, fabrikslagstiftning);
sådana äro också ofta oundgängligen nödvändiga. Men
en långt drifven socialpolitik kan lätt blifva
ödesdiger, icke minst derför att »staten», om den
ock kan teoretiskt betraktas såsom en öfver alla
enskilda stående »person», dock i verkligheten
representeras af de för tillfället maktegande. Den
faran ligger derför nära tillhands, att åtgärder,
som gifva sig ut för att åsyfta det allmänna bästa,
i sjelfva verket gagna endast enskilda individer
eller samhällsklasser och på samma gång skada
talrika andra samhällsmedlemmars – måhända det stora
flertalets – vigtiga och fullt berättigade intressen.
J. Lr.
Socialroman. Se Samhällsroman.
Societas Jesu, Lat., »Jesu sällskap», det latinska
namnet på Jesuit-orden (se d. o.).
Societas svecana pro fide et christianismo. Se Pro
fide et christianismo.
Société du Caveau [-dy kavå], Fr., »grottsällskap»,
namnet på några franska literära sällskap, hvilkas
ändamål var att odla visans genre. Det första, som
existerade 1729–39, räknade bland sina medlemmar
Piron, de båda Crébillon, Duclos, Helvétius,
Labruyère, Rameau m. fl. Det andra daterar sig från
1759, men upplöstes vid revolutionens början. Jämte
medlemmar af det första sällskapet märkas der äfven
Marmontel, Boissy m. fl. 1806 grundades en ny klubb
med namnet »Le caveau moderne». Dess president var
Désaugiers, och bland ledamöterna märkes i främsta
rummet Béranger. I allmänhet voro vin och kärlek de
ämnen, som besjöngos. Klubben upplöstes 1817. Dess
skrifter omfatta 11 vol. Beslägtade med dessa klubbar
voro de literära sällskapen Diners de Vaudeville (se
d. o.) och Soupers de Momus (1813–28), hvilket senare
egentligen var en afdelning af »Le caveau moderne».
Societet (Fr. société, Lat. societas, af socius,
kamrat), sällskap; sällskapskrets; sammanfattningen
af de mera bildade sällskapskretsarna på en plats. –
Societetsspektakel, sällskapsspektakel; skådespel,
som uppföres af dilettanter.
Societär (Fr. sociétaire), medlem af, särskildt
delegare i en konstnärlig, literär eller vetenskaplig
förening. Jfr Théâtre français.
Socii. Det latinska ordet socius betyder i allmänhet
en »förbunden» eller »kamrat», »deltagare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
