Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schelling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
symboliska uppfattning af naturen, likaväl som dess
överskattande af konstens betydelse för lifvet,
direkt sammanhänga med schellingianismen. En annan
sådan äro de historiska skolor, som, utgående från
begreppet organism, sådant detta af S. faststälts,
sökte på olika områden genomföra ett betraktelsesätt,
för hvilket utvecklingen var den väsentliga sidan
i allt, och som derför ville tillmäta en mer eller
mindre absolut betydelse åt allt, som var en frukt
af en historisk utveckling. Äfvenså bearbetades
psykologien och naturfilosofien flitigt af S:s
efterföljare. Från fantastisk och godtycklig
konstruktion af naturens och menniskolifvets
företeelser kunna dessa riktningar visserligen ej
fritagas; men de hafva dock utöfvat ett befruktande
inflytande på den menskliga forskningen inom olika
områden. – I vårt land infördes schellingianismen
af fosforisterna samt deras närmare och fjärmare
själsfränder; den fosforistiska striden har
sin filosofiska sida i brytningen emellan
upplysningsfilosofien och schellingianismen. På
Schellings grund sökte sedan Geijer, Biberg
och Grubbe lägga grunden till en filosofi,
som kunde öfvervinna panteismen och fortgå till
vetenskaplig teism. – En förträfflig framställning
af Schellings läror lemnas af A. Nyblaeus i »Den
filosofiska forskningen i Sverige», del 2, afd. 1.
L. H. Å.
Scheltopusiken. Se Pansarslårna.
Schema. Se Skema.
Schemnitz (Ung. Selmecz-Bánya, Slav. Stiawnica),
stad i ungerska komitatet Hont, belägen
vid Gran–Bresnitz-banan, i en af kala berg
omgifven dal. 15,265 innev. (1880), till stor
del bergsmän. Bland byggnaderna märkes ett
gammalt slott. S. är säte för bergsdirektion,
för en 1760 stiftad bergs- och skogsakademi, en
bergsskola samt ett lutherskt och ett katolskt
gymnasium. Det existerade redan under 8:de årh.,
upphöjdes af konung Bela i 12:te årh. till fri
och kunglig stad samt är numera medelpunkten i
ett bergverkdistrikt, som årligen lemnar omkr. 116
kg. guld och 6,000 kg. silfver äfvensom bly, koppar,
jern, arsenik m. m. Det största schaktet vid S. är
det s. k. Kejsar-Josef-schaktet (16,538 m. långt).
Schenberg, Per, lexikograf, född 1701 i Skeninge,
blef 1735 rektor vid Linköpings stads skola och
1737 lektor vid gymnasiet. Prestvigd 1735, fick
han 1742 som prebende Landeryds pastorat och
förordnades 1755 till prost i Göstrings kontrakt. 1772
promoverades han till teologie doktor. Död i
Landeryd 1777. S. utgaf på begäran af ärkebiskop
Erik Benzelius d. y. ett latinsk-svenskt lexikon,
merendels kalladt »svinmagen», som i Sverige länge var
en förträfflig hjelpkälla vid det latinska språkets
studium. Han författade ock historiska afhandlingar
och var en kännare af nordiska antiqviteter.
Schendel, Petrus van, belgisk målare, född 1806 i
Terheyden, nära Breda, död 1870 i Bruxelles, genomgick
1822–28, samtidigt med Leys och Wiertz, Antwerpens
akademi under ledning af M. J. van Bree, uppehöll
sig derefter några år i Holland, men bosatte sig
sedan i Bruxelles. S. vann ett namn hufvudsakligen
genom torgscener med ljuseffekter, men han målade
äfven religiösa ämnen; hans Julaftonen i Betlehetn
betalades med 25,000 floriner. Äfven i några af sina
porträtt använde han ljuseffekter.
Schenectady, stad i nord-amerikanska
staten New York, vid Mohawk-floden och
Erie-kanalen. 13,655 innev. (1880). Maskinverkstäder
och yllefabriker. Staden, som anlades af holländarna
1620, är säte för en högskola, Union college.
Schene rariteten, »sköna, rara saker», ett från det
tyska marktschreierspråket lånadt uttryck, som någon
gång användes med ironisk hänsyftning på utländingars,
särskildt tyskars och tyska judars, prejningar och
charlatanerier.
Schenk, Johann, tysk tonsättare, f. 1761, elev
af Wagenseil, lefde i Wien såsom musiklärare
(bl. a. undervisade han Beethoven en tid, sedan denne
fattat misstro till Haydns undervisning) och dog
1836 i torftiga omständigheter. Han gjorde sig först
bekant genom en mässa (1778) och skref sedan flere
kyrkliga verk, men blef företrädesvis berömd genom
sina i Dittersdorfs stil skrifna sångspel, bl. a. Der
dorfbarbier (1796), hvilken utmärker sig för sund
humor och bibehållit sig ända till senaste tid. A. L.
Schenk, Eduard von, tysk skald, f. 1788 i
Düsseldorf, blef 1828 bajersk inrikesminister,
men gaf genom åtskilliga förordningar anledning
till så stora misshälligheter mellan regeringen
och representationen, att han 1832 måste lemna sin
befattning och i stället utnämndes till president i
provinsialregeringen i Regensburg. 1838 återkallades
han till München som medlem af statsrådet. Död
derstädes 1841. S. utgaf trenne band Schauspiele
(1829–35), bland hvilka sorgspelet Belisar är det mest
framstående, samt författade för öfrigt åtskilliga
festspel och kantater.
Schenk, August, tysk botaniker, f. 1815 i Hallein,
blef 1845 professor i botanik vid universitetet
i Würzburg och mottog 1868 samma befattning i
Leipzig. Han har företrädesvis sysselsatt sig
med undersökningar rörande fossila växter. Bland
hans skrifter märkas: Beiträge zur flora des
keupers und der rhätischen formation (1861),
Die fossile flora der grenzschichten des keupers
und lias Frankens (1866–67), Die fossile flora
der nordwestdeutschen wealdenformation (1871),
Pflanzen aus der steinkohlenformation und jurassische
pflanzen aus China (i Richthofens »China», 1882),
Bearbeitung der vom grafen Szechenyi auf seiner
reise nach China gesammelten fossilen pflanzen (1883),
Die fossilen pflanzenreste (1888) m. fl.
Schenkel, Daniel, schweizisk protestantisk teolog,
f. 1813 i kantonen Zürich, blef 1838 privatdocent
i Basel, 1841 pastor i Schaffhausen, 1849 teologie
professor i Basel samt 1851 teologie professor,
seminariidirektor och förste universitetspastor i
Heidelberg. Han dog 1885, efter att 1884 hafva tagit
afsked från sina befattningar. Som teolog tillhörde
S. den frisinnade riktning, som eftersträfvar att
åstadkomma en försoning mellan bibelns lära och resultatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
