Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serbien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sina skarpa motsatser mellan heta somrar
och kalla vintrar redan påminner om östra Europas
grannskap. Åkerbruket står dock ånnu på en tämligen
ursprunglig ståndpunkt. Boskapsskötseln besörjes mera
omsorgsfullt, ehuru ej på det rationella sätt, som man
i vestra Europa numera fordrar; svin uppfödas i större
skala än annanstädes i Europa. På alla näringslifvets
områden visa sig ännu de djupa spåren af den turkiska
vanstyrelsen. Landet har ännu endast hunnit förskaffa
sig några föga betydande landsvägar (omkr. 5,600
km.). Dess industri ligger alltjämt i sin linda. Dess
handel är helt och hållet beroende af Österrike,
öfver hvilket den ojämförligt största delen af dess
in- och utförsel går. Landets jernvägsnät omfattar
endast 500 km. Hufvuddelen är den jernväg, som från
Belgrad öfver Nisj går till turkiska gränsen i sydöst
och som utgör ett bindeled i det stora jernvägsnät,
hvilket under österrikisk kontroll är utsträckt till
Saloniki och Konstantinopel. Värdet af exporterade
varor, hufvudsakligen torkade plommon, säd, vin,
fläsk och hudar, uppgick 1888 till 38,871,715 dinarer;
importen, omfattande manufaktur- och kolonialvaror,
skattades s. å. till 33,127,250 dinarer. Statens
inkomster och utgifter äro för år 1890 beräknade till
46,2 mill. dinarer. Statsskulden uppgick 1889 till 280
mill. dinarer. Myntenheten är dinaren (= 1 franc). Det
franska mått- och vigtsystemet infördes 1875.
Till sin befolkning är intet af landen på Balkanhalfön
(Rumanien oräknadt) så lyckligt lottadt och så
likformigt som S. Den ofantligt öfvervägande delen
af dess innebyggare hör till ett och samma folk och
bekänner sig till en och samma religion. Folkmängden
torde, för så vidt de statistiska uppgifterna kunna
anses tillförlitliga, i rundt tal böra anslås till
2,000,000. Deraf äro vid pass 150,000 rumaner,
mestadels boende i det till Rumanien gränsande
nordöstra hörnet vid Donau, samt åtskilliga tusental
bulgarer i sydöst och albaneser i sydvest på det år
1878 införlifvade området, båda delarna dock med all
sannolikhet för lågt upptagna. Utom 4,000 judar och
34,000 zigenare samt ungefär lika många tyskar hör
hela återstoden till den serbiska folkstammen. Denna
tillhör den stora slaviska folkfamiljens södra gren,
är således liksom sina bulgariske grannar närmare
beslägtad med ryssar än med polacker och tsjecher, men
har dessutom med säkerhet i sig upptagit största delen
af landets ursprungliga befolkning. Det serbiska
folket är ingalunda begränsadt till Serbien, utan
bebor äfven Bosnien, Herzegovina, Montenegro och
södra Dalmatien, hvarjämte flera hundratusen serber
undan det turkiska förtrycket flytt till Slavonien
och södra Ungern. Serbernas antal uppgår sålunda till
minst 4 millioner, eller mer än dubbla befolkningen
i konungariket; och detta antal ökas med ännu ett
par millioner, om man räknar dit kroaterna, som
i sjelfva verket tala en serbisk munart och endast
genom sin romersk-katolska religion skilja sig från
de egentlige serberna. Till den serbiska folkstammen
hör alltså rätteligen allt land mellan Donau, Drave
och Adriatiska hafvet, från Fiume
till Orsova. De egentlige serberna äro ett ganska
resligt, mörkhyadt och magerlagdt slägte af äkta
slavisk typ och med slavernas poetiska, känsligt
veka, för alla intryck öppna sinne, men äfven
med deras brist på uthållighet och organiserande
förmåga. Från forntiden hafva de bevarat en rik
skatt af sagor och sånger; och allmänt bekant är,
hvilken mäktigt inspirerande verkan deras melankoliskt
gripande folksånger öfvat på en af Nordens främste
diktare, J. L. Runeberg. Troget hafva de bevarat
en mängd fornåldriga plägseder, och i aflägsnare
bygder hålla de ännu med stor förkärlek fast vid
den gammalslaviska bykommunen (der kallad zadruga)
med sin gemensamma eganderätt till jorden och sin
sjelfstyrelse under folkvalda åldermän. I fredliga
yrken anses de stå efter sina grannar bulgarerna; men
i krigiska värf hafva de ända till senaste krigets
nederlag aktats vara dem öfverlägsna. Religionen är
den grekisk-ortodoxa, med en metropolit i Belgrad
och åtskilliga biskopar, lydande under patriarken i
Konstantinopel. Blott några få tusen muhammedaner
finnas qvar i de nyförvarfvade landsdelarna;
dock torde äfven deras antal vara för lågt
uppgifvet. Skolundervisningen är obligatorisk. 1888
var folkskolornas antal 668. S. å. funnos bland andra
undervisningsanstalter: 1 universitet (i Belgrad),
med filosofisk, juridisk och teknisk fakultet, 1
krigsakademi, 1 teologiskt seminarium, 22 gymnasier,
2 normalskolor, 1 högre flickskola, 4 tekniska skolor,
1 handelsskola och 1 landtbruksskola. Rättskipningen
utöfvas af 1 kassationsdomstol, 1 appellationsdomstol,
1 handelsdomstol och 22 domstolar af första instans. I
administrativt hänseende är landet deladt i 15
provinser och hufvudstad.
Sedan 1878 fullkomligt sjelfständigt, bär S. från 1882
titel af konungarike. Kronan är ärftlig inom regerande
huset Obrenovitj. Enligt den nya författningen af
d. 2 Jan. 1889 besluter konungen ensam öfver krig
och fred, styr med hjelp af ansvariga ministrar
(till antalet åtta) och delar lagstiftningsmakten
med en riksdag, kallad narodna-skupsjtina
(»nationalförsamling»), som eger uteslutande rätt att
bevilja anslag och bestämma budgeten. Skupsjtinans
medlemmar väljas af folket, för tre år, en på
4,500 skattebetalande. Röstberättigad är hvarje
medborgare, som uppnått 21 år och betalar 15 dinarer
(= 10 kr. 75 öre) i direkta skatter; valbar är hvar
och en, som fyllt 30 år och erlägger en årlig skatt
af 30 dinarer. I utomordentliga fall sammanträder
en urtima skupsjtina, med ett dubbelt större antal
ledamöter, uteslutande folkvalda. I händelse af
tronföljarens minderårighet vid konungens död väljer
skupsjtinan tre regenter bland sex kandidater,
hvilka konungen bestämmer i sitt testamente.
E. Sn.
Försvarsväsendet grundar sig på den 1883 utfärdade
värnpligtslagen. Efter denna lag, med ändringar
af 1886, är arméns rekrytering och sammansättning
följande. Hvarje serb är värnpligtig från 21:sta till
och med 50:de lefnadsåret. De värnpligtige indelas
i tre uppbåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
