Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Quadratura circuli (Lat., »cirkelns förvandling till qvadrat»), matem. - Quadriennium, tidrymd af fyra år - Quadriga, antik vagn - Quadrille, Fr., kadrilj, en art française (se d. o.) - Quadrivium, Lat., plats, der fyra vägar sammanstöta - Quadrumana, fyrhändta, en ordning inom däggdjurens klass - Quadrupeda, fyrfotadjur, i den äldre zoologien benämning på däggdjurens klass - Quæsitor, Lat., ransakare, undersökare - Quæstio, Lat., undersökning, särskildt rättslig sådan eller ransakning - Quæstio an ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsatte sig med cirkelns qvadratur, och detta
exempel har sedan följts af flere andra lärda
samfund. Först i våra dagar har dock problemets
olösbarhet blifvit strängt bevisad af Lindemann
och Weierstrass, hvilka ådagalagt, att it är ett
transcendent tal.
Oaktadt således quadratura circuli sedan ett par
århundraden förlorat sin betydelse för vetenskapen,
hafva dock, såsom ofvan antydts, försöken till dess
lösning fortsatts och fortsättas ännu af dilettanter
och obildade personer. Många hafva drifvits härtill
af den oriktiga föreställningen, att ett stort pris
för lösningen vore utlofvadt, en föreställning,
som franska vetenskapsakademien i sitt ofvan nämnda
beslut uttryckligen, ehuru synbarligen utan framgång,
sökte aflägsna. Andra åter hafva sjelfve utlofvat
penningesummor åt den, som kunde vederlägga deras
lösningar. Så t. ex. vann matematikern Nicole i början
af 1700-talet en summa af 3,000 livres, emedan han
uppvisade felet i Mathulons cirkelqvadratur, och vid
midten af samma årh. utfäste Causans sig att erlägga
300,000 fr. för en vederläggning af sin lösning. Han
blef också kräfd för summan, men förklarades af
myndigheterna otillräknelig. Antalet under 1700- och
1800-talen utgifna lösningar kan räknas i hundratal. I
Sverige utkommo t. ex. under 1700-talets senare
hälft två afhandlingar (1763, 1797) af S. Chronander,
der möjligheten af cirkelqvadratur på elementär väg
fasthölls, och ännu 1746 utgaf Schenmark i Lund en
akademisk afhandling med anslutning till Grégoire de
S:t Vincents ofvannämnda lösning. Äfven i våra dagar
utkomma årligen flere skrifter rörande quadratura
circuli, och antalet försök till lösningar, som
ej offentliggöras, torde årligen utgöra ett eller
annat hundratal. Dessa lösningar kunna delas i
två klasser. Den första innefattar sådana, hvilkas
innehåll egentligen icke har något med matematiken
att skaffa, utan utgöres af rent nonsens, t. ex. då
problemet sättes i samband med Uppenbarelsebokens tal
666 och anses förklara arfsynden. Till den andra
klassen höra de lösningar, vid hvilka matematiska
satser och konstruktioner användas. Af dessa äro
ganska många groft felaktiga och vittna om stor
okunnighet. Andra åter gifva visserligen en riktig
lösning, men förutsätta konstruktioner, som icke
med elementargeometrien kunna utföras. Slutligen
finnas några, der visserligen konstruktionen är fullt
utförbar, men den förment exakta lösningen endast
approximativt riktig, således icke en lösning af
quadratura circuli i egentlig mening. Så utgåfvos
t. ex. i Tyskland 1887 två försök till lösning, af
hvilka det ena gaf [pi] = 3,0976 ...., således mycket
för litet, det andra [pi] = 3,1440 ...., således något
för stort. Jfr Montucla: »Histoire des recherches
sur la quadrature du cercle» (1754; 2:dra uppl., med
tillägg af Lacroix, 1830). G. E.
Quadriennium (Lat., af quattuor, fyra, och annus,
år), tidrymd af fyra år. Jfr Bienniurn, Quinquennium,
Triennium.
Quadriga (Lat., sammandr. af quadrijuga, »fyrspann»),
antik (tvåhjulig, baktill öppen och vanligen med
endast en tistelstång försedd) vagn,
förspänd med fyra hästar i bredd. Sådana vagnar
begagnades företrädesvis vid kappkörningar
och festtåg. – Qvadrigan har både i äldre
och nyare tid utgjort ett omtyckt motiv för
bildhuggarekonsten. Särskildt har den användts
som krön å byggnader, så t. ex. under forntiden å
Mausoleum vid Halikarnassos och kejsar Hadrianus’
graf (Castel San Angelo) i Rom samt i nyare tid å
Brandenburgerthor i Berlin m. fl. ställen, t. ex. å
Nya spårvägsaktiebolagets hus i Stockholm.
Quadrille [kadri’j], Fr. (af Ital. quadriglia),
kadrilj, en art française (se d. o.).
Quadrivium, Lat, plats, der fyra vägar
sammanstöta. Jfr Fria konster.
Quadrumana (Lat; af quattuor, fyra, och manus, hand),
fyrhändta, en ordning inom däggdjurens klass,
igenkännas derpå att tummen är motsättlig på de bakre
och merendels äfven på de främre lemmarna samt att de
bakres tummar alltid och alla öfriga fingrar enligt
regeln äro försedda med naglar, endast sällan med klor
(hos halfaporna bär andra fingret på baklemmarna
klo). Hit höra apor och halfapor (se dessa ord).
C. R. S.
Quadrupeda (Lat., af quattuor, fyra, och pes, fot),
fyrfotadjur, i den äldre zoologien benämning på
däggdjurens klass.
Quaesitor, Lat., ransakare, undersökare,
betecknade hos romarna en i särskilda fall af
folket tillförordnad »undersökningsdomare»,
d. v. s. ordförande i en af honom och bisittare
(judices) sammansatt domstol, som hade till uppdrag
att ransaka och döma i vissa brottmål. Se för öfrigt
Quaestio. R. Tdh.
Quaestio, Lat., undersökning, särskildt rättslig
sådan eller ransakning, förhör i brottmål (ofta
med bibegrepp af pinligt dylikt). Ordet betecknade
äfven sjelfva domstolen. I brottmål dömde i det
forna Rom under den republikanska tiden från början
folkförsamlingen. Dock plägade i särskilda fall
ransakningen och domen anförtros åt en för ändamålet
upprättad kommission under ledning af en quasitor
(se d. o.), hvartill ofta utsågs en praetor. År
149 f. Kr. gjordes början till att inrätta ständiga
brottmålsdomstolar, quaestiones perpetuae, hvilkas
antal med tiden växte till 8 à 9. Folkets utöfning
af domaremakten kom derefter nästan alldeles ur
bruk; och särskilda kommissioner anordnades blott
någon gång. I de olika quaestiones perpetuae voro
praetores eller särskilda judices (quaestionis)
ordförande. Bisittarna, som hade makten att fälla
eller frikänna den anklagade, tillhörde i början
senatorsståndet, men utsagos efter Gracchus bland
riddarnas klass samt längre fram bland senatorer,
riddare och s. k. skattkammaretribuner. Dessa
bisittare uttogos för hvarje mål från en allmän
lista, hvilken skall hafva upptagit flere hundra
medlemmar, till ett antal, som synes hafva vexlat:
för olika processer äro siffrorna 75, 69, 51 och 56
uppgifna. Äfven sättet för uttagningen var olika. Ofta
hade den anklagade rätt att utesluta en del af de
utsedde domarena. Under kejsaretiden öfvergick
domsrätten i brottmål efter hand till vissa af
kejsaren tillsatta ämbetsmän. R. Tdh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
