Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5) rätt att i utomordentliga fall anordna riksstyrelsen,
nämligen då konungen vistats utomlands eller varit
sjuk öfver 12 månader, då konung är omyndig, eller då
nytt konungahus skall utkoras (jfr R. F. §§ 91–94),
hvilken rätt dock, till följd af föreningen mellan
Sverige och Norge, utöfvas tillsammans med Norges
storting (se Sverige-Norge). I afseende på utöfning
af riksdagens politiska rättigheter gäller, att
lagtima riksdag har sjelfständigt initiativ (se
d. o.) att till behandling upptaga alla frågor,
som falla under riksdagens verkningskrets, medan
vid urtima riksdag endast må förekomma ärenden,
som föranledt riksdagens sammankallande, samt hvad
dermed står i oskiljaktigt sammanhang eller eljest
på grund af det konungen tillkommande initiativ
af honom framlägges. Konungen har fullständigt
initiativ hos riksdagen, och bekräftelse eller
verkställighetsåtgärd från konungens sida fordras,
för att riksdagens beslut skola kunna göras gällande
utom riksdagen eller utom dess fullmäktiges och
ombuds verksamhetsområde. Riksdagens rättigheter äro
förenade med förpligtelser. Riksdagen är förpligtad
att gifva svar på konungens framställningar
(R. O. §§ 56, 58, 79) och kan ej såsom i andra
land neka dem behandling. Särskildt är lagtima
riksdag ålagdt att hafva inom den för dess samvaro
bestämda tiden verkställt statsregleringen, ty,
derest detta icke egt rum, skola (R. F. § 109) den
förra statsregleringen och bevillningen fortfara
intill nästa riksdag. Konungen är förpligtad att
i allt, der riksdagens medverkan är af nöden,
taga denna i anspråk för statsändamålets främjande
oeh att meddela sig med riksdagen om samhällets
angelägenheter samt att låta sig föredraga och taga
under pröfning af riksdagen gjorda framställningar
och anbefalla åtgärder för beslutets verkställande,
der sådant pröfvas nödigt, eller, då framställningen
innehåller lagförslag, som konungen gillar, gifva
dem sin sanktion och påbjuda dem såsom lagar
till efterlefnad. – Riksdagens rättigheter såsom
riksförsamling inbegripa, utom förr omförmälda
rätt att hvarje år sammanträda på lagbestämd tid
och ort samt att under viss tidrymd vara samlad,
rätt att ostördt egna sig åt riksdagsgöromålen,
till följd hvaraf den åtnjuter okränkbarhet samt
öfverläggningsfrihet inom lagstadgade former.
Angående ärendenas beredning, behandling
och afgörande äro enligt svensk statsrätt
bestämmelser sammanfattade i en af våra grundlagar,
Riksdagsordningen (se d. o.), och är enligt densamma
särskild tillsyn öfver föreskrifternas noggranna
iakttagande uppdragen åt talmännen, till följd
hvaraf dem är förlänad rätt att vägra proposition
på hvarje förslag, som strider mot grundlag (se
Proposition och Konstitutionsutskottet). Till de
i Riksdagsordningen innehållna stadganden komma de
reglementariska föreskrifter och ordningsstadgar
eller arbetsordningar, hvilka kamrarna ega rätt
att fastställa. Vårt tvåkammaresystems egendomliga
karakter har äfven gifvit sin prägel åt ärendenas
beredning. I den svenska riksdagen förefinnes ej den
frihet, som i andra lands
riksförsamlingar råder, att efter sig företeende
omständigheter bestämma sättet för ärendenas
beredning med ledning af en ordningsstadga, som hvarje
representationsafdelning för sig eger att bestämma
efter godtfinnande och, när omständigheterna sådant
kräfva, deri göra ändring. Grundlagen har en gång
for alla bestämt sättet för denna beredning genom
sina stadganden om vår utskottsinrättning, dels de
för bägge kamrarna gemensamma fem s. k. ständiga och
de särskilda utskotten samt de genom deputerade från
de ständiga bildade s. k. sammansatta utskotten,
dels de af endera kammaren tillsatta tillfälliga
utskotten (se vidare Utskott). Den i grundlag
stadgade beredningen af ärenden genom utskott ingår
såsom ett så väsentligt moment i vår riksdagsordning,
att ingen allmän fråga, som ej omedelbart nedlägges,
kan leda till något riksdagens beslut, såvida den
ej blifvit beredd af utskott. De ständiga utskotten
hafva en större befogenhet än de tillfälliga. De hafva
att sammanjämka kamrarnas olika beslut och i vissa
frågor initiativ samt i några få fall äfven rätt att
besluta med riksdagens makt. Jämte dessa utskott
böra omnämnas Kanslideputerade, Talmanskonferensen
samt de i R. O. § 50 omförmälde deputerade, hvilka
hafva att med konungen öfverlägga om ärenden, som
han anser böra hållas hemliga (se Hemligt utskott). –
De ärenden, som kunna blifva föremål för riksdagens
pröfning, skola innehålla frågor af den beskaffenhet
att deras pröfning och afgörande falla inom riksdagens
verkningskrets, hvarjämte de framställda förslagen
skola hafva blifvit väckta i behörig ordning. Vissa
af dessa ärenden hafva sin grund i grundlagens bud,
t. ex. val af Justitieombudsman, och andra i konungs
och riksdags initiativ. Konungen eger derför att, när
han så pröfvar skäligt, afgifva propositioner till
riksdagen. I riksdagens initiativ ligger grunden till
enskild riksdagsmans rätt att framställa motioner,
äfvensom till den rätt Riksdagens justitieombudsman
och revisorer hafva att i sina berättelser väcka
förslag, samt till den de ständiga utskotten
tillkommande rätten att, i de fall grundlagen sådant
angifver, sjelfständigt framställa förslag. För
att den enskildes motioner skola blifva föremål
för pröfning, fordras derjämte, att de, då fråga
tillhör ständigt utskotts handläggning, afgifvas inom
föreskrifven motionstid.
För att en väckt fråga af den beskaffenhet att
hon bör upptagas till pröfning af riksdagen skall
kunna bringas till afgörande, fordras först,
att båda kamrarna hvar för sig dryfta och pröfva
henne och besluta om henne. För sådant ändamål är
bestämd en viss ordning för kammarens sammanträden
och öfverläggningar. Öfverläggningarna ske,
under ledning af talman, vid sammanträde, hvartill
kallelse utfärdas af talman, å derför bestämd sal,
hvarest hvarje ledamot tager sin plats efter en viss
länsvis bestämd ordning. Såsom vilkor för kammarens
behörighet att rådpläga och besluta fordras ej
såsom i andra land, att ett visst antal ledamöter är
närvarande. Detta får vara huru ringa som hälst. I
afseende å öfverläggningsordningen gäller, att
talman, som ej må deltaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
