Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schelling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den nyare tidens forskning. Hans mest betydande
skrifter äro: det stora verket Das wesen des
protestantismus (3 bd, 1846–51, 2:dra uppl. 1861),
Gespräche über protestantismus und katholicismus
(1852–53), Der unionsberuf des evangelischen
protestantismus (1855), Christliche dogmatik
(1858–59), som mera tydligt röjer hans frisinnade
ståndpunkt, och Das charakterbild Jesu (4:de
uppl. 1873; »Jesu karaktersbild», 1865–67), i hvilket
arbete, som väckte stort uppseende, han på de tre
första evangeliernas grund sökte framställa en äkta
mensklig bild af Jesus. 1859 grundade han »Allgemeine
kirchliche zeitschrift», ett literärt organ för den
kyrkligt frisinnade riktningen, och sedan 1863 verkade
han för upprättande af den tyska protestantföreningen,
hvars uppgift han närmare utvecklade i skriften
Christenthum und kirche im einklang mit der
kulturentwicklung (1867, ny uppl. 1871). Han utgaf vidare
karaktersteckningar af Schleiermacher, E. M. Arndt
och J. H. Pestalozzi, redigerade ett Bibellexikon (5
bd, 1868–75), författade en större skrift om Luther
in Worms und Wittenberg (1870) och sammanfattade
slutligen sin teologiska ståndpunkt i Die grundlehren
des christenthums aus dem bewusstsein des glaubens
(1877).
Schenkendorff, Gottlob Ferdinand Maximilian (Max)
von, tysk skald, f. 1783 i Tilsit, tjenstgjorde efter
slutade studier som referendarie i Königsberg, deltog
derefter i befrielsekriget och fick efter fredsslutet
anställning som regeringsråd i Koblenz. Tidigt
påverkad af pietistiskt umgänge, rönte han sedermera
stort inflytande af den romantiska diktareskolan,
särskildt Novalis och Jung-Stilling. Tvänne
diktsamlingar (1814 och 1815), entusiastiska för
medeltiden och reaktionen, gjorde honom mycket
populär. S. dog 1817. Hans samlade skaldestycken
utkommo 1837 (4:de uppl. 1871 med en af Hagen
skrifven lefnådsteckning).
Schenmark, Nils, matematiker, astronom,
född 1720 i Ö. Stenby, i Östergötland, blef
magister i Lund 1745 och studerade derefter
under Klingenstierna i Upsala. 1749 utnämndes
han till astronoinie observator i Lund och 1763
till professor i matematik. 1753 invaldes han i
Vetenskapsakademien. Död 1788. S. gjorde vigtiga
iakttagelser för bestämmande af månens, Venus’ och
Mars’ parallaxer (1751). Bland hans skrifter märkes
främst en förträfflig encyklopedisk framställning
af de matematiska vetenskaperna (otryckt, finnes i
Vet.-akad:s och Lunds universitets bibliotek). Af
trycket utgaf han: Computus ecclesiasticus, inrättad
efter den nya stilen, samt det förbättrade och i
Sverige brukliga calendarium (1759; ny uppl. 1780),
Geometria analytica, hvaruti jemte de första
grunderna till algebra visas tillämpning deraf till
elementargeometrien och koniska sektionerna (1785)
m. fl.
Scheol [-ål], Hebr., hebréernas benämning på
dödsriket. Se Hades.
Schepelern, Kristian August, dansk general, född 1796
i Köpenhamn, förde 1848
en bataljon och 1850 en brigad. Under slaget vid
Isted (1850) erhöll han befallning att kringgå,
fiendens venstra flygel och löste denna uppgift
mycket väl, men fick sedermera, till följ d af den
olyckliga vändning slaget i början tog, order att
draga sig tillbaka, något som utan tvifvel medförde
att schlesvig-holsteinarna undgingo ett fullständigt
nederlag. S. var 1855–65 kommendant i Köpenhamn. Död
1870. E. Ebg.
Schepperus, Ericus Olai, prest, född 1555 i
Ångermanland, utnämndes 1577 till komminister vid S:t
Nikolai kyrka i Stockholm och 1583 tillika till rector
scholae. Från att hafva varit en ifrig anhängare af
liturgien blef han under författandet af en apologi
för densamma helt och hållet omvänd samt angrep
den derefter frimodigt, trots liturgisternas spenamn
»vändekåpa» och Johan III:s vrede. Slutligen sattes han
i fängelse och stannade der till Johans död (1592). Då
han sedermera, från 1593, som kyrkoherde i S:t Nikolai
församling, från predikstolen vexelvis anföll hertig
Karl och Sigismund, blef han vid Linköpings riksdag
(1600) dömd till ett års fängelse, men erhöll
1602 Upsala pastorat, från hvilket han på grund af
fortsatta angrepp på Karl IX 1609 förflyttades till
Enköping. Död 1620.
Schérer [sjerär], Barthélemy Louis Joseph, fransk
militär, f. 1745, var först i österrikisk krigstjenst,
men återvände till Frankrike under revolutionen och
avancerade 1794 till divisionsgeneral, sedan han 1793
som Beauharnais’ generaladjutant gjort fälttåget
vid Rhen. Han hade sedan befäl vid Sambre- och
Meuse-amnén, anförde högra flygeln af alp-armén, fick
kort efteråt kommandot öfver armén i östra Pyrenéerna
och vann der några fördelar öfver spaniorerna. Efter
fredsslutet i Basel 1795 efterträdde han Kellermann
som chef för italienska armén och vann en seger vid
Loano d. 24 Nov. Men då han ej lyckades fullfölja
den vunna framgången, ej häller åstadkomma någon
organisation inom den eländiga hären, måste han i
Febr. 1796 afträda chefskapet till Bonaparte. I Juli
1797 gjorde honom direktoriet till krigsminister,
men i början af Febr. 17991 fick han afsked och blef
för andra gången skickad som öfverbefälhafvare till
Italien. Men sedan han på våren af österrikarna under
Kray blifvit slagen i åtskilliga träffningar, vid
Pastrengo, Verona och Magnano, samt tillbakadrifven
till andra sidan af Mincio och Oglio, måste han
öfverlemna kommandot åt Moreau. Han drog sig
tillbaka till privatlifvet och dog på sitt landtgods
1804. Med anledning af sitt afskedstagande, och för
att rättfärdiga sig, utgaf han skriften Précis des
opérations militaires de l’armée de l’Italie depuis
le 21 Ventôse jusqu’ au 7 Floréal de l’an VII (1799).
Schérer [sjerär], Edmond, fransk teolog och
literaturkritiker, född i Paris 1815, gjorde sina studier
i Strassburg och blef 1845 professor i exegetik vid
evangeliska högskolan i Genève. Till en början var han
den mest framstående målsmannen för den vid nämnda
högskola herskande ortodoxien, ehuru strängheten i
hans ortodoxi något mildrades af en innerlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
