Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psalmbok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Psevdoklassisk (af Grek. psevdes, oäkta, och klassisk, se d. o.) l.
fransk-klassisk, en företrädesvis i Sverige öflig
beteckning på den från Frankrike utgående vittra
smakriktning, som var nästan enväldigt herskande
i Europa från midten af 1600-talet till de senare
årtiondena af 1700-talet. Psevdoklassiciteten stödde
sig på ett system af konventionella regler, hvilka
dels uppkommit ur hänsynen att behaga hofvet och den
öfverförfinade societeten, dels voro härledda ur den
antika literaturen, som man efterhärmade, under det
att man missförstod dess sanna väsende.
Psevdokrup. Se Krup.
Psevdo-levkemi. Se Lymfosarkom.
Psevdomorfoser (af Grek. psevdes, falsk, och morfosis,
formning) l. afterkristaller (T. afterkrystalle;
se After), miner., kristalliniska eller amorfa
mineral, hvilka utan att sjelfva vara kristaller
visa ett annat minerals kristallform. De kunna med
afseende på bildningssättet delas i 2 afdelningar. a)
Omvandlings-psevdomorfoser äro sådana, vid hvilkas
bildning det ursprungliga mineralets substans helt
och hållet eller delvis bibehållits, dervid endast
en omlagring af molekylerna egt rum. Detta fall
kan inträffa endast hos polymorfa substanser, och
ett exempel härpå är psevdomorfosen af kalcit efter
aragonit. Sådana bildningar kallas paramorfoser (se
d. o.). Öfriga till omvandlings-psevdomorfoserna
hörande äro de, som uppstått af det ursprungliga
mineralet genom upptagande, genom afgifvande eller
genom utbyte af ämnen. Vid upptagande af något
ämne ökas äfven volymen, så att formen endast helt
ofullkomligt är bibehållen, t. ex. psevdomorfosen af
silfverglans efter gediget silfver. Psevdomorfoser
af detta slag äro ej allmänna. Större är deremot
antalet af sådana psevdomorfoser, som bildas genom
afgifvande af något ämne. Volymen skulle i sådana
fall förminskas, hvadan de ofta hafva ett poröst och
löst utseende. Ett exempel på sådana äro de porösa
psevdomorfoserna af gedigen koppar efter kuprit
(Cu2O). Allmännast äro dock sådana psevdomorfoser,
som uppstått genom utbyte af ämnen, t. ex. blyglans
(PbS), som förvandlas i blyspat (PbO. CO2) genom
inverkan af karbonatförande vatten, dervid det
först bildade sulfatet utlöses. Fältspat förvandlas
i kaolin genom inverkan af kolsyrehaltigt vatten,
dervid en del vatten upptages af kaolin och de utom
kaolin bildade ämnena bortföras af vattnet. Olivin
förvandlas i serpentin af kolsyrehaltigt vatten,
dervid talkkarbonatet utlöses och bortföres af vattnet
samt resten af talkjorden tillika med vatten bindes
af kiselsyran. - b) Förträngnings-psevdomorfoser
äro sådana, vid hvilkas bildning det ursprungliga
ämnet helt och hållet försvunnit. De kunna
vara antingen omslutnings- eller
utfyllnings-psevdomorfoser. De förra uppstå derigenom att
en kristall blir öfverdragen med en tunn skorpa
af ett annat mineral och sedan af en eller annan
orsak försvinner, då öfverdraget qvarstår med den
ursprungliga kristallformen i sig aftryckt. Om
sedermera ett annat mineral ingjutes i
formen, uppstår en utfyllnings-psevdomorfos. Förloppet är
detsamma som då ett konstverk formas i gips eller lera
och deröfver göres en tunn galvanoplastisk utfällning
af en metall, som i sin ordning tjenar till form,
hvari konstverket slutligen gjutes. – Det är, som
man ser, de kemiska krafterna, som hufvudsakligen
äro verksamma vid bildandet af psevdomorfoser. Den
kristallbildande kraften är endast vid paramorfoserna
verksam, men har vid de öfriga intet inflytande.
Ant. Sj.
Psevdonym (af Grek. psevdes, falsk, föregifven,
och onoma l. onyma, namn), diktadt författarenamn,
»skriftställarenamn», en författares antagna och
endast för hans skrifter afsedda namn, under hvilket
han döljer sitt verkliga; författare, som utgifvit
en skrift under antaget namn; bärande ett diktadt
eller oriktigt författarenamn. – Psevdonymitet,
den okändhet, som ett antaget namn förlänar
en författares person. Jfr Anonym och Signatur. –
Svenska psevdonymer äro afslöjade i C. Eichhorns
»Upptäckta svenska pseudonymer och homonymer» (1859;
suppl. 1861), i »Qvinnan inom svenska literaturen»
(1873) och i »Svenskt boklexikon åren 1830–65». Se
vidare Bibliografi, sp. 467.
Psevdoperipteros (af Grek. psevdes, falsk, och
penpteros, se d. o.), »oäkta» peripteraltempel, der
de omgifvande kolonnerna ersättas med från
cellamuren- framspringande halfkolonner.
Psevdoplasm (af Grek. psevdes falsk, och plasma,
det bildade), sjuklig nybildning. Se Tumör.
Psevdopodier (af Grek. psevdes, falsk, och pus, fot),
zool., en benämning på de tjockare eller smalare,
ofta spindeltrådsfina utskott eller utlöpare, som
amoeberna utsända och indraga, och genom hvilka
de kunna dels förflytta sig liksom med ett slags
fötter (deraf namnet), dels i sin protoplasmamassa
indraga smärre organismer, såsom diatomacéer
o. d., hvilka tjena dem till näring. Jfr Amoeba.
O. T. S.
Psevdoskopisk (af Grek. psevdes, falsk, och skopein,
se), fys., kallas en företeelse (ljusbild o. s. v.),
som uppkommer genom en synvilla, såsom när prägeln på
en medalj förefaller fördjupad i st. f. upphöjd, när
vingarna på en väderqvarn synas röra sig i motsatt led
mot deras verkliga rörelseriktning, när regelbundna
figurer på en tapet understundom förefalla konvexa
mot åskådaren, understundom konkava, o. s. v. De
psevdoskopiska fenomenen härleda sig derifrån att
uppfattningen af det sedda föremålets läge i rymden
är osäker på grund af afståndet eller bristen
på närliggande, för jämförelse lämpliga föremål,
hvarför ock uppfattningen lätt slår öfver till den
motsatta. Betraktar man en stund t. ex. en i gång
varande väderqvarn på något längre afstånd och ifrån
en sådan ståndpunkt, att ögat ligger i vingarnas plan,
så inträffar lätt och utan någon märkbar anledning,
att vingarnas rörelseriktning skenbart kastar om och
qvarnen under en längre tid fortfar att synas röra sig
i oriktig led, till dess den riktiga uppfattningen
af sig sjelf å nyo återkommer. Denna vexling i
uppfattningen kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
