Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Richter, Kristian - Richter, August Gottlob - Richter, Jeremias Benjamin - Richter, Johann Paul Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det enda vedermäle af hans konst, som torde finnas
i Sverige, är ett porträtt af konung Fredrik såsom
arfprins af Hessen; det tillhör Vitt., hist. och
ant. akad. -rn.
Richter, August Gottlob, tysk kirurg, f. 1742, blef
1771 ord. professor i Göttingen. Död 1812. Bland
hans många skrifter märkas den »för alla tider
klassiska» Abhandlung von den brüchen (2 bd, 1777–79),
Anfangsgründe der wundarzneikunst (7 bd, 1782–1804)
och Medicinische und chirurgische bemerkungen (2
bd, 1790, 1813). I »Chirurgische bibliothek» (15 bd,
1771–97) lemnade han mästerliga referat öfver tidens
arbeten inom kirurgien. Äfven såsom ögonläkare var
han af stor betydelse. – R:s son Georg August R.,
professor i Königsberg, f. 1778, d. 1832, utgaf i
12 band sin faders Specielle therapie (1813–36),
hvilken öfversattes till svenskan af J. G. Collin
(»Speciel therapi eller afhandling om sättet att
behandla menniskokroppens sjukdomar», 8 bd, 1824–34).
R. T-dt.
Richter, Jeremias Benjamin, tysk kemist, f. 1762,
blef 1794 bergssekreterare och bergsproberare i
Breslau, 1800 assessor vid bergverksadministrationen
i Berlin samt slutligen »arkanist» vid Berlins
porslinsfabrik. Död i Berlin 1807. R., som först
begagnade uttrycket »stökiometri», undersökte
de proportioner, efter hvilka syror och baser
neutralisera hvarandra samt upprättade deröfver
tabeller. Han fann, att, om af två oxider erfordras
vissa vigtsmängder för att neutralisera en viss mängd
af en syra, samma vigtsmängder äfven erfordras för
att neutralisera en viss mängd af en annan syra,
samt, omvändt, att samma mängder af olika syror, som
neutralisera en viss mängd af bas, äfven neutraliseras
af en viss mängd af en annan bas. Vidare insåg R.,
att oxidernas neutralisationsförmåga är beroende af
deras syrehalt, så att ju större mängd syre en oxid
innehåller, dess mindre vigtsqvantitet af oxiden
fordras för att neutralisera en syra. R:s arbeten
voro af stor betydelse för utvecklingen af läran om
de s. k. bestämda proportionerna, men förbisågos
af samtiden, dels emedan R:s framställningssätt
var i hög grad oklart och svårfattligt, dels emedan
samtidens intresse upptogs af Lavoisiers reform. R:s
förnämsta arbeten äro Stöchiometrie oder messkunst
chymischer elemente (1792–94) och Ueber die
neueren gegenstände in der chemie (1792–1802).
P. T. C.
Richter, Johann Paul Friedrich, tysk humorist och
romanförfattare, känd under skriftställarenamnet Jean
Paul, föddes d. 21 Mars 1763 i den bajerska småstaden
Wunsiedel. Son af en fattig prestman, uppväxte han i
en landtlig nejd, hvarest intryck af naturens fägring
och ett idylliskt lifs lycka outplånligt inristades i
hans sinne. På gymnasiet utbildade han sig i deistiskt
fritänkeri, och då han 1781 blifvit student i Leipzig,
kastade han sig ifrigt öfver humanistiska ämnen,
läste alla slags arbeten, äfven naturvetenskapliga,
samt fyllde digra anteckningsböcker med utdrag och
notiser derur, hvilka han sedermera till barockt
öfverflöd inströdde i sina skrifter. I hopp att
lindra sina brödbekymmer utgaf han ett större
satiriskt verk, men utan framgång, och 1784 måste
han snöpligen begifva sig hem till sin moders stuga,
hvarest han tillbragte ett par år i djupt armod, men
med glad förtröstan fortsatte sitt författareskap. Han
tog 1787 tjenst som informator och skref frisinnade
uppsatser i tidskrifter. Men först sedan han 1790 fått
en angenämare privatlärareplats samt omhuldats af varm
vänskap, slogo hans bästa gåfvor ut i blom, och med
en följd snillrika romaner framstod han såsom en af
tidens allra mest bemärkta författare. På inbjudning
gästade R. 1796 Weimar, hvarest han fängslades af den
lidelsefulla Charlotte von Kalb (se denna) och knöt
vänskap med Herder. En formlig Jean-Paul-dyrkan var
snart gängse. Han kom i nära förhållande till flere
svärmiska, begåfvade qvinnor, och ännu långt senare
var fruntimmersverlden hänryckt i honom och hans
böcker. Sedan han i Berlin funnit en förträfflig
maka, tog han 1801 sin bostad i Meiningen, 1803 i
Koburg och 1804 för beständigt i Baireuth, alltjämt
outtröttligt verksam med sin penna. R. dog d. 14
Nov. 1825 i Baireuth. Hans staty (af Schwanthaler)
restes der 1841.
Jean Pauls första utgifna arbete var Grönländische
prozesse (1783), en ändlös väfnad af bilder och
kärft satiriska utfall, röjande inverkan från Pope
och Swift samt tyskarna Hippel och Liscow. I Auswahl
aus des Teufels papieren (1789) stegrar han än
mera den sarkastiska skärpan, men i den ofullbordade
pedagogiska romanen Die unsichtbare loge (1793) är
redan bitterheten öfvervunnen och den känslosamma
humorn herskande. Hans nästa, stora roman, Hesperus
(1795), hvilken grundlade hans verldsrykte, är rik
på glansfulla naturtaflor samt på denna försmältande
vekhet och känslosalighet, som kunde skänka honom
utmärkt sköna ingifvelser, men oftare borttog all
sinlig friskhet från skildringen. Fulländade i sin art
äro den glada, genomälskliga skolmästareidyllen Leben
des Quintus Fixlein (1795) och prestgårdsidyllen
Der jubelsenior (1797). Romanen Siebenkäs (1796),
som halft tragiskt framställer en snillrik
menniskas strid mot kälkborgerlig inskränkthet,
bjuder på en förträfflig karaktersteckning och ett
genremåleri af holländskt tycke, men upplösningen är
moraliskt otillfredsställande. Högst når Jean Paul i
romanen Titan (1800–03; svensk öfvers. 1827–29),
i hvilken han vill visa huru all genialisk
förhäfvelse och tygellöshet leda till förderf,
huru endast ett verksamt och måttfullt lif är
eftersträfvansvärdt. Klart och storslaget tecknade
kontrastkarakterer, gripande sköna enskildheter
och en hos Jean Paul ovanlig objektivitet prägla
detta arbete. Värdigt vid dess sida står den i tonen
glädtiga romanen Flegeljahre (1804), hvari han med
frisk åskådlighet återger sitt eget väsendes två
grunddrag i skepnad af den ideale svärmaren Walt och
hans käckt humoristiske tvillingbroder Vult. Mindre
betydelse ega hans senare berättelser, bland hvilka
märkas den uppsluppet komiska Dr. Katzenberger’s
badereise (1809), den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
