Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rydberg, Abraham Viktor - Rydberg, Gustaf Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsatsen »Den meliska Afrodite» samt de psykologiska
konstskisserna »Romerske kejsare i marmor» och
»Antinous», hvilka, tillika med »Blyertsteckningar
från Rom», samlats i det illustrerade arbetet
Romerska dagar (1877; 2:dra uppl. 1882) samt
utmärka sig lika mycket för djupsinnighet och
urskiljning i källforskning som för plastisk
språkbehandling. – R. började nu framträda äfven
med dikter i bunden form. Redan 1864 hade han under
signaturen Robinson Crusoe offentliggjort smådikter
i en kalender (»Flora»). Men det är egentligen först
från 1870-talets midt, som han framstår såsom en af
Sveriges förnämsta skalder (»Dexippos», »Den flygande
holländaren», »I klostercellen», Jubelfestkantaten,
»Prometeus och Ahasverus» m. m.) Hans hittills
utgifna Dikter (1882) bära vittne om mästarens
herravälde öfver formen, hvilken är klassiskt
ren, och tillika om den äktborne skaldens själ,
som »brinner af längtan till hvad ädelt är och
sannt». Icke endast som originalskald har R. utmärkt
sig. Han har tillika såsom öfversättare skänkt sitt
land ett af verldsliteraturens yppersta skaldeverk:
första delen af Göthes Faust, i en tolkning, som
röjer frändskap icke blott med den store skalden,
utan ock med den eldsjäl, hvars trängtan efter vetande
och skönhet Göthe besjungit. Faustöfversättningen
utkom 1876, i folio, med teckningar af A. v. Kreling;
en ny, mindre edit., åtföljd af en redogörelse för
skaldeverkets senare del, utgafs 1878.
Efter att i 21 år hafva verkat som tidningsman lemnade
R. 1876 det fasta medarbetareskapet i »Göteborgs
handels- och sjöfartstidning» för att på uppdrag
af styrelsen för Göteborgs stads undervisningsfond
derstädes upprätthålla föreläsningar i filosofi och
kulturhistoria. År 1877 kallades han till filos. hedersdoktor
af både Lunds och Upsala universitet
samt mottog i Upsala s. å. lagerkransen vid
400-års jubelfesten, som han förhärligade med sin
ofvannämnda kantat. Länge hade den allmänna meningen
utpekat honom som kandidat till Svenska akademien,
men hans utprägladt frisinnade ståndpunkt å flere
områden ansågs hafva hindrat hans inval, som egde
rum först d. 26 April 1877, hvarefter han i Maj 1878
tog inträde med ett Tal öfver C. V. A. Strandberg
(tr. i Sv. akad:s handl. ifrån 1796, 53:dje del.,
1878). – År 1884 flyttade R. till Stockholm, dit
högskolans styrelse kallat honom till professor i
kulturhistoria, en professur, som han 1889 utbytte mot
den i de sköna konsternas teori och historia. Hans
verksamhet under 1880-talet har företrädesvis varit
riktad åt mytologiska studier, hvartill anledning
särskildt gafs genom en polemik mot A. Chr. Bangs
af Bugge understödda hypoteser (i »Völuspaa og de
Sibyllinske orakler», 1879) rörande den nordiska
mytologien. R:s uppsats i ämnet, Sibyllinerna och Völuspå,
finnes i »Nord. tidskrift», 1881. (I samma
årg. träffar man äfven hans intressanta afhandling om
Astrologien och Merlin.) Med sin vanliga ifver att
icke göra någon sak till hälften har R. gripit sig an
med en mäktig mytologisk forskning samt under åratal
nedlagt lärda mödor och snillrik kombinationskraft på
en framställning af den germanska mytologien. Af
hans stora verk Undersökningar i germanisk mythologi
utkom 1:sta delen 1886, innehållande 1) Urtiden
och vandringarna, 2) Mythen om underjorden och 3)
Ivaldeslägten. I den 2:dra delen, som f. n. (1890)
är under utgifning, redogöres för bl. a. germanska
myter af fornnordiskt ursprung, baldersmyten,
Sibyllinerna och Völuspå. För den mognare ungdomen har
han derjämte skildrat Fädernas gudasaga (1887). På
den sista tiden har han återvändt till sina
konstforskningar och förbereder utgifvandet af sina
föreläsningar öfver bildande konst. R:s mångåriga
och gedigna verksamhet har alltigenom varit präglad
af brinnande sanningsträngtan, ädel frihetskärlek,
varm medkänsla för samhällets små och slutligen af
en konstnärlighet i formen, som ställer honom bland
den svenska literaturens mästare. – Utom af Svenska
akademien är R. ledamot af Vetenskapsakademien
(1889) samt hedersledamot af Akademien för de
fria konsterna (1887) och af Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg (led. 1865).
K. w–g.
Rydberg, Gustaf Fredrik, landskapsmålare, född i Malmö
d. 18 Sept. 1835, blef 1852 elev vid konstakademien
i Köpenhamn och 1857 vid den i Stockholm samt for
1859 till Düsseldorf. Der uppehöll han sig i fem
år under handledning af Gude. Hvarje sommar gästade
han sin hembygd, Skåne, hvars natur sammanvuxit med
hans konst och genom denna erhållit sin första, fullt
lefvande framställning i vårt land. Efter hemkomsten
blef R. 1866 agré af konstakademien, vid hvars
utställning s. å. han första gången uppträdde. Han
helsades då af granskningen såsom en af Sveriges
mest lefvande yngre målare. 1868 medföljde han Karl
XV till Norge och gjorde året derpå en ny studieresa
till detta land på konungens bekostnad. 1871 blef
han ledamot af akademien och företog 1873 en ny färd
till Düsseldorf, der han uppehöll sig ungefär ett
år. 1875 besökte R. Paris, Belgien och Holland. Sedan
dess har han varit bofast i fäderneslandet, dels
i Stockholm, dels vid Vesterås och i Skåne. – R:s
alstringsförmåga har varit ganska stor, men han
har nästan uteslutande målat motiv från Skåne och
vinterlandskap, af hvilka många varit utställda i
akademien och Stockholms konstförening. Naturligtvis
har han under sådana förhållanden ej alltid kunnat
undgå att upprepa sig och ibland lemnat snarare
atelierarbeten än omedelbara naturstudier. Men
i flertalet af hans bättre små dukar träffas en
stämningsfullhet, en trohet i lokalfärgen och en
färgklarhet, som göra dem till små mästerstycken.
I synnerhet är R. framstående genom sin förmåga att
återgifva skiftande belysningar. Hans färg är på
samma gång dämpad till harmoni och likväl kraftig
och frisk. Nationalmuseum eger fyra dukar af hans
hand, från 1867 och 1868:
Skånsk torpstuga, Skånskt vårlandskap,
Sommarlandskap från Blekinge och Vinterlandskap
med månuppgång, representerande de hufvudsakliga
motiv hans konst behandlat. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
