Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Quételet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagen 1862–63. Om hans stora flit och
författningskunskap vittna arbetena Nytt slags
register till Sveriges allmänna nu gällande
lag med dit hörande författningar (1839; med
förord af J. Holmbergsson) och Svenskt allmänt
författningsregister för tiden från år 1522 till och
med år 1862 (1865; granskadt af P. E. Bergfalk). Q:s
studier öfver de europeiska samhällenas utveckling
och brister ledde honom till utarbetande af högst
radikala förslag till en omdaning af de politiska
inrättningarna och den menskliga sammanlefnaden. Han
framställde sina åsigter i det om ovanligt skarpsinne
och lefvande menniskokärlek vittnande arbetet
Slutliqvid med Sveriges lag, hvilket han utgaf
under psevdonymen Nils Nilsson, arbetskarl, och som
består af 4 afdelningar: »Revision af lagens yttersta
grunder» (1871), »Reformlära» (1872), »Gemensam lag
för alla europeiska folk» (1873; 1:sta uppl. redan
1865 under titeln Europas grundlag för tjugonde
seklet; 3:dje uppl. under titeln Samhällsidealet och
rätta vägen dit, 1882) och den ädelt skrifna, utopiska
framtidsbilden »Platos stat i korrigerad bild» (1876).
Quidquid agis, prudenter agas et respice finem,
Lat., »hvadhälst du uträttar, så gör det med förstånd
och tänk på utgången», ett ny-latinskt ordspråk,
som bildar en hexameter.
Quidquid delirant reges, plectuntur Achivi, Lat.,
»huru än konungarna rasa, få grekerna umgälla
det», d. v. s. folken få sota för sina furstars
dårskaper. Uttrycket (en hexameter) förekommer i
Horatius’ »Epistolae», I, 2, v. 14, och anspelar på
det utanför Troja uppkomna splitet emellan Agamemnon
och Achillevs.
Quid Saulus inter prophetas, Lat., »hvad (har) Saul
(att göra) bland profeterna?». Uttrycket anspelar på
berättelsen i I Samuels bok 10: 11–12.
Quilimane [ki-], Quelimane l. Kilimane, stad nära
östra kusten af Afrika, i portugisiska kolonien
Mosambik, ligger i en osund trakt, på norra sidan af
floden Q., som under regntiden står i förbindelse
med Sambesis delta. Omkr. 6,000 innev. Q., fordom
hufvudstad i det arabiska riket Angoza, intogs af
portugiserna i 16:de årh. samt var under 18:de och
början af 19:de årh. den förnämsta slafmarknaden
på Afrikas östkust. I nyare tid har staden varit
utgångspunkt för flere forskningsresor, bl. a. för
Livingstones uppför Sambesi till Njassa 1861.
Quillaja Mol., bot., farmak., ett slägte af vackra
träd inom nat. fam. Rosaceae Juss. (kl. Icosandria
L.), skiljande sig från öfriga rosacéer derigenom
att blomfodrets sambladiga pip är örtartad och
frukten en kapsel med vingade frön. Allmännast bekanta
arter äro Qu. saponaria Mol., som växer i Chile,
och hvars bark, cortex Quillajae chilensis, kommer
i droghandeln i mindre eller större stycken (till
0,50 m. i längd, 0,10–0,15 m. i bredd och 0,004–0,008
m. i tjocklek), af platt eller något rännlik form,
här och der med qvarsittande fällbark. Barkens
yttre yta (sedan fällbarken aflossats) är brun och
tämligen jämn. Insidan är ljusare brun; tvärsnittet
visar omvexlande bälten af ljusare
blekbrunt parenkym och mörkare bruna bastknippen. Lukt
saknas, men smaken är skarp och pepparlik samt tillika
slemmig. Denna bark innehåller mera saponin än någon
annan drog och bildar med vatten skum på samma sätt
som såpa samt är mycket använd vid tvättning af
ylle och silke. En tinktur på barken är använd såsom
desinfektionsmedel. Flere andra Quillaja-arter hafva
liknande bark. O. T. S.
Quillota [kiljåta], stad i syd-amerikanska
republiken Chile, prov. Valparaiso, vid floden
Aconcagua, omkr. 30 km. från kusten, och 50
km. n. ö. om staden Valparaiso, med hvilken Q. är
förenadt genom jernväg. 11,369 innev. (1875). I
trakten finnas rika koppargrufvor.
Quilon, hamnstad i södra Indien,
presidentskapet Madras, staten Travancore. 13,588
innev. (1881). Staden har ett fort och ett regemente
infödda trupper; hamnen är illa skyddad, men derifrån
exporteras icke obetydligt trävaror, kokosnötter,
ingefära, peppar m. m. Handeln var förr betydligt
större än nu.
Quimper l. Quimper-Corentin [kängrpär kårangtä’ng],
hufvudstad i franska depart. Finistère, ligger
i bakgrunden af en på Bretagnes sydkust djupt
inträngande vik, floderna Steirs och Odets aestuarium,
17 km. från öppna hafvet, och vid jernvägen mellan
Brest och Nantes. 12,709 innev. (1881). Staden
är säte för en biskop samt har ett prest- och
ett lärarinneseminarium, en hydrografisk skola,
ett offentligt bibliotek på omkr. 25,000 bd och
ett arkeologiskt museum jämte tafvelgalleri. Ett
framstående byggnadsverk är katedralen S:t Corentin
(byggd 1239–1515), med vacker fasad. På Place S:t
Corentin aftäcktes 1868 en bronsstaty af Laennec,
stetoskopets uppfinnare, som var född i staden. –
Q. eller åtminstone dess förstad Locmaria (som ligger
nedanför Q. vid venstra stranden af Odet) fanns på
romarnas tid, och många spår af gamla grundmurar
finnas ännu qvar. Sedermera blef Q. hufvudstad i
Cornouailles och residens för dess grefvar, hvilka
1066 blefvo hertigar af Bretagne.
Quimperlé [kängp-], stad i franska depart. Finistère,
vid jernvägen mellan Brest och Nantes samt
föreningen af Ellé och Isole, hvilka derefter kallas
Laita. Dennas mynning bildar en liten hamn, Anse du
Pouldu. 4,557 innev. (1881).
Quinault [kinå], Philippe, fransk dramatisk skald,
f. 1635, d. 1688, hade redan genom flere vittra
arbeten förskaffat sig ett namn, då han lät
inskrifva sig som advokat vid parlamentet. Kort
derefter köpte han ett ämbete i kammarrätten, men
allt större literära framgångar lockade honom att
lemna statens tjenst och att uteslutande egna sig
åt författareskap. Hans första dramatiska försök var
lustspelet Les rivales (1653), hvilket efterföljdes
af en mängd komedier och tragedier. Allmänheten,
som syntes hafva tröttnat vid den store Corneille,
emottog med hänförelse sådana stycken som La mort
de Cyrus (1656), Stratonice (1657), Amalasonthe
(1658) och Le fantôme amoureux (1659). Dessa och
hans öfriga för talscenen bestämda stycken förefalla
dock numera, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
