Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raskolniker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarefter han egnade sig åt naturvetenskaperna. År
1799 blef han öfverlärare i Kristiania och 1810
professor i zoologi i Köpenhamn, hvarifrån han
återvände till Kristiania universitet som professor
i naturhistoria 1813. Han tog afsked 1845 och
dog d. 28 Febr. 1855. I vetenskapliga och delvis
äfven ekonomiska syften företog R. åren 1795–1811
flere resor i Norge, Ryssland, Holland, Frankrike,
Spanien, Portugal och ända till Madeira. Hans
författareskap inskränkte sig till några smärre
böcker och bidrag till tidskrifter. Sin förmögenhet,
omkr. 60,000 kr., testamenterade han till ett legat
för Kristiania universitet, hvaraf räntorna skola
användas till naturvetenskapliga resor i Norge.
Y. N.
Rathke, Martin Heinrich, tysk anatom, f. 1793,
med. doktor 1818, blef 1829 professor i fysiologi
i Dorpat och kallades 1835 till professor i zoologi
och anatomi i Königsberg. Död 1860. R. utvecklade en
mycket flitig verksamhet inom anatomien, embryologien
och zoologien. Hans förnämsta arbeten äro Beiträge
zur geschichte der thierwelt (1820–24), Abhandlungen
zur bildungs- und entwicklungsgeschichte der menschen
und der thiere (2 bd, 1832–33), Bemerkungen über den
bau des Amphioxus (1841) och Über die entwicklung
der schildkröten (1848).
Ratibor (P. Raciborz). 1. Stad i preussiska
regeringsomr. Oppeln (Schlesien), vid Oder, som der
börjar blifva segelbar, och vid öfverschlesiska
jernvägen. 19,536 innev. (1885). Gymnasium,
realprogymnasium. Liflig industri. – 2. Fordom
riksomedelbart furstendöme i Öfre Schlesien,
omkr. 990 qvkm., hade 1288–1532 egna hertigar samt
kom derefter till österrikiska kejsarehuset och
1742 till Preussen. 1822 gafs det, tillökadt med
några klostergods, såsom mediatiseradt furstendöme
till landtgrefven Viktor Amadeus af Hessen-Rotenburg
såsom ersättning för hans 1815 till Preussen afträdda
besittningar i Katzenelnbogen och i Kurhessen. 1834
tillföll det genom testamente prins Viktor af
Hohenlohe-Waldenburg-Schillingsfürst, som 1840
erhöll titeln hertig af R.
Ratibor, Viktor Moritz Karl, hertig af
R. (se föreg. art.), furste af Corvey,
prins af Hohenlohe-Waldenburg-Schillingsfürst,
preussisk statsman, f. 1818, idkade en längre tid
studier i juridik och språk vid åtskilliga tyska
universitet. Han var 1847 medlem af den förenade
landtdagens herrekuria och blef 1850 ärftlig ledamot
af landtdagens första kammare (»herrehuset»),
hvars president han varit sedan 1877. 1884 fick
han plats i statsrådet. I Nordtyska förbundets
och Tyska rikets riksdagar har R. alltifrån början
spelat en framstående rol, på tyska riks-partiets
och »statskatolikernas» sida.
Ratich (Ratichius), Wolfgang, tysk pedagog,
f. i Holstein 1571, lärde i England känna Bacons
idéer om uppfostran och fattade under sina studier
i Amsterdam beslutet att reformera den dåtida, på
klassisk filologi och minnets öfning ensidigt fotade
undervisningen genom att till grund för densamma
lägga modersmålet och reala ämnen. Han sökte intressera en
mängd tyska furstar för sina planer och lyckades
slutligen 1619 hos Ludvig af Anhalt-Köthen
(Palm-ordens stiftare) få medel till upprättande
af en läroanstalt i Köthen. Men R. var oklar och
föga praktisk, så snart han ville förverkliga sina
grundsatser. Detta, i förening med hans uppbrusande
lynne, gjorde att anstalten upplöstes efter ett år
och han sjelf, som förgått sig mot fursten, hölls
i fängelse flere månader. 1633 rekommenderades han
till Axel Oxenstierna, hvilken satte sig noga in i
hans metod, men afgaf det omdöme, att R. visserligen
rätt väl ådagalagt skolornas brister, men ej syntes
hafva funnit rätta botemedlen för dessa. Efter en på
missräkningar rik bana dog R. 1635. Bland hans idéer,
hvilka utvecklades af Comenius m. fl. och delvis
blifvit fruktbärande för den nyare pedagogiken, må
äfven följande anföras: att undervisningen skall
fortskrida från det bekanta till det obekanta;
att läsning af skriftställare på ett språk bör
föregå inlärandet af dettas grammatiska regler;
att tillegnandet af kunskaper skall ske utan tvång,
och att straff må i minsta möjliga mån tillgripas.
Ratifikation (Fr. ratification, af Lat. ratum
facere, göra något gildt, gifva giltighet åt),
stadfästelse, bekräftelse; särskildt det genom
statsmakten fullgjorda erkännandet af ett utaf dess
representanter eller befullmäktigade ombud afslutet
folkrättsligt fördrag (se Internationel).
Ratifikationsurkunden innehåller ord för ord det
ingångna fördraget jämte ett godkännande af detsamma
samt undertecknas och beseglas af statsmakten. De
kontraherande staterna utvexla å aftalad tid
sina respektive ratifikationsurkunder genom sina
fullmäktige eller, om fördraget kommit till stånd
genom annans bemedling, den, som utfört medlarens
värf. Af ratifikationernas utvexling betingas
fördragets verkställighet, hvadan ratifikation
af statsmakten i allmänhet är behöflig. Dock
anses de af vederbörande befälhafvare under krig
afslutna stilleståndsfördrag och »kartel» med
afseende på fångars utvexling e. d. ej erfordra
särskild ratifikation. Som den befullmäktigande
genom ratifikation har att förverkliga det
af honom afgifna löfte att hålla för godt
hvad den befullmäktigade inom gränserna af sina
instruktioner gör och låter, så innehåller vanligen
fördragsinstrumentet eller den utfärdade fullmakten
bestämmelse om ratifikation, ratifikationernas
utvexling, den s. k. ratifikationsklausulen. Det
löfte om ratifikation, som sålunda i allmänhet
afgifves – i samband med förbehåll af vederbörande
representations samtycke, der sådant erfordras för
att gifva ett statsfördrags bestämmelser giltighet –
inbegriper dock ej derjämte löfte att ratifikation
ovilkorligen och utan pröfning af fördraget skall
följa, om äfven regeln är, att ratifikation bör
följa. För att vägra ratifikation fordras emellertid
giltiga skäl. Ingen stat får vägra bekräftelse åt
ett af dess befullmäktigade ombud afslutet materielt
och formelt giltigt fördrag, såvida icke ombudet
handlat emot instruktionen, på hvilken han under
förhandlingarna egt åberopa sig, eller förhållandena
så ändrat sig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
