Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raskolniker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med sin kyrkliga konservatism förbinda de en
trångbröstad afsky för alla nya seder i det
borgerliga lifvet, men utmärka sig genom enkelhet
och sedlig renhet. Bland starovertserna, hvilka
f. n. anses uppgå till ett antal af omkr. 10
mill., särskiljas 3 underafdelningar: jedinovertser
(»trosförvandter»), hvilka stå statskyrkan närmast
och erkänna hennes presterskap, men skilja sig från
henne endast i religiösa ceremonier och borgerliga
seder; starobrjadeter (»gammaltroende»), hvilka
endast derigenom skilja sig från de förra, att
de icke erkänna de af den ortodoxa kyrkan invigde
presterna; och bezpopovsjstjini (»prestlösa»),
hvilka icke hafva några prester, utan endast äldste,
och sönderfalla i flere mindre sekter. – 2) Den
starovertserna motsatta ytterligheten representeras
af ett antal sekter med gnostisk, mystisk och svärmisk
grundriktning, hvilka förkasta eller förflyktiga allt
yttre kyrkoväsende, t. o. m. sakramenten. Flere af
dessa sekter hafva sannolikt genom hemlig tradition
bibehållit sig från medeltiden, som var så rik på
gnostisk-manikeiska förvillelser. Till dessa höra:
morelsjiki (»de sig sjelfva uppoffrande»), hvilka
tid efter annan massvis gifva sig »eldsdopet»
genom sjelfförbränning och betrakta detta som
en Gud behaglig gerning; skoptser (»evnuker»),
hvilka under åberopande af misstydda bibelställen
(Matt. 5: 28–30; 19: 12) förklara könsdriftens dödande
genom kastrering och qvinnobröstens afskärande för en
oeftergiflig betingelse för ingången i himmelriket;
chlistovtsjini (»gisslare») och de stumma, hvilka
icke genom något maktspråk eller någon tortyr kunna
förmås att gifva ett ljud ifrån sig. – Till dessa det
17:de årh:s sekter kommo under 18:de seklet nya, med
spiritualistisk-gnostiska tendenser, hvilka sannolikt
uppkommit under inflytelser från Vestern. Hit höra
molokanerna (»mjölkdrickare») samt de mera talrika
och betydande dukoborzerna (R. duchoboretsi,
»andens stridsmän»). Se vidare de särskilda
artiklarna om dessa sekter. – Genom inflytande af
würtembergska pietister, hvilka slagit sig ned i
södra Ryssland, bildades de s. k. stundisternas sekt,
som framträdde derstädes kort efter lifegenskapens
upphäfvande 1863 och har vunnit stor utbredning bland
bönderna. Stundisterna kännetecknas deraf att de på
pietistiskt vis i separatistiska bibelstunder (deraf
sektens namn) söka andlig näring genom gemensamma
bibelbetraktelser samt helt och hållet skilja sig
från den ortodoxa kyrkans offentliga gudstjenster. –
Sedan de under Nikolaus I (1825–55) gjorda försöken
att med våld återföra raskolnikerna, i synnerhet de
blott schismatiska starovertserna, till den ortodoxa
kyrkan visat sig fruktlösa, slog den ryska regeringen
under Alexander II in på en annan väg och sökte genom
mild och skonsam behandling försona och återvinna
dem. Förut voro raskolnikerna nästan rättslösa i fråga
om äktenskap, arfsrätt o. dyl., men 1874 infördes för
dem särskild registrering, hvarigenom deras äktenskap
kunna blifva lagligen erkända. 1883 fingo de vidare
rätt att i sina bönehus hålla
gudstjenst efter egen ritus och att, bekläda ämbeten
i statens tjenst. H. W. T.
Rasmus Ludvigsson, historieskrifvare, genealog,
inträdde på 1520-talet som tjensteman i konungens
kansli. Efter Vesterås recess uppdrogs åt honom
att granska kyrkornas och klostrens jordebref för
reduktionen af deras gods. Derigenom vann han en
för sin tid mindre vanlig kännedom om de adliga
slägternas genealogier, och ej få slägttaflor,
som han upprättat, finnas ännu i behåll. Såväl
konungens egna som adelns bördsanspråk på gods från
kyrkor och kloster öfverlemnades vanligen till hans
granskning. Han upprättade äfven ett register öfver de
gods adeln med orätt »ryckt och rappat» från det forna
andliga frälset samt gjorde vidsträckta undersökningar
rörande den danska adelns gods i Sverige äfvensom den
svenska, adelns i Danmark. I alla dessa handlingar
lemnas vigtiga bidrag till medeltidens gods- och
slägthistoria. – Vidare lemnade han en fortsättning
till Peder Svarts historia om Gustaf Vasa (det är
denna, som förr varit känd under namn af »Rasmus
Karlssons krönika»). Äfvenledes finnas af hans hand
några annal anteckningar rörande Sveriges historia,
hvilka delvis synas vara hemtade från någon nu
förlorad kronologi. Derjämte må nämnas, att han
författat inskrifterna på de under Johan III:s tid i
Varnhems kyrka nedlagda konunga-grafstenarna, äfvensom
efterlemnat några smärre skrifter af mindre vigt. –
Han afled 1594. K. H. K.
Rasmussen. 1. Poul Edvard R., dansk kompositör,
f. 1776, d. 1860, skalden E. Storms fosterson,
utgaf tillsammans med R. Nyerup Udvalg af danske
viser fra 16. til 18. aarh. (2 bd, 1821) och skref
melodien till »Danmark dejligst vang og vænge». –
2. Janus Lassen R., dansk orientalist, f. 1785, tog
teol. examen 1806, blef lektor 1813 samt professor i
österländska språk 1815. Död 1826. Han behandlade i
sina skrifter i synnerhet arabernas äldsta historia,
såsom i Historia praecipuorum arabum regnorum ante
islamismum (1817), Annales islamismi (1825), skref
vidare Arabernes og persernes handel og bekjendtskab
med Rusland og Skandinavien i middelalderen (1814;
öfvers. till svenska 1817 samt till engelska och
franska; ny bearb, på latin: De Orientis commercio cum
Russia et Scandinavia medioatevo, 1825). R. författade
äfven Det afrikanske kompagnis historie (1818).
E. Ebg.
Rasmussön, Th. Se Erasmi.
Raspail [raspa’j], François Vincent, fransk
naturforskare och politiker, f. i Carpentras 1794,
egnade sig först åt teologien, men öfvergaf detta
studium och blef lärare i latin vid en skola i
sin födelsestad. Från denna plats afsattes han
vid Restaurationen 1815, begaf sig till Paris och
lefde der såsom privatlärare, men fann likväl tid
att studera juridik och framförallt naturvetenskap,
hvarjämte han med ifver deltog i de dåtida politiska
rörelserna. Han gjorde sig bemärkt genom sina
vetenskapliga arbeten (bl. a. Mémoires sur la
famille des Graminées, 1825; Recherches chimiques
et physiologiques, 1826; Mémoires sur la structure
intime des
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
