Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom tre månader och må ej vidare kunna upplösas,
förrän 4 månader efter det senare sammanträdets
början förflutit. Konungen saknar den i andra
land förekommande rätten att prorogera riksdagen
(d. v. s. uppskjuta riksdagens sammanträden på viss
tid, utan att förbinda detta uppskof med förordnande
af nya val). Urtima riksdag eger konungen åtskilja,
när han så finner för godt. När riksdagen sammanträdt
å utsatt tid, d. 15 Jan. eller, der det ej gäller
den hvarje år sammanträdande lagtima riksdagen,
å den i riksdagskallelsen utsatta dagen, skrides
till riksdagens organisation för göromålens
förrättande. På riksdagens första eller två
första dagar försiggår de nyvalde riksdagsmännens
legitimation (R. O. § 33: 1°) genom fullmakternas
företeende hos chefen för Justitiedepartementet till
granskning i närvaro af tre fullmäktige i Riksbanken
och tre i Riksgäldskontoret, kammaren dock lemnad
rätt att pröfva behörigheten till riksdagsmannakallets
utöfning ej mindre för sådana dess medlemmar, hvilkas
fullmakter ej blifvit godkända, än äfven för dem, mot
hvilka eljest, till följd af grundlagen, anmärkning
förekommer, med iakttagande af den rätt, som i Sverige
tillkommer K. M:ts befallningshafvande och Högsta
domstolen, att afgöra förekommande besvär öfver
riksdagsmannaval. Dagen efter deu för legitimation
bestämda tiden församlas medlemmarna under ledning
af kammarens ålderspresident (d. v. s. den kammarens
ledamot, som bevistat de fleste riksdagarna), och,
efter det upprop skett, afsändes deputation med
begäran hos konungen om talman och vice talman, hvilka
konungen utnämner för hela riksdagssammanträdet för
hvardera kammaren bland dess ledamöter, i olikhet
med förhållandet i de flesta andra land, hvarest
kammare sjelf utser ordförande genom val för kortare
tider. Endast derest riksdagen utan regeringens
kallelse sammanträdt i något af de fall, som ofvan
åberopade R. F. §§ 91–94 omförmala, välja kamrarna
sjelfva sina talmän. I och med talmännens utnämning är
riksdagen konstituerad, hvartill äfven hör utseende
af sekreterare, kansli och betjening. Senast den
femte söckendagen efter riksdagens början komma
riksdagsmännen, efter med dem hållen gudstjenst,
tillsammans å rikssalen, hvarest i ett helsningstal
af konungen eller, då han så för godt finner,
statsministern eller annan statsrådsledamot riksdagen
förklaras öppnad, hvarefter lagtima riksdag meddelas
berättelse om hvad sig i rikets styrelse tilldragit
sedan, näst föregående lagtima möte, äfvensom
konungens proposition om statsverkets tillstånd
och behof. Konungens helsningstal har icke någon
sådan betydelse, som trontalet i England och i de
stater, som följt dess föredöme, der det framkallar
öfverläggningar i kamrarna, hvilka leda till en
svarsadress, utan föranleder hos oss endast dertill
att talmännen på rikssalen i de församlade kamrarnas
namn framföra deras undersåtliga vördnad. Riksdagens
öppnande har betydelse såsom en viss tidpunkt, från
hvilken beräknas tiden för tillsättning af kamrarnas
ständiga gemensamma utskott, nämligen
Konstitutions-, Stats-, Bevillnings-, Banko- och
Lagutskotten (se dessa ord), hvilka inom 8 dagar
derefter skola vara tillsatta, samt för afgifvande
af motioner, som tillhöra de ständiga utskotten,
hvilket skall, med undantag af dem, som höra till
Konstitutionsutskottet, hafva egt rum inom 10 dagar
efter riksdagens öppnande. Den sålunda bildade och för
riksdags verksamheten ordnade riksdagen är derefter
satt i tillfälle att utöfva sina rättigheter.
Riksdagens rättigheter äro dels politiska,
representativa, hvilka tillkomma riksdagen
såsom en representativ samhällsmakt, beroende af
maktfördelningen mellan konung och riksdag, dels
kollegiala, församlingsrättigheter, tillkommande
riksdagen såsom en församling för att sätta den i
tillfälle att i ordnade former göra sin vilja gällande
inom det densamma grundlagsenligt tillkommande
maktområdet. Riksdagens politiska rättigheter utgöras
af 1) rätt att jämte konungen deltaga i lagstiftningen
(den ekonomiska lagstiftningen tillhör dock konungen
ensam);
2) beskattningsrätt, med dertill hörande rätt
att grundlagsenligt bestämma angående grunderna
för de ordinarie inkomsterna och angående
allmänna besvär, bland hvilka särskildt märkes
krigstjenstskyldighet, samt rätt till statsreglering
och kontroll öfver finansförvaltningen, hvilken
utsträcker sig till sjelfständig förvaltning af
Riksgäldskontoret och Riksbanken, äfvensom ock
bestämningsrätt i afseende på hvad rör ordnandet i
öfrigt af penningväsendet och myntväsendet;
3) petitionsrätt; 4) kontrollerande makt, eller
öfvervakning af lagarnas efterlefnad, som sker
dels omedelbart i vissa i grundlagen särskildt
bestämda fall, dels medelbart genom val af vissa
delegerade för sådant ändamål, nämligen Riksdagens
justitieombudsman, Komiterade för tryckfrihetens vård
samt Riksdagens revisorer. Den kontrollerande makt,
som tillkommer riksdagen att vid sina sammanträden
utöfva öfver styrelsen, rättskipningen och konungens
ämbetsmän, är noga begränsad enligt R. F. § 90,
som föreskrifver, att icke i annat fall
eller på annat sätt, än grundlagarna bokstafligen
föreskrifva, må komma under riksdags pröfning frågor
om ämbets- och tjenstemäns till- och afsättande,
regerings och domaremaktens beslut. De fall,
då riksdagen eger att efter sakens beskaffenhet
besluta åtal eller vidtaga annan åtgärd för
att rätta anmärkta fel, äro a) enl. R.
F. §§ 105, 106, 107, rätt till granskning af
statsrådsprotokoll och dermed förbundna åtgärder
(se Konstitutionsutskottet, Statsråd); b) enl. R. F.
§ 103, den rätt, som i afseende på Högsta domstolen
är gifven åt Opinionsnämnden (se d. o.); c) enl.
R. O. § 39, rätt att i samband med
granskning af statsverkets räkenskaper anmäla de
anledningar, som förekommit, att mot någon för
statsutgifterna redovisande ämbetsman i laga
ordning yrka ansvar. Härtill kommer d) rätt
till interpellation, som, ehuru i grundlag
ej stadgad, kammare eger använda för upplysnings
erhållande af statsrådsledamot, med hvilken
rätt ej är förbundet något slags förtroende-
eller misstroendevotum;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
