Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pungekorren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjerten äro svarta, med ljusare kanter. Längden
utgör 12 cm. Pungmesen klättrar skickligt på grenar
och rörväxter, håller sig väl dold och är dagen
igenom i rörelse. Han är en mästare i att bygga bo.
C. R. S.
Pungmusen (flygande råttan). Se Flygpungdjur.
Pungmårdarna (pungmårdslägtet),
Dasyurus, zool., höra till rofpungdjurens (pungmårdarnas)
familj (Dasyuridae) inom pungdjurens ordning (Marsupialia)
och däggdjurens klass. Kindtänderna äro 6 i hvarje
käkhalfva, taggiga och af lika storlek. Nosen är
utdragen och tillspetsad, svansen täthårig och
längre än halfva kroppen. – Fläckiga pungmården,
D. viverrinus, har smärt och långsträckt kropp,
bakfötternas tumme förkrympt och pelsen mjuk,
ofvan blekbrun, under hvit. Kroppens längd stiger
till 40 och svansens till 24 cm. Djuret är hemma
i Nya Syd-Wales och på Tasmanien, vistas hälst
i skogarna vid hafskusten, tillbringar dagen i
jord- och trädhål samt ströfvar omkring nattetid
för att söka sin föda, som utgöres af döda djur,
hvilka hafvet uppkastat, men också af små däggdjur
och foglar äfvensom af insekter. Rofgirig är
pungmården i hög grad och anställer stor förödelse
i hönsgårdarna. Han klättrar illa och håller sig
derför hälst på marken. Som hvarken köttet eller
pelsen användes, är pungmården till ingen nytta.
C. R. S.
Pungråttorna, Didelphyidae, zool., bilda
en familj inom pungdjurens ordning (Marsupialia)
och däggdjurens klass. Framtänderna äro 10 i öfre och 8 i undre käken,
hörntänderna starkt utvecklade. Kroppen är undersätsig och nosen
spetsig. Svansen tjenar i allmänhet till griporgan. Fötterna hafva 5
tår (de bakre med motsättlig tumme) och äro
undertill nakna. Bakbenen äro icke förlängda. Honan
saknar stundom pung. Spenarna äro 9–13, ungarna
många. Dithörande djur vexla i storlek mellan
kattens och näbbmössens samt äro till största delen
hemma i Amerika. De lefva i skogar, en art vid och
i vatten. Alla äro de nattliga djur och föra ett
ensligt, kringströfvande lif. De flesta klättra i
träden och begagna sig dervid af sin svans, medelst
hvilken de timtals kunna hänga upp sig vid trädens
grenar. Födan hemtas ur djurriket, men i nödfall
förtäras äfven frukter. Förföljda, sätta de sig icke
till motvärn, utan låtsa sig vara döda, då de ej på
annat sätt kunna rädda sig. Blott två slägten föras
till denna familj, nämligen pungråttslägtet,
Didelphys, och pungutterslägtet,
Chironectes. C. R. S.
Pungråttslägtet, Didelphys, zool., hör till ordningen
pungråttor (se ofvan). Alla tårna äro fria. Af
de främre är den mellersta längst; de bakre äro
starkare och bära (med undantag af den innersta)
klor. Svansen är fjällbetäckt, vid roten tätt,
annars glest hårbetäckt. Honan har fullständig eller
ofullständig pung. Dithörande talrika arter äro hemma
i Syd- och Nord-Amerika, lefva i skogstrakter och
klättra i träden. Virginiska pungråttan l. opussum,
D. virginiana, är
hvitaktig med bruna hårspetsar och inblandade, helt
hvita hår. Hufvudet är gulhvitaktigt, med en mörk
fläck kring ögonen, och benen mörka. Kroppens längd
utgör 46 och svansens 36 cm. Honan har fullständig
pung. Arten är hemma i Nord-Amerikas förenta stater,
der hon, mestadels nattetid och ensam, smyger omkring
i skogarna. Hon är synnerligen rofgirig och högligen
lysten efter blod. I hönsgårdarna anställer hon stor
skada och förföljes derför skoningslöst. På marken
rör opussum sig mera långsamt, i träden deremot långt
fortare och säkrare. - Krabbpungråttan, D. cancrivora,
är svartbrun, med fällen smutsigt gulhvit vid roten,
undertill brungul till gulhvitaktig. Öfver öronen
löper ett gulaktigt band; hufvudet är för öfrigt
svartbrunt, med svarta öron. Tassarna och svansen äro
svarta (den senare med hvitaktig spets). Honan har
pung. Arten är utbredd öfver Brasilien och Guyana,
lefver i träd och kommer blott för att söka byte
ned på marken. Hon lefver af smärre däggdjur och
foglar, ägg, groddjur och insekter samt tycker
särdeles om krabbor. – Om Aeneasråttan se d. o.
C. R. S.
Pungräfven. Se Kusuerna.
Pungspetsmössen, Phascologale, zool., höra till
rofpungdjurens (pungmårdarnas) familj (Dasyuridae)
inom pungdjurens ordning och däggdjurens
klass. Kindtänderna äro 7 i hvarje käkhalfva,
hörntänderna stora och af framtänderna de båda
mellersta störst. Hufvudet är spetsigt, med tämligen
stora ögon och öron, kroppen undersätsig, benen korta,
med fem tår, som med undantag af bakfötternas tumme
äro väpnade med krökta, spetsiga klor, och svansen
lång. Pungspetsmössen bebo Australien och Tasmanien,
vistas i träd och lefva företrädesvis af insekter.
Tafan, Ph. penicillata, är ofvan grå, under hvit,
med svart svans. Kroppens längd utgör 22, svansens
17 cm. Ehuru således af obetydlig storlek, är tafan
ett vildt, blodtörstigt och djerft rofdjur, som
ofta anställer stor skada i dufslag och hönsgårdar,
hvarför hon också ifrigt förföljes.
C. R. S.
Pungutterslägtet. Se Sim-pungdjur.
Pungvargslägtet, Thylacinus, zool., hör till
rofpungdjurens (pungmårdarnas) familj (Dasyuridae),
pungdjurens ordning (Marsupialia) och däggdjurens
klass. Kindtänderna äro 7 i hvarje käkhalfva,
hörntänderna små och af framtänderna den yttersta
på hvardera sidan störst. Pannan är afsatt från
nosen. Bakfötterna sakna tumme. Svansen är lång,
mot basen mycket tjock. Pungben saknas, men honan
har pung. Den enda dithörande arten är pungvargen
l. zebrahunden, Th. cynocephalus, som är störst
af alla köttätande pungdjur. Kroppen håller öfver
1 m. och svansen inemot 50 cm. i längd. Färgen är
gråbrun, med 12–14 tvärstrimmor öfver ryggen.
Pungvargen är hemma på Tasmanien, der han förr var
mycket allmän, men numera är tillbakaträngd till
bergstrakterna, der han bor i klyftor och af
honom sjelf gräfda jordkulor samt för ett nattligt
lefnadssätt. Vid kusterna förtär han större och mindre
djur, som hafvet uppkastat. För öfrigt lefver han af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
