Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rimbokstäfver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ringbrynja. Se Pansarskjorta.
Ringbult, en bult med öga i ena änden, i
hvilket en rörlig ring är fastsmidd. Jfr Bult.
R. N.
Ring Dagssön, norsk småkonung på Hedemarken, var
broder till Rörek Dagssön (se denne) och deltog med
honom i sammansvärjningen mot Olof den helige,
men blef fången 1017 och bosatte sig sedermera i
Sverige, der han i Värmland hade ett litet rike eller
län. En af hans söner, Eimund, drog till Ryssland;
en annan, Dag, kämpade på Olofs sida vid Stiklastad.
Y. N.
Ringdahl, Johan Julius, genre- och djurmålare,
f. i Ystad 1813, blef elev vid konstakademien i
Stockholm och målade till en början åtskilliga
prisämnen, såsom Rebecka vid brunnen, Thetis och
Akillevs m. fl., men öfvergick snart till genren,
der han mest målade bilder ur barnens verld,
samt till djurmålning. Hans små, med delikat
pensel och fin, ehuru blek, färg utförda taflor
köptes en tid flitigt af konstföreningen och
enskilda. Fiskande gossar, Småbarnsskola, Lekande
gossar o. dyl. utgjorde oftast hans ämnen. Ett
och annat porträtt målade han äfven. Derjämte
blef han lärare i teckning vid konstakademien
och gaf äfven enskild undervisning deri. Hans
krafter brötos fullkomligt i början af 1850-talet
genom ett slaganfall. Han lefde dock till d. 31
Jan. 1882. R. var agré af konstakademien sedan 1843.
-rn.
Ringdufvan. Se Dufslägtet.
Ringebu, pastorat i Gudbrandsdalen, Norge, med en
gammal stafkyrka, bildar tillsammans med Fron (Nordre
och Söndre) en af de förnämsta bygderna i dalen och
har åt båda sidor ansenliga säter- och skogsvidder.
Y. N.
Ringedalsfos. Se Skjaeggedalsfos.
Ringerike, norskt landskap i Drammenselfvens dalgång,
Buskeruds amt, kring norra delen af sjön Tyrifjorden
och kring Sperillen, är en väl odlad trakt mellan 600
till 700 m. höga åsar, hvilka på flere ställen erbjuda
präktiga utsigter (Krokkleven, Stövdal och Ringkollen)
och ditlocka många resande. R. omfattar pastoraten
Hole, Norderhov och Aadalen. Med Kristiania står
R. sedan gammalt i förbindelse genom landsvägen öfver
Krokkleven, hvilken fortsättes längs Randsfjorden. Den
är nu emellertid ersatt af den till Drammen förande
Svangstrandsvägen, en af Norges präktigaste
väganläggningar, hvilken genom Fjulsrudvägen står
i förbindelse med Kristiania. Genom R. går också
Drammen–Randsfjordbanan. Vid Drammenselfvens stora
fall, Hönefossen, ligger den lilla staden Hönefos.
Y. N.
Ringhorne, Nord. mytol., Balders skepp. Se Balder.
Ringius, Hans Henrik, botaniker, född i Silfåkra,
Malmöhus län, d. 30 Mars 1808, student i Lund 1828,
filos. doktor 1838, prestvigdes 1841, erhöll 1856
klockaretjensten i Glemminge och utnämndes 1867 till
kyrkoherde i Silfåkra. Död d. 28 Juni 1874. R. var
en förtjenstfull, men i hög grad anspråkslös botanisk
forskare, som är värd att ihågkommas
såsom upphofsman till nationalverket Herbarium
normale, af hvilket han utgaf de två första
fasciklarna, och hvilket sedermera fortsattes af
Elias Fries.
Ringkanon. Se Kruppska kanonen.
Ringkarleby. Se Rinkaby, 2.
Ringkjöbing [-köb-], dansk stad i vestra delen
af Nörrejylland vid östra stranden af R.-fjorden,
med 2,035 innev. (1880). Handel och sjöfart äro
obetydliga; år 1887 egde staden 3 fartyg med 60
tons drägtighet. Vigtigare näringskällor äro fiske
och landtbruk. R. har en sparbank och en bank samt
hufvudkontoret för vestra och södra Jyllands
kreditförening. Säte för amtmannen i R. amt.
E. Ebg.
Ringkjöbing amt [-köb-], mellersta delen af vestra
Nörrejylland s. om Limfjorden, är det största,
men på samma gång det minst fruktbara och glesast
befolkade amt i Danmark. Areal 4,663,6 qvkm. 87,406
innev. (1880), af hvilka endast 6,304 bo i städerna:
Ringkjöbing, Holstebro och Lemvig. I n. skär
Nissumfjorden djupt in i landet och längre åt
s. Ringkjöbingfjorden, som skiljes från Nordsjön
genom den långsträckta Holmsland Klit och genom
ön Holmsland delas i en nordlig och en sydlig del
(Stadilfjord). Nissumfjorden emottager de från
ö. kommande Storaa och Holstebroaa,
Ringkjöbingfjorden Skjernaa, under det Karup-Skiveaa flyter
längs östra gränsen till Limfjorden. Jordmånen är
fruktbar utmed södra stranden af Limfjorden och på
enstaka ställen i v., men mer än hälften af amtet
upptages af ljunghedar och kuststräckan vid Nordsjön
af flygsandsfält. Stora sträckor hafva likväl på sista
tiden omskapats genom odlingsföretag, bevattning från
åarna och skogsplantering, mest genom »Hedselskabets»
försorg. Af hela arealen var år 1881 omkr. 1/6 tagen i
bruk för sädesodling (hafre och råg); 1/3 låg i ängs-
och betesmarker och 1/90 i skog. Resten upptogs af
hedar, mossar och sandklitter. Kreaturshållet räknade
16,000 hästar, 112,400 nötkreatur, 165,500 får och
getter samt 31,200 svin. Amtet har få större gårdar
och knappast något »fästegods». Fisket är af betydelse
i vester. Hammerums härad i ö. är bekant som tillhåll
för »natmandsfolk» (se d. o.). Amtet omfattar i
allt 9 härad och 3 prosterier under Ribe stift.
E. Ebg.
Ringkjöbingfjorden [-köb-]. Se Ringkjöbing amt.
Ringkrage l. vaktbricka, milit., en halfmånformig,
flat eller kupig, med vapen prydd metallskifva, som
medelst ett band eller en kedja bäres kring halsen. I
Sverige begagnas ringkrage såsom igenkänningstecken
af officerare på vakt, ordonnans eller daghafvande
i kasern eller läger. – Ursprungligen var ringkragen
en bleckkrage, som gick rundt omkring halsen och bars
utanpå kyrassen. C. O. N.
Ringmaskar (annulater), Annelida, Annulata, zool.,
bilda en egen klass bland maskarna (Vermes). De
hafva en af ringar (segment) sammansatt, cylindrisk
eller något tillplattad kropp, utan fötter. De hafva
blodkärlssystem och ett nervsystem, bestående af hjerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
