Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ribes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prometevs, ett slags hedniska martyrer, uppfattade på samma
sätt som de kristne. Vidare finnas bilder af honom
i Madrids akademi, i Escorial, i Toledos museum
och i Valencia (en af hans bästa framställningar
af S. Sebastian). I Neapels museum finnas af
honom en Silenus med satyrer och fauner (1626)
och S. Sebastian (1651), i Rom S. Stanislaus med
Kristusbarnet (Pal. Borghese) och S. Laurentius på
halstret (Vatikanen), i Florens hans sjelfporträtt
och S. Hieronymus (i Uffizi), många gånger upprepad,
samt S. Bartolomeus och S. Franciscus (i Pal. Pitti),
i Turin Homeros som blind spelman. I Louvre finnas
af honom en Grafläggning och Herdarnas tillbedjan,
en af hans mest menskliga skapelser. Vidare finner
man honom representerad i engelska privatsamlingar,
i Petersburg, Köpenhamn, Wien, Dresden, München,
Berlin o. s. v. R. efterlemnade dessutom etsningar
af utmärkt beskaffenhet. C. R. N.
Ribes. Se Ribesiaceae.
Ribesiaceae Reich., bot., är en nat. familj af
medelstora buskar med spiralställda, skaftade,
handnerviga och vanligen handflikiga blad med stor
slida och i knoppläget veckad skifva. Från barken
utgående taggar (»emergenser») finnas hos en del
(krusbärsbusken). Blommorna sitta i klasar eller på
ensamma skaft i bladvecken. Blommorna sitta öfver
frukten, äro vanligen samkönade, med sambladigt
blomfoder och 5 fria kronblad. Kl. Pentandria, Digynia
L. Frukten är ett enrummigt mångfröigt bär. Hit höra
i svenska floran krusbär, måbär och vinbär (se dessa
ord). Af slägtet Ribes odlas i våra trädgårdar ett
stort antal utländska arter och varieteter såsom
prydnadsbuskar. De svenska arterna, med undantag
af måbärsbusken, odlas hufvudsakligen för bärens
skull. O. T. S.
Ribeå l. Nibså uppstår ö. om staden Ribe af Gjelså
och Fladså, växer derpå i bredd, så att den omsluter
flere små öar, och går sedan genom staden Ribe och
utfaller efter ytterligare 5,5 km. lopp i Nordsjön.
E. Ebg.
Ribnitz, stad i Mecklenburg-Schwerin, vid
strandsjön Saaler Bodden, som nära staden upptager
Recknitz. 4,356 innev. (1885). Fiske. Sjöfart. Ett
f. d. nunnekloster är sedan reformationstiden ett
jungfrustift.
Ricambio (Ital., af Lat. re, åter, och cambire,
vexla, byta), returvexel. Se Vexel.
Ricardo, David, engelsk nationalekonom, f. 1772, son
af en Londonbankir af portugisisk-judisk härkomst,
öfvergick till kristendomen och gjordes derför
arflös, men förvärfvade sjelf såsom bankir i London
en högst betydlig förmögenhet. 1819 blef han medlem
af underhuset. Död 1823. Den nationalekonomiska
lärostolen vid Londons universitet bär R:s namn. –
Såsom författare har R. blifvit öfverdrifvet både
berömd och klandrad. Hans skrifter utmärka sig
visserligen för stort skarpsinne och följdriktigt
användande af den deduktiva undersökningsmetoden. Men
de abstrakta teorier, som vanligen fästas vid
R:s namn – t. ex. om det naturliga värdet, om den
naturliga arbetslönen (grundvalen för Lassalles
»ehernes lohngesetz»), jordränteteorien –, hafva
blifvit redan af äldre författare framställda och af R. endast
vidare utbildade eller annorlunda formulerade. Å andra
sidan visar ett noggrannare studium af hans skrifter,
att de mot honom ofta uttalade beskyllningarna för
arbetarefientlighet och lofprisande af en hänsynslös
ekonomisk egoism icke äro grundade. R:s förnämsta
teoretiska arbete, Principles of political economy
and taxation, utgafs 1817 och har blifvit öfversatt
till flere språk. I särskilda skrifter förde han det
rörliga kapitalets och konsumenternas talan gentemot
de store jordegarnas ensidiga klassintressen,
förordade sparsam finansförvaltning med direkt
beskattning i st. f. lättsinnigt användande af
statskredit, påyrkade sedelbankreform i den sedermera
genom »Peels bankakt» 1844 inslagna riktningen m. m. –
R:s samlade skrifter utgåfvos af Mac Culloch 1846.
J. Lr.
Ricasoli, Bettino, baron, italiensk statsman, född
i Florens 1809, egnade sin första verksamhet, efter
någon tids universitetsstudier, åt landtbruk och
vinplantering. 1847 yrkade han i tidskriften »La
Patria» på Italiens enhet under en konstitutionel
konung och blef gonfalonier i sin födelsestad;
men efter Österrikes seger öfver de för sin
frihet kämpande italienarna drog han sig för
tio års tid tillbaka till sitt jordbruk. År
1859 framträdde R. såsom Cavours energiske
anhängare. I Aug. s. å. kallades han till Toscanas
ministerpresident och efter dess införlifvande med
Sardinien till generalguvernör derstädes, tills han
d. 12 Juni 1861 blef konungariket Italiens ministerpresident
efter Cavour, hvars politik han fullföljde. Men
Garibaldi och romerska frågan förorsakade honom
sådana svårigheter, att han i Mars
1862 afgick. Under några år tog han nu del i
politiken blott från sin bänk i kammaren. Den
20 Juni 1866 öfvertog han efter Lamarmora å nyo
chefskapet för ministéren. Under kriget fasthöll
han troget vid Preussen, men den inre politiken
beredde honom olösliga svårigheter. På frågan
om kyrkogodsens liqvidation stupade han,
efter en misslyckad parlamentsupplösning, d.
4 April 1867. Efter den dagen drog han sig
alltmera ifrån offentliga värf. Han dog 1880.
R. var en allvarsam, energisk och karaktersfast
statsman, som föraktade folkgunsten och derför
aldrig blef populär. Men bland det stora
enhetsverkets bäste män skall »jernbaronen»
alltid räknas. I inrikespolitiken hyllade han
decentralistiska idéer; och Cavours älsklingstanke
»fri kyrka i fri stat» hade i R. en ifrig förkämpe.
Kj.
Riccardi, Pietro, italiensk matematiker, bibliograf,
f. i Modena 1828, aflade 1848 ingeniörsexamen och
deltog s. å. såsom löjtnant vid fortifikationen i
det italienska frihetskriget samt erhöll 1849 den
matematiska doktorsgraden. Sedan han derefter under
åren 1850–59 egnat sig åt ingeniörsverksamhet,
utnämndes han 1859 till professor i geodesi vid
universitetet i Modena och 1877 till professor
i praktisk geometri vid universitetet i Bologna,
från hvilken befattning han 1888 erhöll afsked såsom
emeritus. R:s förnämsta arbete är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
