Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raskolniker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
traciska stammens hemvist, och leddes derigenom in
på sin stora resa till Indien. Med statsunderstöd
jämte tillskott af geheimerådet J. Bülow reste
han i Okt. 1816 till Stockholm, der han dels i 15
månader studerade finska, i hvilket språk han redan
1812 under ett kort besök erhållit undervisning af
Franzén, dels utgaf den äldre och yngre Eddan samt
omarbetade sin isländska språklära och skref en
angelsachsisk språklära med läsebok, hvarigenom
han i hög grad främjade studiet af detta språk. I
Sverige fick R. förmånliga anbud att stanna qvar och
utgifva andra äldre språkliga skatter, men ehuru man
i hans hemland ingalunda efter förtjenst uppskattat
R. och hans vetenskapliga storhet, ansågs det nästan
för ett förräderi att lyssna till förslag i sådant
syfte. R. afböjde dem också och fick i vederlag
professors titel (1818) samt reste öfver Finland till
Petersburg, hvarest han under 15 månader studerade
ryska och flere asiatiska språk såsom förberedelse
till sina kommande färder. R. önskade sjelf att
uppskjuta dessa och först lägga hand vid några andra
arbeten, men reste dock i Juni 1819 öfver Moskva,
Astrachan och Tiflis genom Persien under stora mödor
och försakelser och kom slutligen d. 29 Sept. 1820
till Bombay. Derifrån begaf han sig genom Indien
till Kalkutta och vidare till Madras, utvidgande
sina kunskaper i persiskan och Indiens många språk,
de ariska såväl som de tamuliska i södra Indien. Han
afslutade derunder sitt egentliga stora språkstudium
under ständigt bemödande att klassificera och
till deras slägtskap bestämma språken, skref
sin skarpsinniga afhandling om Zendsprogets og
Zendavestas ælde og ægthed (1826), hvari detta
språks frändskap med de ariska uppvisas, och samlade
derjämte 30 mycket gamla och sällsynta handskrifter
på zend och pehlevi. Från Madras begaf R. sig till
Ceylon, der han lyckades förvärfva en dyrbar samling
af 50 palihandskrifter på palmblad (nu i stora
k. biblioteket) och utgaf en Singalesisk skriftlære
(tryckt på danska i Colombo 1821). Vidare gjorde han
utkast till att skrifva indiska och arabiska språken
med latinska bokstäfver för att derigenom vinna
större enkelhet och umgicks med liknande plan för
kinesiskan. På våren 1822 bröt han upp från Ceylon
mot hemlandet, men led skeppsbrott och kunde först
i Dec. lemna Kalkutta, hvarifrån han inträffade i
Köpenhamn d. 5 Maj 1823. Alla väntade nu, att han
skulle bearbeta det rika material han samlat i Asien,
men en egendomlig rastlöshet och feberaktig oro, som
hindrade honom att länge fördjupa sig i samma ämne,
drefvo honom nu att studera de äldre tyska språken
samtidigt med att han utgaf en spansk språklära
(1824) och en frisisk (1825), hvilka efterföljdes
af en italiensk (1827), en lappsk (1832) och en
engelsk (s. å.). Man förstod icke det sammanhang,
hvari dessa arbeten tedde sig för honom, unnade
honom ingen ro att afsluta hvad han efter hand fick
färdigt och gaf honom icke tillräckligt understöd att
odeladt egna sig åt vetenskapen. Visserligen blef
han 1825 e. o. professor, men utan lön, och först
1829 hugnades han med bibliotekarietjensten vid
universitetet. 1825 hade från Skotland erbjudits
honom en fördelaktig bibliotekarieplats, men han hade
afböjt anbudet med de vackra orden: »Sit fædreland
skylder man alt hvad man kan udrette». Ehuru en
professorsstol i österländska språk blef ledig 1826,
förbigicks R., och då han slutligen utnämndes i
Dec. 1831, sade han sjelf med rätta: »Jag fruktar,
att det är för sent». Hans helsa hade blifvit bruten
under resorna i Indien, och han saknade den vård,
som borde egnats ett så dyrbart lif. Han afled d. 14
Nov. 1832. Oaktadt sin betryckta ställning utvecklade
R. stor verksamhet. Liksom han 1816 grundlagt det
isländska literatursamfundet, var han äfven 1825
en af stiftarna af Det nordiske oldskrift-selskab,
blef dess förste ordförande och tog verksamt del i
utgifvandet af flere sagor. Vidare skref han lärda
afhandlingar om den gamla egyptiska och hebreiska
tidräkningen (1827–28), utgaf tidskrifterna
»Hermod» (1825–26) och »Literaturbladet» (1829)
samt skref sjelf större delen af deras innehåll. År
1826 utkom hans Forsög til en videnskabelig dansk
retskrivningslære, hvari han ifrade för en mera
rationel rättskrifning af danska språket, i likhet
med hvad han förut yrkat för isländskan, och framlade
rika bidrag till sitt modersmåls kännedom. Hans plan
mötte emellertid starkt motstånd och mycket oförtjent
hån, hvilket gjorde hans sinne bittert och kom honom
att på detta ämne nedlägga mera tid och krafter än
önskligt hade varit Efteråt har man småningom antagit
det hufvudsakliga i hans system. R. lemnade också
bidrag till tydningen af runskriften, liksom han
under sin vistelse i Persien undersökt kilskrifterna
samt ådagalagt, att deras språk var ariskt. Af
största betydelse äro hans undersökningar (1819)
om sammanhanget emellan de finsk-ugriska folkens
språk och om dessa folks förhistoriska utbredning och
vandringar. Senare uppvisade han de dekhanska språkens
slägtskap med denna språkstam. R. säges hafva känt
öfver 50 språk och efterlemnade betydande samlingar
till språkläror för flere af dem, hvilka han likväl
ej hann att utarbeta. R:s Samlede afhandlinger utkommo
1834–38 i 3 bd, med en inledande lefnadsteckning af N. M.
Petersen, hans ungdomsvän. År 1842 restes öfver
honom en grafvård med inskrifter på
4 språk, och 1887, på 100:de årsdagen af hans
födelse, ett enkelt monument i hans födelseby. S.
å. utgaf K. Rönning minnesskriften »R. K. Rask»,
och sedermera stiftades ett legat, som bär
hans namn. E. Ebg.
Raskolniker (R. raskolniki, »kättare»),
det gemensamma namnet på alla sekter inom den
rysk-grekiska kyrkan. Deras ursprung och historia
äro i de flesta fall ganska dunkla. De sönderfalla
i tvänne hufvudgrupper med alldeles motsatt
grundåskådning. 1) Starovertser (R. starovjeri,
»gammaltroende»), hvilka i motsats till patriarken
Nikons i Moskva liturgiska reformer (från 1654) ifrigt
yrkade på upprätthållandet af de gamla liturgiska
formerna och, då de förföljdes, omkr. år 1666 skilde
sig från den herskande ryska kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
