Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rankhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att kunna åstadkomma någonting af mera bestående
värde. Hans pedanteri beröfvade honom läsare
och inflytande. Utom en mängd tidskriftsartiklar
författade R. Dramatische studien (1. Die Prager
schlacht, 1828) samt skref under psevdonymen Jovialis
flere lustspel (Lustspiele, 1835; Atellanen, 1–2,
1836–42; Hans Sachs, 1877) och öfversatte Plautus
och Shakspeare (i förening med Keller) samt flere
spanska stycken (»Span. theater», 1868–70). Han
skref flere literaturkritiska arbeten: Das goldene
alter der deutschen poesie (1861), Geschichte des
griechischen schauspiels (1862), Studien über das
englische theater (s. å.). På språkvetenskapligt
område publicerade R. Versuch einer physiologie der
sprache (4 bd, 1836–41) och Vergleichende grammatik
(5 bd. 1852–59). Intetdera är för språkvetenskapens
utveckling af någon vidare betydelse.
Lll.
Rappahannock, flod i nord-amerikanska staten
Virginia, uppstår 65 km. ofvanför Fredericksburg
genom föreningen af de på Blue ridge upprinnande
floderna Rapidan och North Fork, flyter mot s. ö. och
mynnar ut i Chesapeakeviken 140 km. nedanför
ofvannämnda stad. Från denna är floden segelbar. Under
inbördeskriget 1861–65 var R. ofta skiljelinie mellan
de båda fientliga härarna och hade en stor strategisk
vigt, särskildt under åren 1862–64, då unionstrupperna
ledo nederlagen vid Fredericksburg (d. 13 Dec. 1862)
och Chancellorsville (d. 2–4 Maj 1863).
Rappa ut, sjöv. Se Skära in.
1. Rappe, Kristofer Johan, friherre, ämbetsman,
född på Vartorps sätesgård nära Vexiö 1719, blef
1747 e. o. och 1748 ord. assessor i Åbo hofrätt,
1756 hofrättsråd och 1769 landshöfding i Åbo
och Björneborgs län. R. var en af hattpartiets
skickligaste och mest oförfärade ledare vid
Frihetstidens senare riksdagar. Vid riksdagen 1755–56
bekämpade han hofvets försök att återupprätta
konungamakten. Det var han, som affattade 1756
års ryktbara »tjenstebetänkande», hvilket gjorde
ancienniteten till hufvudsaklig befordringsgrund på
tjenstemannabanan. Vid 1760–62 års riksdag var han
en verksam medlem af den hattklubb, som beherskade
utskottsvalen. Hans anseende hade redan stigit så,
att han af ständerna uppfördes i tredje rummet på ett
riksrådsförslag. Ständerna föreskrefvo äfven, att R.
utan förslag skulle förordnas till landshöfding öfver
Åbo och Björneborgs län, så snart denna plats blefve
ledig. Vid 1769–70 års riksdag var R. såsom medlem
af Sekreta utskottets Mindre sekreta deputation en af
hattpartiets erkända chefer. Då fråga om anmärkningar
mot riksrådet förekom, uppläste han ett skriftligt,
i skarpa ordalag affattadt förslag, hvilket
antogs och i utskottets namn förelades riksrådet
till förklaring. Det var äfven han, som föreslog
tacksägelse åt riksrådet Hjärne, som stått på hofvets
sida. Från denna tid närmade sig R., liksom de fleste
framstående medlemmar af hattpartiet, alltmera till
hofvet, i det att han ansåg konungamaktens höjande
vara enda medlet att rädda riket ur de allt större
svårigheterna. De vid riksdagen 1771–72 herskande
mössorna dröjde icke att öppna förföljelse mot den
djerfve motståndaren. Justitiedeputationen dömde
honom till suspension på ett års tid för laglösheter
begångna vid riksdagsmannavalet i Åbo. I Sekreta
deputationen gjordes anmärkning om hans utnämning
till landshöfding, och ärendet skulle företagas
till afgörande, men Gustaf III:s revolution kom
hindrande i vägen. Såsom landshöfding var R. nitisk
och företagsam, hvilket Gustaf III vid sin eriksgata
i Finland 1775 med loford erkände. R. dog i Åbo
d. 20 Sept. 1776. År 1771 tilldelades friherrlig
värdighet åt R. och hans yngre broder, dåv. öfversten
vid Smålands kavalleriregemente, Karl R. (f. 1721,
landshöfding i Kalmar län 1774, d. 1790). M. G. S.
2. Rappe, Axel Emil, friherre, militär, sonsons
son af den ofvannämnde frih. Karl R., son till
landshöfdingen i Kristianstads län Axel Ludvig
R., föddes på Kristinelund, Arby socken, Kalmar
län, d. 2 Okt. 1838. Efter aflagda student- och
officersexamina utnämndes han 1859 till underlöjtnant
i Uplands regemente, hvars chef fadern då var. Efter
att hafva studerat vid Upsala universitet aflade han
derstädes 1860 kansliexamen. Åren 1861–63 genomgick
han högre artilleriläroverket å Marieberg. Sistnämnda
år utnämndes han till löjtnant vid regementet
och 1865 till generalstabsofficer. På uppdrag af
regeringen vistades R. vintern 1869–70 i Paris för
att studera franska krigsstyrelsens organisation och
blef i Maj 1870 på egen begäran anställd vid franska
armén. Han placerades såsom generalstabsofficer vid
2:dra armékårens 2:dra fördelnings stab och kämpade
med denna fördelning, som vid krigsutbrottet 1870 kom
att tillhöra Rhenarmén, vid Saarbrücken, Spicheren,
Vionville-Mars-la-Tour och Gravelotte (d. 2, 6, 16 och
18 Aug.). Efter det blodiga slaget vid Vionville, der
R. sårades af en gevärskula, blef han på slagfältet
af sin fördelningschef, general Bataille – sjelf
svårt sårad – dekorerad med hederslegionen för visad
tapperhet, en utmärkelse, som sedermera tre särskilda
gånger vann officiel bekräftelse. Sedan Rhenarmén
efter slaget vid Gravelotte – under hvilket R.,
ehuru sårad, skötte sin tjenst såsom adjutant –
blifvit innesluten i Metz, deltog han i det utfall,
som ledde till slaget vid Noisseville (d. 31 Aug. och
d. 1 Sept.), lyckades efter arméns kapitulation
(d. 27 Okt.) att undkomma och begaf sig till norra
Frankrike, hvarest den s. k. Nordarmén då höll på att
organiseras. Såsom adjutant hos brigadgeneralen –
sedermera divisions- och kårgeneralen – Lecomte
deltog R. i Nordarméns hela ärorika fälttåg och
bevistade derunder 12 fältslag och träffningar,
bland hvilka slagen vid Amiens (d. 27 Nov.), vid
Pont-Noyelles (d. 23–24 Dec.), vid Bapaume (d. 3
Jan. 1871) och vid S:t Quentin (d. 19 Jan.). Efter
vapenstilleståndets afslutande lemnade R. (d. 29
Jan.) sin befattning vid Nordarmén och anställdes
såsom adjutant hos högste befälhafvaren öfver
Algeriet, general Lallemand. Under det nu följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
