Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen 4/5 af hela befolkningen, den slaviska
stammen. Af de tre slaviska grupperna vestslaver
(polacker, tsjecher och vender), sydslaver (serber,
bulgarer, kroater etc.) och östslaver (stor-, lill-
och hvitryssar) är hela den sistnämnda gruppen,
med undantag af omkr. 3 mill. lillryssar i östra
Galizien och i Polen, bosatt i vestra, centrala
och södra R. Alltifrån deras historias början
kunna bland ryssarna särskiljas tre olika grenar:
storryssar, lillryssar och hvitryssar, hvilkas
ursprungliga skiljaktigheter under de sista 900
åren ökats genom hvarje grens beröring med andra
nationaliteter, i det med storryssarna blandat
sig finska element, lillryssarna i sig upptagit
turkiskt blod och hvitryssarna rönt inflytande
från litaverna. Storryssarna (centralryssar och
novgoroder) räknas till omkr. 42 mill. och upptaga
ensamma hela det område, som begränsas af en linie,
dragen från Hvita hafvet till Dünas, Dnjeprs och
Donets’ källor och derifrån genom Suras mynning förbi
Vetluga till Mezen. Öster om denna gräns äro de
blandade med turkisk-finska folk; men i Uralbergen
uppträda de åter i kompakt massa och utbreda sig
derifrån genom södra Sibirien och längs Lenas
och Amurs vattendrag. Storryska raskolniker äro
spridda bland lillryssar i Tjernigov och Mohilev
samt finnas i stort antal i Nya R. och i norra
Kaukasus. Lillryssarna, som uppgå till omkr. 17 1/4 mill.,
intaga stepperna i södra R., sydvestra
sluttningarna af centralplatån, sluttningarna af
Karpaterna och Lublinbergen samt Karpaternas platå
(se Lillryssarna). Hvitryssarna, i någon mån blandade
med stor- och lillryssar, polacker och litaver,
upptaga öfre delarna af vestra sluttningen af
centralplatån. Deras antal uppgår till omkr. 4 1/3
mill. Polackerna i vestra R. och Polen (se d. o.,
sp. 1473) uppgå till omkr. 6 mill. Andra slaviska
folk i R. äro bulgarer (omkr. 110,000), serber
(omkr. 9,500) och tsjecher (omkr. 9,500), alla i
sydvestra R. Till den lituslaviska afdelningen höra
litaver (omkr. 1 1/4 mill.) i guvern. Kovno och Vilna
samt letter (omkr. 1 1/4 mill.) i södra Livland,
hela Kurland (med undantag af den smala, af liver
bebodda kustremsan vid inloppet till Rigaviken) samt
i vestra Vitebsk och i Kovno. – Finska stammar, som
i förhistorisk tid utbredde sig från Ob öfver hela
norra R., voro äfven då delade i ugrier, permier,
bulgarer och egentliga finnar, hvilka undanträngde
den forna lappbefolkningen från det nuv. Finland
och omkr. 7:de årh. framträngde till södra kusten af
Finska viken, i livernas och kurernas land, der de
blandade sig med litaver och letter. För närvarande
äro följande finska folk representerade i R.
1) Vestfinnar, fördelade i a) baltiska gruppen, till
hvilken räknas karelerna (235,000) i östra Finland,
der en från Fredrikshamn till Nykarleby dragen linie
bildar gräns mellan dem och de i v. boende tavasterna,
vidare i vestra delen af guvern. Archangelsk, i
nordvestra Olonets, i nästan hela Ingermanland samt
i spridda samhällen i guvern. Novgorod och Tver,
voter i Ingermanland, vepser i södra delen af Olonets
och i spridda trakter af Novgorod, ester i Estland
och norra Livland, liver vid Rigaviken och
b) volgagruppen, bestående af mordviner (omkr. 960,000),
mellan floderna Oka och Volga i guvern. Samara,
Simbirsk, Saratov och Tambov samt Nisjnij-Novgorod
och Pensa, och tjeremisser (omkr. 311,000), på
venstra sidan af Volga i guvern. Kazan, Kostroma och
Vjatka, utbredande sig i n. till Kama och Vjatka,
i s. inemot Orenburg. 2) Östfinnar, innefattande
permier (omkr. 67,000) i guvern. Perm vid öfre
Kama och till en liten del i guvern. Vjatka,
syrjäner (omkr. 85,000), n. och n. v. om dem i
guvern. Vologda, Archangelsk, Vjatka och Perm,
votjaker (276,000), i östra delen af Vjatka. (Möjligen
böra tjeremisserna föras till denna afdelning.)
3) Nordliga finnar l. lapparna (omkr. 7,500) i norra
Finland och på Kolahalfön samt samojeder (omkr. 6,500)
i Archangelsk och 4) ugrier, till hvilka i R. höra
vogulerna (omkr. 2,000) på ömse sidor om de nordliga
Uralbergen. – De turkisk-tatariska folken i
R. räkna omkr. 3,6 mill. Till dem höra: 1) tatarer
(1,5 mill.), nämligen kazanska tatarer, på ömse
sidor om Volga nedanför Okas mynning, astrachanska
tatarer, vid Volgas mynning, samt krimska tatarer, af
hvilka många på sista tiden utflyttat till Turkiet.
2) basjkirer (omkr. 900,000), hvilka bebo sluttningarna
af södra Ural, d. v. s. stepperna i Ufa och Orenburg
samt i Perm och Samara. 3) tjuvasjer (omkr. 700,000),
på högra stranden af Volga, i Kazan och Simbirsk.
4) mesjtsjerjaker (omkr. 170,000), ett folk af finskt
ursprung, som lefver i Ufa och Perm bland basjkirer,
hvilkas språk, seder och religion det antagit.
5) teptjärer (omkr. 160,000), äfven af finskt ursprung,
bosatta bland tatarer och basjkirer, från hvilka
de knappast kunna skiljas, i Samara och Vjatka.
6) kirgiser (omkr. 200,000), ursprungligen hemma i Asien,
på stepperna mellan Uralbergen och Volga. Endast
bukejevska horden tillhör Europeiska R. – Mongoliska
rasen representeras i R. af lamaitiska kalmuker
(omkr. 120,000), hvilka bebo Astrachans stepper mellan
Volga, Don och Kuma, semitiska stammen af omkr. 3
mill. judar och 3,000 karaiter (se d. o.). Judarna
inkommo i Polen från Tyskland under korstågen och
spredo sig i Litaven, Kurland, Ukrajna, och i 18:de
årh., Besarabien. Ryska lagen förbjuder judar, utom de
rikaste och mest bildade, att bosätta sig i Stor-R.,
men de anträffas icke dess mindre öfverallt, äfven
i Uralbergen. Deras förnämsta hem äro emellertid
Polen, vestra guvernementen i Litaven, Hvita och
Lill-R. samt Besarabien. I ryska Polen utgöra de 14
proc., i Kovno, Vilna, Mohilev, Grodno, Volynien,
Podolien och sannolikt äfven i Besarabien och Cherson
i medeltal 10–16 proc., i vissa trakter derstädes
30–36, ja ända till 50 proc. Organiserade i ett
slags föreningar för ömsesidigt skydd och bistånd
(»kahal»), blifva de snart herrar öfver handeln hvar
hälst de tränga sig fram. I byarna, der endast 1/5
af dem är bosatt, äro de merendels värdshusidkare,
pantlånare och kommissionärer. – Af vesteuropéer hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
