Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rimbokstäfver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svalgring samt en kedja af bukganglier. I denna klass af
maskarna sammanföras 2 från hvarandra rätt mycket
afvikande djurformer: Hirudinea (Discophora) och
Chaetopoda. De förra (se Discophora) sakna alldeles
fötter (jfr Blodigel). Chaetopoda, äfven kallade
Annelida Polychaeta l. Setigera (se Borstmaskar) hafva
på rudimentära fötter borstknippen, hvilka göra tjenst
som förflyttningsorgan.
Ringmur. 1. Befästningsk., en i fästningar vanligen
på grafbottnen uppförd fristående mur, som omgifver en
eller flere hela fronter och är afsedd att utgöra ett
stormhinder framför hufvudvallen. Höjden bör derför
vara omkr. 5 m. Är muren försedd med skottgluggar,
säges han vara krenelerad. Är han icke inrättad
till försvar, göres han helt tunn och kallas då
palissadmur. – 2. Metallurg., äldre namn på den
beklädnadsmur (jfr Jern, sp. 1123), som omgifver
sjelfva pipmuren i en masugn. I gamla tidens masugnar
brukade denna mur ofta göras af mer eller mindre väl
tuktad gråsten. Numera göres den alltid af tegel.
1. O. A. B. 2. C. A. D.
Ringning. Se Begrafning, sp. 138, Klocka och Klockare.
Ringnot. Se Not.
Ringorm kallas ett hos såväl menniskor som hos
nötkreatur, hästar och hundar förekommande hudutslag,
som gifver sig tillkänna genom att i huden uppstår
en mängd gråa, kliartade skorpor i form af smärre,
runda fläckar, hvilka småningom utbreda sig. Sjukdomen
förorsakas af en svamp, som vegeterar i öfverhuden
och i håren, hvarigenom de senare af brytas, och
från huden å ställen, der svampen utvecklat sig,
uppkommer en riklig förökning af öfverhudsceller,
hvilken åter gifver anledning till uppkomsten af
ofvan nämnda hudskorpor. Sjukdomen är långvarig och
angriper oftare yngre nötkreatur än äldre sådana,
och den kan från husdjuren öfverföras på menniskor. –
Denna sjukdom har länge varit känd under en mängd
olika namn, såsom Porrigo scutulata, Tinea tondens,
Herpes circinatus (H. tonsurans) m. fl. Dess
parasitära natur upptäcktes 1845 samtidigt af Gruby i
Paris och Malmsten i Stockholm, som kallade svampen
»hårskärande mögel», Trichophyton tonsurans, och
sjukdomen Trichomyces tonsurans. På menniskokroppen
förekommer den mest på den hårbeklädda delen af
hufvudet, men kan äfven sprida sig till hårlösa
delar och har vanligen samma utseende som det ofvan
beskrifna utslaget hos djuren. Åkomman är smittsam och
svår att utrota. De angripna håren böra utryckas med
pincett och svampen förstöras genom tjenliga medel,
som endast af läkare böra ordineras. C. A. L. F. B.
Ringref. Se Korallref.
Ringränning. Se Karusell.
Ringsjön, Skånes näst största insjö, ligger i Malmöhus
län, Onsjö och Frosta härad. Den har en areal af
4,261 har och ligger 55,8 m. öfver hafvet. Genom
en norr ifrån nedskjutande landtunga, på hvilken
Bosjökloster ligger, delas sjön i två delar, Vestra
och Östra R., af hvilka den senare är nära dubbelt
större än den
förra. Öfver sundet mellan de båda hälfterna fans
förr färjeförbindelse; numera går en bro deröfver. Den
vattenmängd R. mottager genom Hörby- l. Osbyholms-ån
från ö. samt Qvesarumssjöns aflopp från n. samt
några andra små åar är obetydlig. Sjöns djup lär
ock ingenstädes uppgå till 12 m., och stränderna
äro så långgrunda, att några större farkoster ej
kunna användas. Genom Rönneån har sjön aflopp till
Kattegatt.
Ringstadholm (Ringstadaholm), under medeltiden slott
på en holme i Motala ström, något nedanför dess utlopp
ur Glan, ofvan fallet vid Fiskeby. Det ansågs på sin
tid som ett af de starkaste i Sverige; nu återstå
deraf högst obetydliga lemningar. R. omtalas första
gången 1316. Genom byte kom det 1377 i Bo Jonssons
ego och var säte för en af hans fogdar, som hade
uppbörden af de närmaste häraden, hvilka kallades
Ringstadaholms län. 1404 indrogs det till kronan. 1425
satte konung Erik Henrik Styke, af tysk härkomst,
till höfvitsman derstädes. Han måste 1434 uppgifva
slottet till Engelbrekt. I början af år 1470, då det
innehades af Trotte Karlsson (Vase), som deltog i sin
broder Eriks uppror, vardt det med den kringboende
allmogens biträde intaget och uppbrändt.
Ringsted, stad i mellersta Själland, Sorö amt,
med 2,127 innev. (1880). Handeln är obetydlig,
men enskilda industrigrenar, såsom bryggeri,
cementtillverkning och skomakeri, drifvas i stor
skala jämte landtbruk. Den stora och vackra S:t Bents
kyrka förskrifver sig från år 1080 och tillhörde
ursprungligen ett benediktinkloster. Det är en af
Danmarks märkligaste kyrkobyggnader, en treskeppig
korskyrka i rundbågsstil, 58,8 m. lång, 18,6
m. bred och 16,8 m. hög, med ett lågt torn öfver
korsets midt. Knut Lavard skrinlades der 1170
efter sin kanonisering, och sedan mottog kyrkan
stoftet af många af hans ätt, Valdemar I och II,
Knut VI, Erik Plogpenning och Erik Menved jämte deras
drottningar, den svenske konungen Birger Magnusson
och hans gemål, Märta (Margareta), samt den svenska
drottningen Rikissa (Valdemar I:s dotter). R. är en
af Själlands äldsta städer. Under medeltiden höllos
der ofta danahof; der hyllades konungarna ända till
1584. Också landstingen höllos i R. till år 1803.
E. Ebg.
Ringström, Johan Erik, sinolog, f. i Roslagen
1746, studerade i Upsala, då han mottog anbud
att följa en fransk officer till hans hemland och
der söka anställning i armén. Han ingick vid ett
artilleriregemente, men tog snart afsked och egnade
sig åt språkvetenskapliga studier, lärde kinesiska
hos J. de Guignes i Paris samt företog resor till
Spanien, Portugal och Italien. Hemkommen blef
R. translator i kansliet, en befattning, som han
innehade omkr. 40 år. Dessutom skall han hafva varit
sakförare. I handskrift utarbetade han under denna tid
en Kinesisk grammatik, en Kinesisk ordbok (från latin
till kinesiska, 1813) samt en Karaibisk-svensk ordbok
(1806), alla i K. biblioteket. En annan frukt af hans
kinesiska studier var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
