Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pär var under förra hälften af 1800-talet i Frankrike samt är ännu i England och Portugal titel på en medlem af nationalrepresentationens första kammare - Pärk, slå pärk. Se Folklekar - Päron. Päronträdet, Pyrus communis L. - Päronolja, kem., en till konditorivaror och parfymer använd blandning af alkohol och amylacetat - Päronträd. Se Pyrus och Päron - Pärsdomstol, pärskammare. Se Pär - Pärta (F. päre), tunn spjela, lång spån - Pätin, pätina (R. pjatina), »femting», benämning på hvart och ett af de fem distrikt, i hvilka republiken Novgorod var indelad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den feodala rättsuppfattningen de, som voro
vasaller under samme länsherre, för hvarandras
pares (jämnlikar). De sutto i länsherrens domstol,
i synnerhet när målet gällde medvasaller, ty i den
feodala rätten gällde den grundsatsen att ingen
kunde dömas annat än af sina vederlikar. De, som
voro konungens omedelbara vasaller l. kronvasaller,
stodo naturligtvis också i ett sådant juridiskt
jämnlikhetsförhållande till hvarandra. Desse,
i Frankrike kallade pairs de France (pärer af
Frankrike), voro konungens rådgifvare och bisittare
i hans domstol (pärsdomstolen, cour de pairs). Vid
kapetingiska husets tronbestigning (987) funnos
i Frankrike endast 6 stora kronvasaller eller
företrädesvis s. k. pärer, nämligen hertigarna af
Normandie, Burgund och Guienne samt grefvarna af
Flandern, Toulouse och Champagne. Filip II August
(1180–1223) tillade 6 andliga pärer, nämligen
ärkebiskopen af Reims, biskoparna af Laon, Langres,
Beauvais, Noyon och Châlons. Pärernas antal ökades
efter Frans I:s tid (1515–47). Vid den tiden hade
å andra sidan pärernas betydelse sjunkit ansenligt
genom konungamaktens tillväxt och riksdagens (états
généraux) uppkomst; och under Ludvig XIV:s tid
egde de qvar blott skenet af politiskt inflytande,
ehuru nämnde konung tillförsäkrade dem rätt att vid
vigtiga tillfällen hafva säte och stämma i parlamentet
(Frankrikes högsta domstol). Vid utbrottet af 1789
års revolution funnos, utom prinsarna af blodet, 7
andliga pärer (de ofvan uppräknade 6 samt ärkebiskopen
af Paris) och 35 verldsliga, alla hertigar (icke
alla hertigar voro dock pärer). Hela institutionen
afskaffades då, men återinfördes i ny form genom
den »konstitutionella kartan» d. 4 Juni 1814,
då den ena af representationens afdelningar
fick namnet pärskammaren (chambre des pairs),
hvars medlemmar konungen efter behag utnämnde
till obegränsadt antal för lifstiden eller med
ärftlig rätt. (Konungahusets medlemmar och prinsar
af blodet voro pärer på grund af börd.) I sitt
tillägg till kejsaredömets författning af d. 22
April 1815 införde äfven Napoleon I en pärskammare
med ärftliga ledamöter. Efter julirevolutionen
(1830) upphäfdes det ärftliga pärskapet, och enligt
lagen af d. 29 Dec. 1831 egde konungen att utnämna
pärer på lifstid, men endast inom vissa uppräknade
kategorier af medborgare (bland dem icke ärkebiskopar
och biskopar). Genom Februarirevolutionen upphäfdes
jämte den öfriga organisationen äfven pärskammaren. –
Om pärskapets utveckling i England se Peer och
Peerage. – Om Portugals pärer se Portugal, sp. 50.
Pärk, slå pärk. Se Folklekar.
Päron. Päronträdet, Pyrus communis L. (se Pyrus),
är ett af våra vigtigaste fruktträd. Dess ursprungliga
hemland är icke med säkerhet kändt. Några antaga,
att det skulle vara Kina, men sannolikt härstamma våra
odlade päron-sorter icke från blott en art, utan från
flere hvarandra närstående sådana, såsom Pyrus Achras
Wallr., P. Pyraster Wallr., P. persica Pers. o. a.,
hvarom ock såväl fruktens och löfvens olika utseende
som trädens olika växtsätt samt
den olika storlek dessa uppnå hos olika päronsorter
synas bära vittne. Om ock päronträdets odling
icke kan spåras lika långt tillbaka i tiden som
äppleträdets, förekom det dock redan hos de gamle
grekerna och romarna; och under den långa tid det
odlats har en ganska stor mängd ädla sorter uppstått,
varierande sins emellan högst betydligt till storlek,
form och smak äfvensom till tidigare och senare
mognad. Sålunda uppnå frukterna hos den största
päronsort man f. n. känner, Belle angévine, stundom
en vigt af inemot 2 kg., under det andra ädla sorter,
såsom Seckel m. fl., hafva helt små frukter. Och
föga mindre är skilnaden med hänsyn till frukternas
form, smak och mognadstid. Af de olika päronsorter,
som f. n. finnas i odling, passa rätt många icke för
Sveriges klimat, enär frukten der icke hinner komma
till full utbildning och mognad samt icke häller
sjelfva träden särdeles väl uthärda våra vintrar. I
det hela taget, kan päronträdet icke med framgång
odlas så högt upp mot norden som äppleträdet. Det
finnes emellertid icke få, och bland dem åtskilliga
ganska värdefulla, sorter, som med fördel kunna
odlas så långt norrut som i mellersta Sverige. Bland
dem förtjena följande rekommenderas till allmännare
odling: Amanlis, Aspa hushållspäron, Bonchrétien,
Ceciliapäron, Epargne, Fikonpäron, Flemish beauty,
Fulleröpäron, Grenna rödpäron, Gråpäron, Hofstapäron,
Höstbergamott (-pergamott), Kanelpäron, Munvätepäron,
Napoleonspäron, Seckel, Sörmlandspäron, Williamspäron,
Windsorpäron och Arkehertigspärön. – Somliga
päronsorter med mera aromatiskt, sockerrikt och
saftigt kött passa bättre att förbrukas i friskt
tillstånd, t. ex. såsom desert, andra lämpa sig bättre
till syltning eller torkning. Saft af päron och äpplen
pressade tillsammans beredes flerestädes i utlandet
till fruktvin, eller cider. I Sverige har man hittills
mycket försummat att tillgodogöra sig päron genom att
torka dem eller genom att af dem bereda cider, ehuru
icke obetydliga inkomster genom deras användande på
sådant sätt skulle kunna vinnas. E. L.
Päronolja, kem., en till konditorivaror
och parfymer använd blandning af alkohol och
amylacetat (eterart af amylalkohol och ättiksyra).
P. T. C.
Päronträd. Se Pyrus och Päron.
Pärsdomstol, pärskammare. Se Pär.
Pärta (F. pâre), tunn spjela, lång spån, som nyttjas
till taktäckning, korgflätning o. d. och förr användes
som stugubloss i finska och svenska allmogehem.
Pätin, pätina (R. pjatina), »femting», benämning på
hvart och ett af de fem distrikt, i hvilka republiken
Novgorod var indelad. Ett särskildt intresse för
svenskar har ett par af dessa »femtingar», emedan
deras namn ingått i den svenska konungatiteln under
en del af 1500-talet. Dessa »femtingar» äro Votski
Pätin (Vodskaja pjatina), d. v. s. voternas (en finsk
stam), femting, motsvarande ungefär Ingermanland,
med städerna Jamburg, Koporje, Oresjek, Ladoga och
Keksholm, samt Solonski Pätin (Solonskaja
pjatina),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
