Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete / 1273-1274 (1889) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rocky mountains ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fartyget, dels till följd af dess tillverkningssätt. Med
afseende på belägenheten kan rodret vara placeradt a)
i aktern intill eller i närheten af akterstäfven,
b) i fören i fartygets skarp invid förstäfven samt
c) någon gång (såsom å en del minbåtar) i fartygets
medelplan nere i fartygets botten i förskeppets främre
del. Då rodret är placeradt akterut, är det antingen
af den allmännast förekommande formen (fig. 1), med



rörelseaxeln belägen tätt invid rorstäfvens akterkant,
eller är det ett så kalladt balansroder (se d. o.;
fig. 2), med rörelseaxeln så belägen, att ungefär
en tredjedel af rodrets hela area kommer förom
rörelseaxeln. Då rodret är placeradt i fören,
har det ungefär den form och det läge, som visas i
fig. 3. Förroder anbringas endast undantagsvis, då
dylik särskild inrättning ovilkorligen måste finnas,
för att fartyget säkert och skyndsamt skall kunna
vända inom ett trångt manöverområde. Då förrodret ej
behöfver användas, stänges det i sitt midskeppsläge
derigenom att en regel nedskrufvas från öfre ramen vid
roröppningen ned i rodrets öfre kant eller i rodrets
öfverplåt. – Med afseende på byggnadssättet är rodret
antingen af trä eller af jern. Är fartyget bygdt af
trä, är rodret vanligtvis också af trä, ehuruväl
det äfven kan vara af jern, såvida ej fartyget är
kopparfast, ty i sådant fall måste rodret vara af
trä och alla dess under vattenytan belägna beslag
af metall. På ett jernfartyg är deremot rodret
alltid af jern. Antingen rodret är af trä eller
jern, finnes i detsamma en så kallad hjertstock
(a), hvars öfversta del (b) kallas rorhufvud. Till
rorhufvudet är fäst en häfarm, numera alltid af
jern, kallad rorpinne (på smärre båtar rorkult), med
hvilken rodret vrides åt ena eller andra sidan. Med
rorvinkel förstås vinkeln mellan fartygets och
rodrets medelplaner, då rodret är »lagdt till bords»
(vridet åt endera sidan). De beslag, som fasthålla
ett vanligt akterroder vid rorstäfven, utgöras af
de på stäfven befintliga roröglorna (d) samt de
på rodret sittande rorhakarna (f), äfven kallade
fingerlingar. Å fig. 1 visas på rodrets akterkant,
straxt öfver vattenlinien, en uppskjutande arm
(g), hvilken kallas nottaljearm (se
Nottaljeketting). Se vidare Akter, Babord, Ratt och
Styrbord. J. G. B.

Roderanden, roderandslägtet. Se Kopparänderna.

Roderik, vestgotisk konung. Se Vestgoter.

Roderormen. Se Hafsormarna.

Rodez l. Rhodez [rådä’ss], hufvudstad
i franska depart. Aveyron, vid
floden Aveyron och sydbanan. 14,425
innev. (1881). Biskopssäte. Katedralen, Notre-Dame,
byggd 1277–1535, är en af södra Frankrikes vackraste
gotiska kyrkor och har ett 80 m. högt torn, som
öfverst krönes af en kolossal Mariastaty, omgifven
af de fyra evangelisterna. Äfven biskopspalatset,
S:t Amans-kyrkan, i romansk stil, och flere
egendomliga gamla hus från 13:de–16:de årh. förtjena
nämnas. Ruiner af en romersk amfiteater finnas,
och staden förses med vatten genom en romersk
aqvedukt, som blifvit restaurerad. – R., som motsvarar
rutenernas hufvudstad Segodunum, senare kallad Rutena,
antog kristendomen i 4:de årh. och fick sin förste
biskop, S:t Amans, 401. Under medeltiden var det
hufvudort i grefskapet Rovergue l. Rouergue, som
1589 af Henrik IV förenades med franska kronan.

Rodhe, Edvard Herman, biskop, född d. 26 Okt. 1845
i Efveröd, Kristianstads län, blef 1861 student i
Lund, 1871 filos. doktor och 1874 e. o. amanuens
vid universitetsbiblioteket. 1877 aflade han
teol. kandidatexamen och lät prestviga sig samt blef
s. å. domkyrkoadjunkt i Lund. 1879 förordnades
han till domkyrkovicepastor derstädes. Han
kallades s. å. till kyrkoherde i Karlshamn,
hvilken befattning han tillträdde 1881. År 1882
förordnades han till kontraktsprost i Listers och
Bräkne kontrakt. Tvänne år senare kallades han till
kyrkoherde i Norrköpings S:t Olai församling. 1885
uppfördes han i 1:sta rummet å förslaget till Visby
och 1888 till Göteborgs biskopsstol samt utnämndes
sistnämnda år till biskop i Göteborgs stift. Han
har utgifvit bl. a. åtskilliga predikningar och
andliga tal. Till sin religiöst-kyrkliga ståndpunkt
är R. en varm anhängare af schartauismen, utan
att dock i sitt predikosätt alltför mycket låta
sig påverka af denna riktnings stränga schematism.
J. H. B.

Rodium l. rhodium (af Grek. rhodeos, rosenröd,
med hänsyn till salternas färg), kem., ett sällsynt,
af Wollaston 1803 upptäckt och af Berzelius närmare
undersökt metalliskt grundämne, hvilket i naturen i
små mängder åtföljer platina och guld. Rodium är
en hvitgrå, mycket hård och svårsmältlig metall,
med egentliga vigten 12,1. Det förändras icke i
luften vid vanlig temperatur, men oxideras vid
glödgning och angripes icke af syror. Rodiums
atomvigt, som tecknas Rh, är 104. I kemiska
förhållanden liknar rodium mest iridium och krom.
P. T. C.

Rodnad (Lat. rubor), fysiol., har sin grund i en
utvidgning af blodkärlen i huden och deraf förorsakadt
ökadt blodtillflöde till densamma. Den framkallas af
värme, hudretning, vissa sinnesrörelser (hos några
individer med största lätthet) m. m. Den hektiska
ansigtsrodnaden vid lungsot beror, likasom rodnaden
vid lunginflammation, sannolikt på en reflex (se
Reflexrörelser) från lungorna. Jfr Rubefacientia.
R. T-dt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>