Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Quételet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såväl form som innehåll, ganska medelmåttiga med
undantag af tragedien Astrate, roi de Tyr (1663) och
komedien La mère coquette (1664), hvilka fortfarande
hafva ett obestridligt värde. Annorlunda förhåller det
sig med hans dramatiska arbeten för sångscenen. Ehuru
han visserligen icke var utan föregångare, anses han
dock med rätta som skaparen af denna diktart inom
den franska literaturen. Hans poetiska begåfning var
liksom danad för en dylik uppgift. I all synnerhet
egde hans diktion den mjukhet och böjlighet, den
rytm och harmoni, som musikkonsten fordrar. Under
den berömde tonsättaren Lullys ingifvelse författade
han ett större antal operatexter, af hvilka flere äro
verkliga mästerverk, såsom Alceste (1674), Atys (1676;
uppf. i Stockholm 1784), Proserpine (1680), Persée
(1682), Roland (1685; uppf. i Stockholm 1781) och
Armide (1686; uppf. i Stockholm 1787). Q. var högt
uppburen af sina samtida. Konungen hedrade honom med
en årlig pension och Franska akademien genom att 1670
invälja honom bland sina ledamöter.
J. M-r.
Quinaux [kinå], Joseph, belgisk landskapsmålare,
f. 1822 i Namur, utbildade sig dels i sin födelsestad,
dels vid akademierna i Louvain och Antwerpen. Han
uppträdde första gången 1845 med sina värderade
landskapsbilder från de flacka trakterna i Flandern,
Holland och norra Frankrike, af hvilka flere finnas
i museerna i Bruxelles och Namur. Han är professor
vid konstakademien i Bruxelles.
Quincaillerie-varor [kängkajöri-],
Fr. (egentl. clincaillerie, »skramlande varor»),
småkram af oädla metaller (stål, mässing o. s. v.) i
form af smycken, broscher, örhängen, ringar och
andra prydnadsföremål, som imitera dyrbarare saker;
galanterivaror. Hufvudorter för tillverkningen äro
Frankrike och Österrike (Böhmen). Jfr Korta varor.
Quincey [koi’nsi], Thomas de, engelsk författare,
f. 1785, var vid 15 år en mästare i grekiska språkets
behandling och idkade 1803–08 universitetsstudier
i Oxford. Han hemföll vid denna tid åt bruket af
opium, en passion, från hvilken han ej på många år
kunde lösgöra sig. Sedan han 1812–20 varit bosatt i
Cumberland och förtroligt umgåtts med »sjöskolans»
skalder, flyttade han till London och derifrån
1843 till Edinburgh, genom bidrag till tidskrifter
vinnande uppehälle åt sig och de sina, merendels till
en excentrisk grad försjunken i literära studier
och städse svårt skuldsatt, ehuru ej medellös. Död
1859. Q:s arbete Confessions of an english opium eater
(1820; »En opiiätares bekännelser», 1869) fängslar
genom romantiska episoder och en märkvärdig förmåga
att uthållande skildra drömlika själstillstånd, men
än mera genom sin oöfverträffade prosastil. Samma
egenskaper utmärka Suspiria de profundis och den
fantastiska berättelsen Flight of the kalmuck
tartars. För öfrigt hafva Q:s strödda skrifter
sammanförts i 16 bd (1862–71; 3:dje uppl. 1875). Han
framstår i dem såsom lärd och verldsman, skarp i sin
logik, en ädelsinnad kritiker, en
fin humorist och ironiker, med gåfvan att se tingen
från nya synpunkter. Jfr H. A. Page: »Thomas de Q.,
his life and writings» (1877).
Quinctilianus. Se Quintilianus.
Quincunx (Lat., femtalet på en tärning). 1. En redan
af romarna brukad anordning vid planteringen af
träd, vinrankor o. d. Marken uppdelas i qvadrater,
och plantorna sättas i hörnen och i midten af hvarje
sådan. De komma härigenom att stå i räta sträckor
från hvilket håll de än ses:
| ° | ° | ° | ° | |||
| ° | ° | ° | ||||
| ° | ° | ° | ° | |||
| ° | ° | ° | ||||
| ° | ° | ° | ° |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
