Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snarrefva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början till det finska språkets likställande med
det svenska, hvarvid man dock klandrat, att S. icke
genomdref denna maktpåliggande frågas föreläggande för
de kort derefter sammanträdande ständerna. Vidare är
att märka myntreformen af 1865, hvarigenom metalliskt
mynt stadgades såsom enda lagliga betalningsmedel i
Finland och finska banken befriades från skyldigheten
att inlösa det ryska pappersmyntet, så att banken
sattes i stånd att inlösa sitt eget pappersmynt till
fulla värdet. Denna reform, som var förberedd af S:s
företrädare i ämbetet, friherre F. Langenskiöld,
men genomdrefs af S. efter långa underhandlingar
med de ryske statsmännen, har förskaffat det finska
myntväsendet stabilitet och gjort det oberoende af det
ryska sedelmyntets fluktuerande värde. S. förföljdes
under den tid han innehade finansportföljen af otur
deri att landet då hemsöktes af missväxter, bland
hvilka den svåraste var den af 1867. S. kunde ej
hindra, att följderna af denna olycka tungt drabbade
befolkningen, men lyckades dock genom energiska
åtgärder åstadkomma, att utsädesspanmål för det
följande året i tid hann anskaffas från utlandet,
hvarigenom missväxtens spår hastigare utplånades,
än man vågat hoppas.
S:s upphöjelse till ledamot af regeringen hade aldrig
med blida ögon åsetts inom en stor del af den högre
ämbetsmannaverlden, hvilken fortfarande i honom
såg folkuppviglaren. Han egde ej häller den lynnets
böjlighet, som kunnat underlätta svårigheterna af hans
ställning. Det lyckades motståndarna, sedan grefve
N. Adlerberg tillträdt generalguvernörsposten,
att åstadkomma S:s störtande. Han nödgades
begära afsked och erhöll det sommaren 1868. Ännu
derefter egnade han sig dock med obrutna krafter
åt allmänna värf. Sålunda var han ordförande i
finska hypoteksföreningens direktion 1869–81 och
i Finska literatursällskapet 1870–74. Adlad 1866,
deltog han såsom medlem af ridderskapet och adeln
i landtdagarna 1867, 1872 och 1877–78, dervid hans
uttalanden i de mest skiljaktiga frågor alltid med
uppmärksamhet åhördes, om de än långt ifrån alltid
afgjorde voteringarnas utgång. Äfven grep han ännu
i sin sena ålderdom ofta till pennan för att i den
periodiska pressen uttala sina åsigter, i synnerhet
i den allt häftigare uppflammande språkstriden. För
öfrigt författade han under dessa senare lefnadsår
M. A. Castréns levnadsteckning (i 6:te delen af dennes
»Nordiska resor och forskningar»), Finska studenter
(1875), innehållande förträffliga råd till ungdomen,
Österbottens land och folk samt En gammal skola,
skildrande förhållanden från förf:s skoltid. Då
S. d. 12 Maj 1881 fyllde 75 år, hemburo en mängd
medborgare till jubilaren uttryck af sin kärlek och
tacksamhet. Kort derefter förvärrades en sjukdom,
hvaraf han redan en tid lidit, och han afled d. 4 Juli
1881 på ett sommarställe i skärgården, icke långt från
Helsingfors. På hans graf lät Finlands vid 1882 års
landtdag församlade bondestånd uppresa en minnessten,
och i Kuopio, der han bröt banan för en finsk
publicistik, har man upprest hans byst i brons. Att
hans fädernesland i många afseenden är skyldigt
honom tacksamhet, derom kunna ej olika meningar
råda, ehuruväl omdömena om vissa sidor af hans
offentliga verksamhet, särskildt i fråga om finska
språkets ställning, alltefter olika partiståndpunkt
utfalla olika och säkert ännu länge skola göra det.
Th. R-n.
Snesland, kamer., ett i Dalarna brukligt ytmått för
jordvidder. I detta landskap betecknas jordarealen
på följande sätt: 1 kafvelland = 0,36 qv.-aln. =
0,13 qvm., 1 bandland = 36 qv.-aln. = 0,13 ar, 1
snesland = 360 qv.-aln. = 1,27 ar, 1 kistland = 3,600
qv.-aln. = 12,60 ar, 1 spanland = 7,200 qv.-aln. =
25,39 ar. Kbg.
Sniatyn, kretsstad i östra Galizien, vid Prut och
Lemberg–Czernovitz-banan. 10,832 innev. (1881),
hufvudsakligen polacker. Betydande boskapshandel.
Snider-geväret [snejder-], krigsv. Se Eldhandvapen.
Sniglar, Limacidae, zool., blötdjur,
tillhörande ordn. Pulmonata bland Gastropoda
(bukfotingar). Sniglarna äro antingen helt och hållet
skallösa eller ock utrustade med en under bakre änden
af skölden (manteln) liggande kalkskifva. Djuret
är långsträckt, nästan halfcylindriskt; hufvudet
är försedt med vanligen 4 tentakler, af hvilka de
två bakre, längre, bära ögonen i spetsen; manteln
bildar en köttig, framtill och på sidorna fri,
baktill fastväxt sköld på främre delen af ryggen;
på högre sidan finnes en inskärning, hvarest en
rund öppning utgör ingången till andedrägtsorganet
(»lungan»); tarm- och genitalöppningarna
finnas på samma sida. Alla skandinaviska former,
tillhörande slägtena Arion, Limax och Lehmannia,
äro försedda med skal. Limax maximus (längd 15–18
cm.): ryggen är försedd med en köl; skalet utgöres
af en sammanhängande oval kalkskifva; färgen är
vanligen grå. Arion ater (längd 10–12 cm.) har en
baktill rundad fot och bakre kroppsänden utan köl,
är ofvan och på sidorna vanligen svart, och skalet
består af skilda kalkkorn. Sniglarna, af hvilka
omkr. 20 skandinaviska arter äro kända, uppehålla
sig på öppna fält eller i fuktiga skogar, somliga
nästan uteslutande i mörka källare. De förstöra
både växt- och djurämnen; några försmå ej ens sina
likar och uppäta ej blott döda djur, utan synas
med förkärlek anfalla och förtära de lefvande.
L-e.
Snijders [snej-] François, berömd flamsk
djurmålare, född i Antwerpen 1579, var elev af
Pieter Brueghel d. y. och Hendrik van Balen och
blef 1602 »mästare». Son till en värdshusvärd,
som höll ett på sin tid berömdt matställe, målade
han i början med förkärlek läckra matvaror, hummer,
fogel, ostron o. s. v., sådana han dagligen hade dem
för ögonen, och nådde snart i dessa taflor, i hvilka
han framställde föremålen i naturlig storlek, stort
mästerskap. Dylika »stilleben», präktigt målade och i
lifliga färger, penslade han hela sitt lif – ofta med
ypperligt staffage af Jan Bockhorst, Jac. Jordaens
eller Rubens eller med af honom sjelf målade hundar
eller katter, i begrepp att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
