Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snitseljagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten med fastare terminologi undvikes ordet numera.
Upk.
Snitseljagt. Se Schnitzeljagt.
Snitt (T. schnitt, af schneiden, skära), skärning,
skåra, tillskärning, inskärning. Se vidare Gyllene
snittet, Kejsaresnitt och Träsnitt.
Snobb (Eng. snob, grof och simpel menniska, troligen
beslägtadt med snuff, T. schnauben, Sv. snöfla,
alltså egentligen en person som snöflar, ej håller sin näsa i anständigt
skick, hvarifrån å ena sidan härledes betydelsen »oborstad», grof
menniska, å den andra en som sätter sig öfver, anser sig förmer än
andra), ett under de senaste årtiondena i allmänt bruk kommet ord,
betecknande en person, som vill gälla för att vara något mer eller
bättre (särskildt i fråga om förmögenhetsställning, fint vett och modets
fordringar) än han i sjelfva verket är. Ordet har fått fast kurs
genom Thackerays spirituella skildring af alla hithörande arter
i »Snobbarnas bok», der snobben träffande definieras såsom en person,
»den der på lumpet sätt beundrar lumpna ting». B. G.
Snogeholm, gods i Söfde socken, Färs härad, Malmöhus
län, vackert beläget vid den af bokskog omgifna
Snogeholmssjön, omkr. 10 km. från jernvägsstationen
Marsvinsholm. Under S., som utgör 1 1/4 mtl
frälsesäteri, lyda dessutom i Söfde, Röddinge
och Söfvestads socknar 14 3/4 mtl underlydande,
hvilket allt jämte qvarn är taxeradt till 1,130,000
kr. (1889). Hufvudgården, som är väl byggd och eger
stor trädgård med orangerier, innehades under 16:de
och 17:de årh. af slägterna Brahe, Marsvin, Tott och
Bille, i början af 18:de årh. af prof. Thomas Ihre
och dennes enka (född Bille) samt efter hennes död
(1746) af hennes systerson, C. J. von Löwen, död
1784. Dennes brorson, ryttmästaren S. J. von Löwen,
sålde S. till rådman Morsing, hvars sterbhus 1795
afyttrade det till grefve K. G. Piper, som lade
det under Söfdeborg. Sedan 1860 åter skildt från
Söfdeborg, tillhör det f. n. (1890) grefve Erik Piper.
Snoghöj, färjställe i södra delen af Nörrejylland,
vid Lilla Belts smalaste del, midt för Middelfart.
E. Ebg.
Snoilsky, gammal ungersk adlig ätt, naturaliserad
i Sverige 1651 under namnet von S., blef friherrlig
1770 och greflig 1771.
1. Snoilsky, Johan, grefve, sjömilitär, född i Riga
d. 16 Febr. 1708, tjenstgjorde i holländska marinen
1730–36 och utnämndes derefter till löjtnant vid
svenska amiralitetet. S. deltog i finska kriget
1741–43 och utförde flere vigtiga uppdrag under
pommerska kriget 1757–62 samt blef 1765 schoutbynacht
och 1769 riksråd, från hvilket senare ämbete han dock
tog afsked under den stormiga riksdagen 1771–72.
Upphöjd i friherrligt stånd 1770 och grefligt 1771,
dog han i Karlskrona d. 13 Mars 1787.
2. Snoilsky, Karl (Carl) Johan Gustaf, grefve,
skald, den föregåendes sonsons son, föddes
i Stockholm d. 8 Sept. 1841 samt är son af
justitierådet grefve Nils S. Sin skolbildning erhöll
han vid Stockholms lyceum, ett enskildt
läroverk, som en tid stod i högt anseende. 1860
vardt han student i Upsala, tog 1864 kansliexamen
och utnämndes 1865 till attaché vid svenska
beskickningen i Paris. Redan följande år utnämnd
till andre sekreterare i Utrikesdepartementet,
avancerade han der 1871 till expeditionssekreterare
och 1874 till förstesekreterare samt utnämndes 1878
till kansliråd. En kortare tid 1875 förestod han
som chargé d’affaires den svenska beskickningen i
Köpenhamn. Redan i skolan hade S. väckt uppmärksamhet
för sin afgjorda poetiska begåfning, och som
nyblifven student debuterade han under märket Sven
Tröst med en samling Smådikter (1861), hvilken
1862 efterföljdes af ett nytt dikthäfte, benämndt
Orchidéer. I synnerhet den senare samlingen väckte
bland vitterhetens gynnare och vänner en allmän och
för den unge skalden smickrande uppmärksamhet. Häftet
innehöll också så poetiska stycken som »Rouget de
l’Isle», »Julibruden», »Konstberiderskan», »Osedd
skall vår kärlek blomma», m. fl. omisskänliga
vitnesbörd om en skaldebegåfning af äkta art. Af det
vittra studentsällskapet N. S. (Namnlösa sällskapet)
var han en flitig medlem, och i dess publikationer
återfinnes hans signatur under flere haltfulla
dikter. Kom så (1865) en samling Italienska bilder,
hvarmed S. eröfrade allmänheten helt och hållet,
i synnerhet ungdomen, som entusiasmerades af
stycken sådana som den käckt genialiska, af yster
lefnadslust sprittande »Inledningssången», den
djerfva, inspirerade dikten »Neros gyllene hus»,
den mildt vemodiga »Jultankar i Rom» m. fl., liksom
den förut intagits af de af ädel harm genomandade
sångerna om Polens och Danmarks kamp mot öfvermakten
(»På Polens graf», »Storken» m. fl.). Dessa och andra
sånger (bl. a. de vackra sonetterna från Spanien)
sammanförde skalden i en samling Dikter, som
utkom 1869 (4:de uppl. 1883). S. är i dessa sina
ungdomsdikter utpräglad sensualist; han hängifver
sig med lif och lust åt det närvarande ögonblicket,
dess vexlande bilder och intryck, vare sig det
gäller att i fulla drag njuta af det brokiga
skönhetslifvet i Hesperiens paradis, eller de
politiska händelserna» uppkalla hans lifliga känsla
att gifva sig luft, eller han låter sin fantasi fritt
ströfva omkring hvart henne lyster. Den afgjorda
realismen i framställningen är tillika parad med stor
konstnärlighet i formbehandlingen. Denna diktsamling
tillkännagaf sålunda otvetydigt, att Sverige fått en
ny skald af stor begåfning och utpräglad originalitet,
och man väntade en lysande utveckling af denna så
vackert började skaldebana.
De nya Sonetter skalden 1871 utgaf visa honom
emellertid väsentligen förändrad. Den ungdomliga
käckheten är borta, det naturglada skönhetslifvets
naivetet har blifvit störd. Sångarens känsla har
sårad dragit sig tillbaka från verklighetens
omilda beröring, och på samma gång har en djupare
uppfattning väckts till lif i hans inre. Deraf den
otillfredsställdhet, det missnöje med sig sjelf
och verlden, som talar ur dessa sonetter, hvaraf i
synnerhet »Noli me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
