Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rocky mountains ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stigande arbetslön. Staten måste öfvertaga högsta
ledningen af den ekonomiska produktionen och
fastställa en, allt efter teknikens framsteg
föränderlig »normalverkdag», olika för olika
yrken; ett arbetsmynt eller qvitto å förrättadt
normalverkdagsarbete bör sättas såsom värdemätare
och bytesmedel i stället för metallmyntet. Den
qvot af arbetsprodukterna, hvilken f. n. anses böra
tillfalla arbetarna, fastställes äfven för framtiden,
hvarigenom arbetarna skola i vederbörlig proportion
få nytta af arbetets stigande produktivitet. Enskild
eganderätt och arfsrätt ville R. icke hafva formligen
afskaffade, men han antog, att den nuvarande jord-
och kapitalegendomen, hvilken sjelf har aflöst
– och utgjort ett framsteg i förhållande till –
menniskoegendomen (slafveriet), i en framtid skulle
komma att aflösas af ren »förtjenstegendom»,
grundad uteslutande på arbete. – Monarkiskt och
nationelt sinnad som R. var, ville han aldrig
deltaga i socialdemokratiska agitationer. Likväl
utöfvade han i teoretiskt afseende mycket stort
inflytande på Lassalle; och äfven många icke i
egentlig mening socialistiska nationalekonomer,
och som f. ö. visst icke gilla de mer eller
mindre utopiska detaljerna i R:s socialekonomiska
lärobyggnad, t. ex. Ad. Wagner, L. von Stein, hafva
dock tagit märkbart intryck af »den kontemplative
Robinson» (såsom R. kallade sig sjelf). – Utom
egentligen socialvetenskapliga arbeten skref R. om
jordbrukskrediten – med yrkande att icke kapital-,
utan endast räntefordringar skulle få intecknas och
utsökas i jordegendom. Dessutom lemnade han värdefulla
bidrag till kännedomen om det antika Roms ekonomiska
rättshistoria (i Hildebrand-Conrads »Jahrbücher»)
m. m. Jfr H. Dietzel: »Karl Rodbertus» (1886–88).
J. Lr.
Rodd. Se Ro.
Rode [rå-], Christian Bernhard, tysk målare och
kopparstickare, f. i Berlin 1726, d. derst. 1797,
studerade under Pesne och Vanloo i Paris, men äfven
i Rom och Venezia samt »blef icke oberörd af sin tids
och sitt folks nya själslif», utan lyfte sig på grund
af sin rika fantasi öfver manierismens ensidighet. Han
blef 1783 direktör för akademien i Berlin. R. utförde
på ett flyktigt, men i färgen friskt sätt åtskilliga
takmålningar inom palatsen i Berlin och Potsdam samt
altartaflor för kyrkor i Berlin, t. ex. Nedtagningen
från korset i Mariakyrkan. Dessutom illustrerade han
Gessners idyller och Gellerts fabler.
Rode [råd], Jacques Pierre Joseph, fransk
violinvirtuos, f. i Bordeaux 1774, elev af Viotti,
uppträdde redan 1790 offentligen i Paris och
engagerades vid Théâtre Feydeau samt blef senare
professor vid det nyupprättade konservatoriet,
ehuru han mest tillbragte sin tid på konsertresor
(i Holland, England, Tyskland, Spanien). 1803–08
vistades han i Petersburg såsom soloviolinist hos
Alexander I. Det ansträngande lifvet och klimatet
derstädes angrepo honom så, att hans spel derefter
var blott en skugga af hans glansperiods. Likväl
konserterade han 1811 i Tyskland och
Österrike (der Beethoven för honom skref sonaten op. 96),
stannade i Berlin, der han gifte sig 1814, samt
återvände derefter till sin födelseort. Ännu
en gång (1828) försökte han uppträda i Paris,
men misslyckades så, att grämelsen deröfver
påskyndade hans död (1830). R:s spel anslöt sig,
ehuru mera moderniseradt, till Viottis och glänste
liksom dennes med sångbar behandling af violinen
samt en okonstlad och verksam passagebildning. På
Spohr gjorde han så mäktigt intryck, att denne
en tid uteslutande bildade sig efter honom. Hans
kompositioner ega ännu anseende bland violinspelare,
i synnerhet a-mollkonserten, g-durvariationerna
och de 24 kapriserna. Han skref 13 konserter, 4
stråkqvartetter, 8 »quatuors brillants», duetter,
etyder m. m. A. L.
Rode, Gotfred Benjamin, dansk skald och lärare,
f. 1830 på Vallö, student 1847, var 1859–61 adjunkt
vid Herlufsholms skola samt tog »magisterkonferensen»
1864 och doktorsgraden 1866. År 1874 grundlade han en
folkhögskola i Ordrup nära Köpenhamn och dog der d. 12
Sept. 1878. I sina Digte og sange (1857) röjde R. icke
mycken själfständighet, men likväl talang, särskildt
som tolk för en mera allvarlig stämning. Redan
1856 utgaf han tillsammans med M. Hammerich
Kingos »Aandelige sjunge-chor», sedermera Holbergs
»Moralske tanker» (1860) och »Heltinde-historier»
(1861). Han skref också Renaissancens tidligste
eftervirkning paa dansk-poetisk literatur (1866).
E. Ebg.
Roden. Se Roslagen.
Rodenberg, Julius, tysk skriftställare, f. 1831 i
Rodenberg (Hessen-Nassau), blef 1856 juris doktor
i Marburg, uppehöll sig flere år i Storbritannien
och bosatte sig 1859 i Berlin, hvarest han 1862–64
utgaf »Deutsches magazin» och 1867–74 »Salon
für literatur, kunst und gesellschaft» samt 1874
uppsatte »Deutsche rundschau», i hvilken publikation
Tyskland till slut fick en med utlandets stora
tidskrifter jämbördig. R. utmärker sig för mogen
formtalang och ljus lifsåskådning. I bunden form
har han författat bl. a. König Haralds totenfeier
(1853; 3:dje uppl. 1856) och Gedichte (1863;
5:te uppl. 1880). Bland hans romaner märkas Die
strassensängerin von London (1861; »Gatusångerskan i
London», s. å.) och den framstående historiska romanen
Von Gottes gnaden (5 bd, 1870), som försiggår på
Cromwells tid. Mest känd är emellertid R. genom sina
rese- och kulturskildringar, af hvilka i synnerhet
de från England ega stor förtjenst. Här må nämnas Tag
und nacht in London (1862, 4:de uppl. 1864; »Dag och
natt i London», 1862), Paris bei sonnenschein und
lampenlicht (2:dra uppl. 1867; »Paris vid dagsljus
och lyktsken», s. å.), Studienreisen in England (1872;
»Bilder ur lifvet i England», 1873), Belgien und die
belgier (1881) samt Bilder aus dem Berliner leben
(1885–88).
Roder, skeppsb., den rörliga del af fartygskroppen,
hvarmed fartygets rörelseriktning dirigeras. Roder
förekomma af mycket olika beskaffenhet dels till
följd af rodrets plats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
