Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serafimer-ordensgillet - Serafsjan (Sarafsjan) - Seraing - Serajevo - Seralj - Seraljmastix - Serampore - Serampur l. Serampore - Serang. Se Ceram - Serapeum - Serapinum - Serapion - Serapis l. Sarapis - Séraskér (Sér-i-askér) - Serato, Maria - Serbien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombudsman och två serafimerriddare i öfrigt. Under
gillet lydde kansli, kamererarekontor m. m. Dess
instruktion utfärdades d. 28 April 1791. År 1860
fick generaldirektören öfver rikets lasarett, kurhus
och hospital säte och stämma i ordensgillet. Genom
kungl. bref af d. 12 Maj 1876 upphäfdes detta gille,
hvarvid öfverstyrelsen för hospitalen tillföll
Sundhetskollegium, förvaltningen af hospitalens
fasta egendom uppdrogs åt Kammarkollegium, med
undantag af de hus, tomter och lägenheter, som
för dessa sjukvårdsanstalters omedelbara ändamål
till begagnande upplåtits, och handhafvandet af Malmö
barnhusfond öfvertogs af Allmänna barnhusinrättningen
i Stockholm. Gillets fastigheter, frälseräntor
m. m. indrogos till statsverket.
Serafsjan (Sarafsjan), flod i Turkestan, rinner upp
i det forna ryska distriktet Serafsjan (sedan 1888
del af prov. Samarkand), på Serafejan-gletschern,
samt flyter i vestlig och nordvestlig riktning först
genom en trång bergdal, och sedan, delad i tvänne
grenar, förbi Samarkand till gränsen af Bokhara, der
de båda armarna återförena sig. Floden fortsätter
sedermera åt s. v., och efter att genom en kanal
hafva försett staden Bokhara med, vatten, mynnar
den ut i saltträsket Karal-kul.
Seraing [söräng], stad i belgiska provinsen Liége, vid
Meuse. 31,902 innev. (1889). Staden eger storartade,
af John Cockerill (se d. o.) år 1822 grundade
maskinverkstäder, hvilka sysselsätta omkr. 11,000
arbetare och hafva ett årligt tillverkningsvärde
af 40 mill. frcs. Dessutom finnas glasbruk
m. fl. industriella anläggningar och stenkolsgrufvor.
Serajevo, hufvudstad i Bosnien. Se Bosna-Seraj.
Seralj (Fr. sérail, Pers. och Turk. seraï, stor
byggnad). 1. Stor byggnadskomplex i Konstantinopel,
till senaste tid den turkiske sultanens förnämsta
residens; stundom begagnas namnet om den del af
palastet, der qvinnorna bo (jfr Harem). – 2. Se
Korinter.
Seraijmastix. Se Mastix.
Serampore. Se Serampur.
Serampur l. Serampore, stad i indobritiska
presidentskapet Bengalen, distriktet
Hugly, omkr. 20 km. n. om Kalkutta. 25,559
innev. (1881). Papperstillverkning. Staden, som till
1845 var en dansk koloni, benämnd Frederiknagor,
är bekant som medelpunkt för den engelska
baptistmissionen i Indien.
Serang. Se Ceram.
Serapeum, Lat., plur. serapea, Grek. Serapeion,
tempel åt Serapis (se d. o.).
Serapinum, farmak. Se Sagapenum.
Serapion. Se Ryska literaturen, sp. 130.
Serapis l. Sarapis, en egyptisk gud, som enligt sägnen
under en af de förste Ptolemeerna kommit från Sinope
till Alexandria. I denna stad blef han föremål för
en storartad kult. Måhända har likheten i namn och
delvis i funktioner mellan honom och den inhemske
egyptiske Asar-Hapi (Osiris-Hapi), underlättat den
förstnämndes inrymmande i egypternas panteon. I och
med Alexandrias öfverhandtagande makt och inflytande,
stegrades denne guds anseende.
S. identifierades till sist med solguden sjelf
och ställdes derigenom liksom i spetsen för
guda-verlden. Från Alexandria utbredde sig kulten af
Serapis dels i Egypten, hvarest spår deraf möta i
de många Serapishelgedomarna, de s. k. Serapea,
dels till Medelhafvets norra kusttrakter, der
S. flerestädes, särskildt i Italien, åtnjöt ett
anseende, större än till och med i Alexandria, ett
anseende så stort, att myndigheterna ingrepo för
att något stäfja den fanatiska hopens excesser. Bland
de klassiska folkens gudar liknar han mest Pluto,
med hvilken hart också vanligen sammanställes,
hvarför han väl snarare liksom sin egyptiske förebild
bör betraktas som en underjordens, än som en dagens,
och himmelens gud. K. P.
Séraskér (Sér-i-askér), den turkiske krigsministern
(se Serdar). – Seraskeratet, turkiska
krigsministeriet.
Serato, Maria, italiensk violinist, f. 1840 i
Castel Franco nära Venezia, fick redan som sjuårig
undervisning i violinspel och lät senare med
framgång höra sig i Europas hufvudstader. Hon
besökte Stockholm första gången redan 1852,
derefter å nyo 1857 och 1863, sista gången såsom
gift med en kapten G. Nichette, som kämpat i
Garibaldis frihetskrig. Hon säges hafva utmärkt
sig »mindre genom energi och djerfhet än genom den
fina poesi, som aldrig öfvergaf hennes violin».
A. L.
Serbien, numera ett sjelfständigt konungarike söder
om Donau, på gränsen mellan Österrike och Turkiet, men
intill 1878 ett lydland under sistnämnda makt. Landet,
som har en ytvidd af vid pass 48,500 qvkm., stöter
i öster intill Bulgarien, skildt derifrån genom
den lilla floden Timok, som faller ut i Donau;
i norr till sistnämnda flod, som skiljer det från
Rumanien och Ungern, samt till dess stora biflod Save;
i vester till Bosnien, mot hvilket den i Save fallande
Hvita Drin bildar gränsen. I söder gränsar det till
Turkiet. Det går fram ungefär till Balkanhalföns
stora vattendelare, från hvilken floderna rinna åt
norr till Donau, åt sydvest till Adriatiska och åt
sydöst till Egeiska hafvet, och som delvis består af
ansenliga berg, delvis, i synnerhet mot öster, sänker
sig till högslätter. Störst bland floderna är Morava,
som uppstår ur föreningen af den serbiska Morava i
vester och den bulgariska Morava i östor samt faller
ut i Donau, vid Semendria, öster om Belgrad.
Serbien är ej i ordets egentliga mening ett
slättland, såsom grannlanden Ungern och Bulgarien,
utan kuperadt och småkulligt. Sakta höjer det sig
från Saves och Donaus sumpiga stränder mot höglandet
i söder, men öfvergår ej häller någonstädes till
ett verkligt bergland. Deremot är det ännu ganska
rikt på skogar, mestadels bestående af ek och andra
löfträd, men på höjderna äfven af barrträd. Landet
är icke så fruktbart som grannlanden, men gifver
dock med måttligt arbete rätt goda skördar af de
vanliga europeiska sädesslagen. Odlingen gynnas af
ett ganska mildt klimat, som likväl icke svarar mot
hvad landets läge under 45° nordlig bredd skulle
gifva vid handen, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
