- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
333-334

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prot ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»vakuoler»). I denna massa upptagas eller intagas
andra lägre organismer (t. ex. diatomaceer), hvilkas
upplösliga delar af protomyxans massa förtäras och
tjena henne till näring. Hela protoplasmamassan
företer en oafbruten rörelse, i det grenar och
trådlika utlöpare, alldeles såsom hos amoeberna,
skjutas ut och dragas in, smälta samman med hvarandra
och åter skiljas, hvarunder protomyxan småningom
förflyttar sig med en glidande rörelse å det föremål,
på hvilket hon befinner sig. I det inre pågå oafbrutna
strömningar, hvarigenom tallösa protoplasmakorn föras
omkring på banor i olika riktningar och saftrummen
vexelvis sammandraga sig, så att de alldeles
försvinna, och derefter snart åter vidga sig, så att
de blifva synliga. Om protomyxan saknar tillförsel
af näring, så bleknar färgen, rörelserna blifva
svagare, strömningarna upphöra och de små kornen samt
saftrummen minskas i antal och försvinna slutligen
alldeles, b) I ett följande stadium sammandrager
protomyxan sig till en klotformig kropp, omgifven
med en från protoplasman afsöndrad tjock vägg, och
inträder nu i ett »hvilostadium», hvarunder innehållet
delar sig i en mängd små kulor, hvilka till sist
spränga väggen och begifva sig ut i det omgifvande
vattnet såsom svärmsporer (svärmceller). c) Dessa
sporer hafva en långsträckt päronform och äro i den
smala änden försedda med en lång tråd (cilie). De
hafva liksom moder-protomyxan sjelfständig rörelse,
och deras nakna protoplasmakroppar äro mjuka och
böjliga som protomyxan samt svänga med tillhjelp af
simtråden fritt omkring i vattnet. d) Efter ungefär
24 timmar upphör rörelseförmågan. Cilien drages in,
och i stället utskjuta korta utskott från kroppens
sidor, hvarunder den förra svärmcellen nu sakta
glider fram på sitt underlag, tager i sig näring och
smälter samman med andra kamrater, alldeles såsom
amoeberna. Derigenom ökas storleken, och så har man
åter detsamma mycket förgrenade protomyxastadium,
hvarifrån man gick ut. Många slemsvampar,
t. ex. Aethalium septicum, förhålla sig på ett i
hög grad liknande sätt, i det att äfven de hafva
ett s. k. myx-amoeba-stadium, svärmceller o. s. v.
O. T. S.

Proto . . . . Se Prot . . . .

Protodorisk (af Grek. protos, den förste) kallas en
i den äldre egyptiska konsten förekommande kolonn-
eller pelareform, som företer vissa skenbara likheter
med den grekisk-doriska ordningen. Den protodoriska
kolonnen har ett 8–16-sidigt skaft, uppkommet genom
affasning af en fyrkantig pelare. Kapitalet utgöres
af en fyrsidig abakus, basen af en framspringande
rund skifva. – Den protodoriska kolonnen förekommer
i grafgrottorna vid Beni-Hassan i Mellersta Egypten,
men ej såsom murad eller på annat sätt rest, utan
frihuggen ur den naturliga klippmassan.

Protofyter. Se Protophyta.

Protogenes, grekisk målare under Alexander den stores
och hans efterföljares tid, var samtidig med Apelles
och jämte honom ansedd som Greklands förnämste målare
på sin tid.
Han var född i Mindre Asien, men lefde och verkade
på ön Rhodos. Hans mest berömda målningar voro en
Hvilande satyr och Jalysos, stamhjelten på ön Rhodos,
hvilken bild ofta omtalas af de gamle, förnämligast
för natursanningen i några bifigurer, t. ex. en hund
med skum om munnen och en rapphöna, som P. skrapade ut
i förargelse öfver att okunniga åskådare för mycket
fäste sig vid den bisaken. Alexander ville han icke
förhärliga, utan han grupperade honom i en tafla
tillsammans med Pan. P:s riktning var, såsom det
synes, ytterligt realistisk; hans sträfvan gick ut
på högsta grad af illusorisk framställning, som han
uppnådde genom ängslig noggranhet och långsamhet i
utförandet. C. R. N.

Protogin-gneis, petrogr., en gneisvarietet, som
jämte glimmern eller t. o. m. i stället för denna
innehåller ett gröngrått, talkliknande mineral
(egentligen en mineralblandning). Den förekommer
i Sverige bl. a. inom Jerbo socken i Dalsland
(se Jerbogneis). I Alperna har bergarten tillika
med en likartadt beskaffad granit, protogingranit,
stor utbredning. E. E.

Protokatekusyra, kem., dioxibenzoesyra,
C6 Hg(OH)2 CO . OH, bildas vid upphettning
af många växtextrakt, t. ex. kateku,
med alkalier. Protokatekusyran, som är
modersubstansen till ett stort antal i
växtriket förekommande ämnen, t. ex. vanillin,
veratrumsyra, bildar färglösa kristallnålar.
P. T. C.

Protokoll, en i behörig ordning verkställd skriftlig
uppteckning af hvad vid ett visst tillfälle (vid
en regerings, representantkammares, domstols
o. s. v. sammanträde) förekommit, i syfte att på
tillförlitligt sätt konstatera det förhandlade (se
Diskussion, Dombok och Justera). Med konceptprotokoll
förstås det vid sjelfva sammanträdet omedelbart
nedskrifna, med munderadt det sedermera renskrifna
protokollet. – Ordet protokoll (Grek. protokollon,
Lat. protocollum, af Grek. protos, den förste,
och kolla, lim) betydde ursprungl. det blad, som
fastlimmades vid papyrusrullarnas början och innehöll
uppgift om författaren m. m. Sedan öfverflyttades
namnet på det vid de bysantinska notariatsurkunderna
fästa blad, som innehöll kronologiska uppgifter.

Protokollsdeputationen. Se Deputation.

Protokollssekreterare var förr en allmän benämning
på en tjenstemannaklass inom K. M:ts kansli,
hvilken benämning dock numera, fr. o. m. år 1879,
är bibehållen endast i den afdelning af kansliet,
som kallas Nedre justitierevisionen. (Derjämte
bära några af hofexpeditionens tjenstemän
titeln protokolls-sekreterare.) – Om
protokollssekreteraretjensternas uppkomst se
Expeditionssekreterare. Protokollssekreterarnas
hufvudsakliga befattning var, såsom namnet antyder
och af 1720 års kansliordning jämväl uttryckligen
angifves, att föra protokoll i rådet, sedermera
äfven i Högsta domstolen, efter det utöfningen af
konungens domsrätt blifvit dit förlagd. För dessa
senare qvarstår ännu denna tjenstgöringsskyldighet,
hvaremot 1878 års omorganisation af kansliet afskaffat
protokollssekreteraretjensterna inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free