Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Predikosjukan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att angifva tillståndet eller de omständigheter,
under hvilka predikatsverbets handling eger rum. I
svenskan återgifves ett dylikt attribut med ett
adverbial (eller en sats): Socrates venerum laetus
hausit = S. tömde giftet med glädje. K. F. J.
Predikosjukan har man kallat en form af ekstas (se
d. o.), yttrande sig i en med kroppslig sjukdom,
kramp och dvala förenad oemotståndlig drift att
sjunga psalmer och hålla botpredikningar. Under
år 1839 och de närmast derefter följande åren
framträdde denna sällsamma sjukdom i Småland och
spridde sig derifrån snart äfven till Vestergötland,
der den inom kort vann en sådan utbredning, att
de af sjukdomen behäftade 1843 uppgåfvos till ett
par tusen personer. Fenomenet började vanligen med
kroppsskakningar och konvulsioner, hvarefter de
sjuke föllo i ett slags dvala, i hvilket tillstånd
de sedan, efter uppvaknandet, sade sig hafva sett
syner. Innehållet af de sjukes tal eller predikningar
var nästan öfverallt enahanda och bestod i de
enklaste uppmaningar till bättring och afhållelse
från allt slags synd, hvarunder allt möjligt äfven
af högst oskyldig art utpekades såsom ovilkorligen
syndigt. Ofta förekommo äfven förutsägelser
om verldens snart förestående undergång samt
särskilda varningar, förmaningar och uppmuntringar
med anledning af de syner, som varit den talande
förunnade. Religiösa sånger och psalmer omvexlade
understundom med predikandet. (Se J. Pontén: »Om
predikosjukan i Småland», 1843.) – Om predikosjukan
erinrade äfven en annan svärmisk företeelse, som
1865 först visade sig inom åtskilliga församlingar
i nordvestra Småland af Linköpings stift. Äfven der
framträdde fenomenet såsom en i grunden kroppslig,
ehuru själen på ett egendomligt sätt afficierande
sjukdom. Kroppslig vanmakt i förening med ett högljudt
ropande till Gud var det i allmänhet utmärkande. Från
Lommaryds församling, der rörelsen först yppade sig,
spridde den sig sedermera till Linderås och Bälaryd,
äfvensom till vissa delar af Flisby och Solberga
församlingar. Derifrån öfverfördes densamma till
Vista kontrakt inom Vexiö stift, der den tämligen
plötsligt framträdde under våren och sommaren
1872. Icke sällan förekom, att yngre personer,
mestadels qvinnor, fingo konvulsioner och föllo omkull
eller, såsom det hette, »blefvo slagna», hvarunder
ock några bland dem predikade. Andra sjöngo och
stampade derunder takten med fötterna samt klappade
i händerna. Rörelsen utsträckte sig äfven till barnen,
men afstannade snart af sig sjelf. Äfven på åtskilliga
andra orter, t. ex. i Norrland och Helsingland, hafva
mera enstaka fall af predikosjuka förekommit. En
qvarlefva af predikosjukan fortlefver i den
s. k. hopparesekten (se d. o.) inom vissa församlingar
af Vestbo härad och Sunnerbo härad i Vexiö stift.
J. H. B.
Predikstol, den vanligtvis på ena långsidan i kyrkans
skepp anbragta upphöjda plats, hvarifrån predikan
hålles. I de äldsta kyrkobyggnaderna fanns ingen
predikstol, utan endast en pulpet (ambo) vid det
skrank (cancelli), som skilde kyrkans chor från
skeppet. Från denna
uppläste föreläsaren (lector) texten, hvarefter
biskopen stundom från altaret höll en kort
betraktelse deröfver. Sedan predikan fått större
betydelse och blifvit en i gudstjensten ingående
särskild handling, började från och med 13:de
årh. i ambonernas ställe predikstolar komma i
bruk, hvilka på kyrkospråket kallades »cancelli»
(T. kanzel) efter skranket der ambonen stått.
J. P.
Predikstolshemman. Se Mensalhemman.
Predil, alppass i södra Kärnten nära gränsen mot Görz,
förmedlar öfvergången från Drave till Isonzo och har
begagnats ända sedan romarnas tid. Passhöjden utgör
1,162 m.
Predisponera (af Lat. prae, i förväg, och disponera,
se d. o.), förut påverka, småningom göra mottaglig,
på förhand göra böjd för. – Predisposition, förut
grundlagd böjelse eller mottaglighet (t. ex. för ett
sinnestillstånd eller en sjukdom); ärftligt eller
förvärfvadt sjukdomsanlag (se Anlag. sp. 800).
Predominera (af Lat. prae, före. och dominari,
herska), hafva öfverhand, ega mesta inflytandet.
Preetz [prets], stad i preussiska
prov. Schleswig-Holstein, vid ån Schwentine och
jernvägen mellan Plön och Kiel. 4,720 innev. (1880).
Preexistens (Lat. praeexistentia), föruttillvaro,
menniskosjälens tillvaro före aflelsen; personlig
tillvaro i en jordelifvet föregående lifsform. –
Preexistentianism är den teologiska åskådning, som
antager, att menniskornas själar äro af Gud vid
verldens begynnelse skapade och sedan fördelas i
motsvarande kroppar. Inom kyrkan förfäktades denna
från Platon hemtade åskådning af kyrkofadern Origenes,
omfattades af priscillianerna, men bekämpades af
kyrkan och fördömdes som kättersk i Konstantinopel
543. Förnyad af Kant och Schelling m. fl., har åsigten
inom teologien upptagits af Julius Müller, men utan
framgång. Jfr Kreatianism och Traducianism.
Prefekt (Lat. praefectus, ställd i spetsen för
något, föreståndare, uppsyningsman), 1. I det
gamla Rom titel för en ämbetsman såsom ledare eller
befälhafvare. Redan under konungatiden omtalas
praefectus urbi, d. v. s. den, som förordnades
att hafva befälet i staden (Rom) under konungens
frånvaro: kommendanten. Äfven i republikens första tid
förordnades en sådan att tjenstgöra under konsulernas
frånvaro; men sedan öfvergick verksamheten till
stadspretorn, och endast då konsulerna voro borta
i och för feriae latinae fanns en praefectus,
dock utan verklig betydelse. Under kejsaretiden
upplifvades det gamla ämbetet, och prefekten erhöll
till ämbetsverksamhet dels högsta ledningen af
polisväsendet, dels en ganska betydande rättskipning,
mest i brottmål. Med tiden fick prefekten jämväl
mycket att säga i afseende på Roms hela ekonomiska
och civila förvaltning. Han utsågs i regeln bland
f. d. konsuler. – Pr. praetorio (befälhafvaren öfver
det pretorianska lägret) blef under kejsaretiden
en särdeles inflytelserik person. Under Tiberius
innehades platsen en längre tid af den bekante Sejanus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
