Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Pontin, Erik Magnus Konstans - Pontinska träsken, ryktbara träsk uti italienska prov. Roma - Pontinska öarna. Se Ponzaöarna - Pontinus, Magnus Johannis - Pontius. 1. Cajus P. - Pontius. 2. P. Telesinus - Pontius, Paul - Pontius Pilatus. Se Pilatus - Pontivy, stad i franska depart. Morbihan - Pontmartin, Armand Augustin Joseph Marie Ferdinand de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»bildningscirklar», som vid denna tid uppkom, och var
sedan 1849 sekreterare i den stockholmska, höll der
flere föredrag, skaffade ett antal arbetare tillfälle
att besöka den första verldsutställningen 1851
o. s. v. Men om han sålunda på det sociala området
följde en frisinnad riktning, var han så mycket mer
konservativ på det politiska. Februarirevolutionen
i Paris och marsimitationen i Stockholm (1848)
var skarp mot de nya idéerna; och han bekämpade
dem äfven såsom medarbetare i »Hermoder» (1847)
och den egentlige utgifvaren af »Morgonbladet»
(1850, 51). Tidningen ansågs till en viss grad
mottaga intryck från högsta ort och förde med
obestridlig talang, om ock ej alltid med fullt mogen
uppfattning, de aristokratiska och konservativa
åsigternas talan mot »Aftonbladet», »Bore» m. fl. Då
tidningen upphörde, blef P. medarbetare i »Svenska
tidningen». Han blef 1852 kammarherre. S. å. företog
han en utländsk resa, och på återvägen till Stockholm
afled han till följd af olyckshändelse i Kalmar d. 30
Sept. 1852. -rn.
Pontinska träsken (Ital. Paludi pontine), ryktbara
träsk uti italienska prov. Roma, sträcka sig s. ö. om
staden Rom från Cisterna till Terracina i en längd
af 45 km. och en bredd af i medeltal 15 km. samt
genomskäras af Appiska vägen. Mot hafvet äro de
begränsade af dyner och i ö. af Volskerbergens
kalkkedjor. Omedelbart på ömse sidor om vägen
äro kanaler dragna, medelst hvilka träsken hållas
torra. På denna sträcka beta hjordar af nötkreatur,
hästar och buffeloxar, medan de torraste ställena
äfven äro sädesbärande. En fåtalig befolkning bor i
de få, obetydliga byarna, men tvingas om sommaren af
malarian att till större delen lemna träsken. Dessa
genomskäras af åtskilliga vattendrag. På grund af sitt
ringa fall och den yppiga vattenvegetationen lemna
de det från bergen kommande vattnet otillräckligt
aflopp och blifva derigenom anledning till områdets
osundhet. – Enligt Plinius, som anför en äldre källa,
voro träsken (Pomptinae paludes) i forntiden en
bördig och välodlad slätt, som skall hafva haft
ej mindre än 24 byar. Men redan mot slutet af
republikens tid var trakten illa beryktad såsom den
farligaste feberhärd och nästan folktom. Enstaka
försök af några kejsare att dränera den medförde
endast tillfällig förbättring. Liknande försök
gjordes af flere påfvar, såsom Bonifacius VIII,
Martin V, Sixtus V och Pius VI, men utan varaktigt
resultat. Den sistnämnde lät (1775–88) återställa
Via Appia, anlägga en stor afloppskanal (Linea Pia)
och upphugga den ogenomträngliga småskogen, hvarigenom
ett stort område vanns för kultur. Äfven under franska
väldet fortsattes torrläggningsföretagen, hvaremot
man senare inskränkt sig till att söka bevara de
bestående arbetena.
Pontinska öarna. Se Ponzaöarna.
Pontinus, Magnus Johannis, biskop, född i Kalmar
d. 11 Febr. 1623, student i Upsala 1641 (1643?),
filos. magister 1652, blef s. å. lektor i Kalmar
och prestvigdes 1654. Genom en predikan i Kalmar
s. å. vardt han så uppmärksammad af
drottning Hedvig Eleonora, att han kallades till
hennes hofpredikant och genast måste följa henne
till Preussen. Efter trägen tjenstgöring vid
hofvet utnämndes P. 1662 till kyrkoherde vid
Jakobs och Johannis församlingar i Stockholm
samt amiralitetssuperintendent. Han gjorde
sig känd för sina utomordentliga predikogåfvor
och för en frimodighet, som hardt när beredt
honom svårigheter. Han var äfven bankofullmäktig
(1668–80) och blef 1676 ledamot af Kommissionen öfver
konungens förmyndare. 1681 nämndes han till biskop
i Linköping och afled der d. 21 Aug. 1691. P:s
tryckta skrifter utgöras af likpredikningar samt
Ordaförklaring öfver Pauli epistel till de galater
(1709, utg. af hans son Samuel P.) m. m. Dessutom
efterlemnade han i handskrift bl. a. ett betydande
antal predikningar och »Berättelse om S. Johannis
capell, kyrkogård m. m.» (skr. 1676). P. var
farfars farfar till medicinalrådet M. M. af Pontin.
-rn.
Pontius. 1. Cajus P., samnitisk fältherre,
inneslöt år 321 f. Kr. en af två konsuler anförd
romersk krigshär i passet vid Caudium, tvang
konsulerna att ingå fredsfördrag och lät hären
»gå under oket». Hans fader skall enligt en sägen
hafva på tillfrågan rådt honom att antingen nedgöra
hären eller ock frigifva den utan vidare. Senaten
förklarade fördraget ogiltigt, och kriget förnyades. –
2. P. Telesinus (från Telesia i Samnium), namn på
två bröder, hvilka verksamt deltogo i samniternas
uppror mot romarna 90–82 f. Kr. Den ene, som var en
af de förnämste anförarna i kriget, dödades efter
striden utanför Roms portar (år 82). Den andre
beröfvade sig sjelf lifvet i Praeneste s. å.
R. Tdh.
Pontius, Paul, nederländsk kopparstickare, f. i
Antwerpen 1596 (dödsåret okändt), undervisades
af Vorsterman och utmärkte sig liksom sin lärare
i återgifvande af Rubens’ målningar. Den skola,
som utgick från Rubens, gjorde sig känd för sin
förmåga att återgifva ej blott teckningen, utan
äfven färgverkan, och den bildar derigenom epok i
kopparstickets historia. P. stack en mängd porträtt
efter van Dyck i dennes verk »Icones principum
virorum» etc., vidare porträtt efter Rubens, efter
egen teckning och efter andra mästare samt olika
ämnen efter Rubens och flere andra konstnärer till
ett antal af 110 nummer (enligt Nagler).
Pontius Pilatus. Se Pilatus.
Pontivy [pångtivi’], stad i franska depart. Morbihan,
vid den segelbara Blavet och Brest-Nantes-kanalen
samt jernvägen mellan Auray och S:t Brieux,
var fordom hufvudstad i furstendömet Rohan och
starkt befäst. 6,263 innev. (1886). Staden har ett
gammalt slott, en kavallerikasern, ett lycée, en
jernhaltig mineralkälla samt åtskilliga industriella
anläggningar, bl. a. ett linneväfveri. Under
första och andra kejsaredömet bar staden namnet
Napoléonville.
Pontmartin [pångmartä’ng], Armand Augustin Joseph
Marie Ferrard de, grefve, fransk kritiker, f. i
Avignon 1811 inom en legitimistisk familj, insöp
tidigt motvilja mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
