Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess underlag, ej såsom en utvidgning. Herofilos,
som skilde mellan en normal och en sjuklig puls,
begagnade musikaliska beteckningar. Enligt hans
kommentator Rufus från Efesos slår den nyföddes puls
i 2/4 takt (motsvarande versfoten pyrrhichius),
gossens i 3/4 takt (troké), den fullväxtes i 4/4
takt (spondé) och den åldriges i 3/4 takt, men med
accent motsvarande en jamb. Herofilos omnämner äfven
andra, sedermera erkända pulsarter, såsom pulsus
celer, p. frequens, p. intercidens m. fl.
Moschion ansåg pulsen bero på en rörelse ej
blott af hjertat, artererna och venerna, utan
äfven af hjernan och dennas hinnor, förmodligen på
grund af de pulserande fontanellerna hos späda barn.
Mest omfattande framställes de gamles pulslära
af polyhistorn Galenos, som beskrifver den i 7
särskilda arbeten, men som genom sitt invecklade
system af slägten, arter och underarter af pulsar
får en sådan mängd olika kombinationer, att
tanken svindlar vid försöket att fatta dem alla.
Galenos angifver äfven noga orsakerna till de olika
pulsarna. Hans konstrika pulslära stod orubbad
under ett helt årtusende. Ett föremål för den
största beundran och den blindaste tro, utsmyckades
denna lära ytterligare genom arabernas glödande
fantasi och skolastikernas spetsfundiga sofismer;
och slutligen uppdrefs förmågan att känna på
pulsen till den grad att man påstod sig kunna
blott på pulsen känna skilnaden mellan en ren och
en brottslig kärlek. – I början af 1700-talet ingöt
en spanior nytt lif i den gamla pulslärans
stelnade lemmar. Det var den spanske läkaren
Don Solano de Luque, som vågade emancipera sig
från Galenos och framställa några egna iakttagelser.
Han fäste sig i synnerhet vid pulsens betydelse
som förebud för vissa kriser och afsöndringar
(såsom näsblod, diarré m. m.) och påstod sig i
pulsens beskaffenhet finna säkra prognostiska
tecken för sjukdomarnas förlopp. Sin lära om
krispulsarna behandlade han i sin skrift med
den prunkande titeln »Lapis lydius apollinis». Hans
lärjunge irländaren Nihell utbredde vidare hans lära,
hvilken upptogs af Senac och van Swieten, men
i synnerhet af vitalismens grundläggare, Bordeu.
På grundvalen af Solanos lära uppbyggde han
ett vidunderligt system, deri nästan hvarje
organ begåfvades med sin särskilda puls, som fick
namn efter organet och skulle bebåda dess kris.
Hans fantastiska pulslära fick derigenom en icke
obetydlig likhet med kinesernas. Den spelade
länge en stor rol i Frankrike, i synnerhet
bland vitalisterna i Montpellier. Den hade
dragit ut konseqvenserna af Solanos idéer till
en löjlig och obegriplig ytterlighet samt visade
vådan af att sätta snillrika ingifvelser och
kombinationer i stället för naturens enkla fakta.
– Vi hafva redan nämnt ett äldre försök att beteckna
pulsen med musikaliska tidstecken. Dylika försök
gjordes senare af Avicenna, Savonarola, Saxo och
Fernel, och ett märkvärdigt, numera högst sällsynt
arbete i denna riktning utgafs 1601 af den tyske
läkaren Samuel Hafen-Refferus. Men ingen har så
fullständigt »satt pulsen på noter som fransmannen
Marquet i Nancy (1747).
Sedan emellertid de stora systemen i den
s. k. organiska pulsläran spelat ut sin rol och man
funnit otillbörligheten i deras spetsfundiga och
onaturliga distinktioner, förlorade läkarna småningom
intresset för denna lära och inskränkte sig till de
enklaste pulsbestämningar (freqvens, rytm, hårdhet,
fullhet m. m.). Men för fysiologerna blef känseln
en otillfredsställande mätare på pulsen, och de
sökte derför en metod, som för synsinnet kunde mera
troget återgifva pulsens form. Härmed inträder
pulsläran i en alldeles ny utvecklingsperiod, som
flyttat pulsläran från känselns osäkra, subjektiva
område till åskådningens objektiva fält och med
tillhjelp af fina instrument uppdagat hos pulsen
en mängd egenskaper, om hvilka de gamle ej kunde
hafva någon aning. På tvänne olika vägar hafva
fysiologerna försökt att utforska blodvågens rörelser
i blodkärlen, nämligen dels genom att sätta ett
instrument i direkt beröring med blodströmmen i
det öppnade kärlet (hit höra Halls pulsmanometer,
Poiseuilles hemodynamometer m. fl.), dels genom
att låta instrumentet, utan att såra huden eller
kärlväggen, beröra de ställen, der ett blodkärl
ligger nära hudytan. De instrument, som begagnas
för den senare metoden, kallas sfygmografer.
Den första sfygmografen konstruerades af
Hérisson 1834 och bestod af ett glasrör med en
trattformig utvidgning, öfver hvilken var spänd
en tunn kautsjuksmembran. Tratten och en del af
röret voro fyllda med qvicksilfver, hvilket steg eller
sjönk i röret, då den trattformiga änden sattes mot
en pulserande arter. Vinsten var dock ej stor
att på detta sätt låta synsinnet ersätta känselsinnet
vid uppmätning af pulsvågen. Såsom modifikationer
af detta instrument kan man betrakta bl. a.
Alisons sfygmoskop och Naumanns sfygmometer.
Vierordt konstruerade en sfygmograf, som väl hade
det företrädet att den tecknade med en häfstång,
men så ytligt, att endast vågspetsarna aftecknades.
Men Vierordts arbete om pulsen blef epokgörande
såsom den första exakta framställning om pulsen i det
friska och i det sjuka tillståndet. Den första
skaparen af en fullt praktisk och ännu använd
sfygmograf är den franske fysiologen Marey
(se denne). En stålfjäder mottager artervågens
rörelser, hvilka fortplantas till en lätt hafstång,
som med sin fria ände upptecknar rörelserna på
en af ett urverk framdrifven skifva. En mängd
modifikationer af denna sfygmograf har alltmer
förbättrat den. Såsom en modifikation af Mareys
kardiograf kan man betrakta Brondgeests pansfygmograf
l. transmissionssfygmograf, som kan appliceras på
alla möjliga pulsar, på hjertat och på
bröstväggen för att uppteckna respirationsrörelser.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
