Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sâib ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saintes [sängt], stad i franska
depart. Charente-inférieure, vid den derstädes
segelbara floden Charente, som skiljer den
äldre delen af staden från den yngre. 12,495
innev. (1886). Bibliotek på 22,000 band. Assisdomstol
och handelsdomstol. Liflig handel. I staden finnas
åtskilliga minnesmärken från den romerska tiden,
bl. a. en åt Germanicus egnad triumfbåge samt ruiner
efter en stor amfiteater, en vattenledning och en
badanstalt. Bland framstående byggnader märkas några
kyrkor, justitiepalatset och handelsdomstolens
palats. Staden, som fordom var station för en
romersk armékår, bar ursprungligen namnet Mediolanum
santonum.
Saint-Étinne [sängt-etiä’n], stad och hufvudort i
franska depart. Loire, vid Paris–Lyon–Medelhafsbanan,
nära Loire. 103,229 innev. (1886). Denna stad, som
befinner sig i medelpunkten af ett stort koldistrikt,
har under detta århundrade utvecklat sig med
ovanlig hastighet (omkr. 1800 hade den endast 16,000
innev.) och är numera en af Frankrikes vigtigaste
industri-orter. Koldistriktet, det rikaste i landet,
sysselsätter omkr. 17,000 arbetare och lemnar årligen
omkr. 3 à 4 mill. tons stenkol. Till kol-industrien
sluter sig en metallurgisk industri med stora
jernverk, vapenfabriker o. s. v. Af stor betydelse är
dessutom textil-industrien, särskildt fabrikationen
af siden och sammet. Handeln är liflig. I staden
finnas handelsdomstol, ett reformert konsistorium,
bergsskola, döfstum-institut, museer, åkerbruks- och
handelskammare, vetenskapliga sällskap m. m. Endast få
mera framstående byggnader finnas. I S. sammanstöta
jernvägar från Lyon, Roanne, Montbrison och Le
Puy. Staden, som anlades i 10:de årh., intogs 1563
och 1570 af hugenotterna.
Saint-Eustache. Se Eustache.
Saint-Evremond [sängt-åvörmång], Charles Marguetel de
Saint-Denis de, grefve, fransk skriftställare, f. 1613
i Normandie, uppfostrades i Paris af jesuiter, trädde
sedan i krigstjenst, fäktade som kapten vid Rocroi,
Nördlingen och Freiburg samt utnämndes 1652 tille
regementschef (maréchal de camp). En satir öfver
Mazarin föranledde sedermera hans fängslande för
en kortare tid, och för att undvika ny häktning af
dylik anledning flydde han 1661 till Holland samt
begaf sig 1662 till England. Der framlefde han
återstoden af sitt lif, särdeles omtyckt vid Karl
II:s yppiga hof, der han fann sin egen epikureiska
filosofi tillämpad. Död 1703. S. blef ryktbar genom
sin mot franska akademien riktade satiriska Comédie
des académistes pour la réformation de la langue
française (1650). För öfrigt skref han lyriska
dikter, fabler, bref, dialoger, satirer, filosofiska
afhandlingar äfvensom anmärkningar till äldre skalders
och historieskrifvares arbeten. Dessa skrifter,
som utmärka sig genom en qvick och behaglig stil,
cirkulerade i manuskript inom den förnäma verlden och
trycktes först efter hans död. Hans Oeuvres complètes
utgåfvos af Desmaizeaux (3 bd, 1705, 7 bd, 1726),
ett urval af Desessarts (1804), Hippeau (1852) och
Giraud (1865).
Saint-Félix [säng-], Jules de (egentl. Félix
d’Amoureux), fransk skriftställare, f. 1806,
d. 1874 som f. d. byråchef i inrikesministeriet,
uppträdde först med en samling Poésies romaines
(1830) samt utgaf sedan en mängd andra arbeten:
romanerna Cléopatre (1836), Les nuits de Rome
(1853, 2:dra uppl. 1864), Scènes de la vie de
gentilhomme (1858), Les cousines de Satan (1863)
m. fl.; en samling legender och skildringar med
titeln Le Rhône et la mer (1845), Les tribuns
(1849, psevd. Trimalcion; skildringar af personer i
lagstiftande församlingen), Histoire de Napoléon II,
roi de Rome (1853), Les aventures de Cagliostro
(1854) m. fl. Några af hans skildringar hafva
öfversatts till svenska.
Saint Francis [sent fra’nsis], flod i Nord-Amerika,
upprinner i staten Missouri, genomflyter den genom
en jordbäfning år 1811 bildade S:t Francis-sjön
och utfaller inom staten Arkansas från höger i
Mississippi. Den har en längd af 720 km. och är
segelbar på en sträcka af 240 km.
Saint-Gaudens [säng-gådang], stad i franska
depart. Haute-Garonne, på venstra stranden af
Garonne, vid Sydbanans linie Toulouse–Bayonne. 3,916
innev. (1886). S. har stora porslinsfabriker och
ullspinnerier samt drifver en betydande handel med
Spanien. Det eger en vacker romansk kyrka från 11:te
och 12:te årh.
Saint-Gelais [säng-sjölä], Mellin de, fransk skald
och musiker, född i Angoulême 1491, blef af Frans
I utnämnd till abbot i Reclus, till dauphins
almoseutdelare och 1544 till bibliotekarie i
Fontainebleau. Död 1558. Han införde de från
italienarna hemtade madrigal- och sonnett-formerna
i den franska poesien samt författade »contes» och
epigram, som utmärka sig för naivetet och behag. Hans
Histoire de Genièvre, en efterbildning från Ariosto,
afslutad af Baïf, utkom först 1572. En samling Poésies
utgafs i ny upplaga 1719.
Saint-Genois des Mottes [säng-sjönåa’ dä mått),
Jules Ludger Dominique Ghislain de, baron, belgisk
författare, f. 1813, d. 1869 som professor och
bibliotekarie vid högskolan i Gent, fick redan vid
tjugofyra års ålder den belgiska akademiens pris
för en Histoire des avoueries en Belgique (1837) och
utgaf derefter, dels på franska och dels på flamska,
en mängd historiska romaner samt skrifter rörande
belgiska historien. Hans flamska verk, särskildt den
historiska romanen Anna (1844), utmärka sig genom en
mästerlig stil.
Saint-Georges [säng-sjå’rsch], Jules Henri Vernoy
de, fransk författare, f. 1801 i Paris, d. 1875
som f. d. direktör vid Opéra-comique derstädes,
författade dels ensam och dels i förening med andra
författare (Scribe, Leuven, Muzillier m. fl.) en mängd
opera-texter, till hvilka musik sattes af Auber,
Halévy m. fl. Bland hans egna stycken må nämnas:
Le planteur (1839), L’esclave de Camoëns (1843),
Le lazzarone (1844), Les mousquetaires de la reine
(1846), Le val d’Andorre (1848), Lamour du diable
(1852), Margot (1857), La bohémienne (1862) och
Mademoiselle la marquise (1869). Han skref äfven
romaner: L’espion du grand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
