Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
doktor Carl Zittel till främste ledare, åtskilliga
lokala föreningar i samma anda, hvilka på en
generalförsamling i Frankfurt 1863 slöto sig samman
till ett organiskt helt. Sedan man derefter,
om än icke utan åtskilliga svårigheter, lyckats
komma öfverens med de nordtyske själsfränderna, var
den s. k. protestantföreningen färdig. Den första
allmänna s. k. protestantdagen (Protestantentag)
hölls i Eisenach d. 7 och 8 Juni 1865 under presidium
af juristen Bluntschli från Heidelberg och teologen
C. Schwarz från Gotha. Vid detta tillfälle blefvo
protestantföreningens karakter, motiv och syfte
närmare framställda. Under uttalande af en bestämd
förkastelsedom öfver den kyrkliga bekännelsen yrkades
en obegränsad lärofrihet i negativt syfte. På samma
gång uppställdes en union mellan alla protestanter af
i öfrigt hvilken riktning som hälst såsom det mål,
för hvilket man med alla till buds stående medel
borde verka. Någon normgifvande auktoritet borde
icke längre tillerkännas hvarken åt bibeln eller
bekännelseskrifter eller några s. k. dogmatiska
grundsanningar, utan vore det tillfyllest att hålla
sig till kristendomens religiöst etiska grundsanning
eller det kärlekens evangelium, som Kristus sjelf
lärt, i sitt lif förverkligat och med sin död
beseglat. Protestantdagarna hafva sedermera nästan
hvarje år förnyats. Föreningens medlemmar hafva
ock genom bildandet af filialafdelningar, genom
populärt teologiskt skriftställeri äfvensom genom
utgifvandet af en på den negativa kritikens resultat
bygd s. k. »protestantbibel» varit synnerligen
verksamma för vinnande af protestantföreningens
ofvan antydda syfte. Bland partiets förnämsta målsmän
märkas, utom de förut omnämnde, D. Schenkel, Th. Keim,
E. Reuss, W. Beyschlag, A. Hausrath, A. Holtzmann,
P. W. Schmidt, F. v. Holtzendorff, H. Lang m. fl.
J. H. B.
Protestantiska vänner (Protestantische freunde). Se
Fria församlingar.
Protestantism, den kyrkliga riktning, som uppkom
i 16:de årh. genom reformationens opposition
mot den katolska kyrkan. Motsatsen är alltså
katolicism. Protestantismen delade sig i två
grenar, den lutherska och den reformerta, emedan
reformationskyrkan delade sig på detta sätt. Båda
dessa kyrkosamfund kallas med ett gemensamt namn de
protestantiska och deras bekännare protestanter (i
motsats till katoliker). Dessa benämningar användas
äfven om alla sekter med deras anhängare, hvilka
utgått ur de protestantiska kyrkorna. Sjelfva
namnet protestantism förskrifver sig från den
högtidliga protest, hvilken på riksdagen i Speier
1529 d. 19 April afgafs mot riksdagsbeslutet
angående reformationens sak af kurfursten Johan
den ståndaktige af Sachsen, markgrefven Georg af
Brandenburg, hertigarna Ernst och Frans af Lüneburg,
landtgrefven Filip af Hessen, furst Wolfgang af Anhalt
och 14 riksstäder. Enligt riksdagsbeslutet skulle
alla riksständer, som dittills varit förpligtade att
hålla Wormsediktet, fortfarande vara bundna vid denna
förpligtelse och de öfriga förbjudas att
inlåta sig på några reformatoriska nyheter. Protesten
åtföljdes af en vädjan till kejsaren, till ett
allmänt tyskt riksmöte och till alla opartiska
kristliga domare. Efter denna händelse blef
namnet protestant den gängse benämningen på hvar
och en, som hyllade reformationens grundsatser.
J. P.
Protestera. Se Protest.
Proteus. Se Olmslägtet och Protevs.
Protevangelium (af Grek. proton, det första). Se
Evangelium och Jakob Evangelisten.
Protevs (Lat. Proteus), Grek. mytol., en klok och
med profetisk förmåga begåfvad hafsgudomlighet,
hvilken hade sitt hemvist vid ön Faros utanför Nilens
mynning, der han vallade Poseidons och Amfitrites
hafsdjur. Då Menelaos under hemfärden från Troja
blifvit stormdrifven till Egypten, öfverraskade
och grep han, enligt anvisning af Protevs’ egen
dotter Eidothea, den på stranden bland sin hjord
insomnade hafsguden och tvang honom att gifva önskade
upplysningar om den återstående delen af färden,
oaktadt P. genom att antaga de mest vexlande gestalter
(han förvandlade sig äfven till vatten och eld) sökte
befria sig ur hans händer. Med anledning häraf brukar
man såsom en Protevs (protevs-natur, protevs-artad)
beteckna en person, som är i stånd att lätt förändra
skepnad, åsigter eller karakter. Yngre sagor gjorde
P. till en egyptisk konung. A. M. A.
Prothallium (af Grek. pro, före, och thallos,
skott, brodd), proembryo, förbål, förbrodd,
bot., kallas hos ormbunkarna eller bräkenväxterna
(Filices) den första, kön bärande generationen,
hvilken uppstår af den groddtråd, som utvecklas
af en spor vid dess groning. Prothallium är hos
dessa växter alltid bladartad, ofta hjertlik,
men icke alltid klorofyllbildande. Denna förbrodd är
alltid mycket liten, äfven i de fall densamma är
starkt utvecklad, samt består af en parenkymcell
och upptager näring genom rhizoider, i de fall,
der han tillväxer. Prothalliot dör bort, då den
verkliga brodden till ormbunken börjat utvecklas. Om
förbrodden hos mossor se d. o. Jfr Bål 2, Filices,
Ljusfenomen och Mikrosporer. O. T. S.
Prothesis (Grek., af pro, i stället för, och thesis,
sättning), med., en kirurgisk ersättning af defekter
hos menniskokroppen, antingen genom blott mekaniska
medel, såsom artificiella tänder, armar och ben, eller
på organisk väg genom en s. k. plastisk operation
(se d. o.). F. B.
Protist-riket (Lat. regnum protisticum, af
Grek. protistos, den allraförste) benämnes af nyare
zoologer och botanister ett »mellanrike» eller en
mellanlänk mellan djurriket och växtriket, hvilket
mellanrike omfattar de lågt stående organismer, som
under en del af sin utveckling förhålla sig som djur
och under en annan period som växter. Såsom exempel på
en dylik »protist-organism» må anföras den i tropiska
haf lefvande Protomyxa aurantiaca, hos hvilken man
kan urskilja fyra utvecklingsstadier, a) Den rikast
utvecklade vegetativa formen utgöres af en mycket
förgrenad, brandgul protoplasmamassa, i hvilken finnas
klotrunda, vattenfyllda, små håligheter (»saftrum»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
