Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxyrrhinchos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ozokerit (af Grek. ozein, dofta, och keros, vax),
jordvax, bergvax, miner., ett mineral, CnH2n,
som till utseendet liknar vax eller spermaceti och
består af 86 proc. kol samt 14 proc. väte. Eg. vigt
= 0,94–0,97. Ozokeriten är till färgen i påfallande
ljus lökgrön till brungrön, i genomfallande gulbrun
till hyacintröd. Den är ganska vek och böjlig,
blir genom knådning mellan fingrarna klibbig, har
aromatisk lukt, afgifver vid upphettning en oljaktig
vätska samt löses med lätthet i terpentin och benzol,
men svårare i alkohol och eter. Vid högre temperatur
förbrinner den med klar låga, merendels utan att
lemna återstod. Genom destillation af ozokerit vinner
man den hvita paraffinen, som en tid begagnades till
ljus. Numera blandas ozokerit med vax och kommer under
namn af ceresini handeln för ljustillverkning
och för tillverkning af konstgjorda biceller. Den
vinnes genom anläggning af brunnar och schakt,
dervdd de öfvanliggande skikterna genom sin tyngd
frampressa jordvaxet. Detta mineral finnes vid
Newcastle, i Galizien och Moldau samt vid Kaspiska
hafvet och på ön Tsjeleken vid detta hafs östra kust.
Ant. Sj.
Ozoliska lokrer. Se Lokris.
Ozon (af Grek. ozein, lukta), kem., med., en af
Schönbein 1840 upptäckt allotropisk modifikation af
syre, som bildas af vanligt syre dels under inflytande
af elektriska urladdningar, dels vid långsam oxidation
af fosfor och terpentinolja. Stundom frigöres ozon,
då syrerika kroppar, t. ex. kaliumpermanganat,
kaliumdikromat m. fl., sönderdelas med
svafvelsyra. Ozon är vid vanlig temperatur en gas,
som utmärkes af en intensiv, äcklig lukt. Det
har vida mer oxiderande egenskaper än vanligt
syre och kallas derför också aktivt syre. Det
bleker t. ex. växtfårger, syrsätter metalliskt
silfver till silfversuperoxid och utdrifver jod ur
jodkaliumlösning. Genom starkt tryck har man lyckats
förtäta ozon till en indigoblå vätska. Upphettar
man ozon till 250°, förvandlas det till vanligt
syre, hvarvid 2 volymer ozon gifva 3 volymer
syrgas. Ozongasen har således 1/2 gång större täthet
än syrgas, hvaraf man kan sluta, att 1 molekyl ozon
består af 3 atomer syre, om 1 molekyl syre består af
2 atomer syre.
På grund af ozonets atomistiska förhållanden skulle
man kunna kalla det koncentreradt syre, och möjligen
ligger i denna s. k. koncentration förklaringen till
dess kraftiga syrsättande verkan. Denna starka
oxidationsförmåga gör ozonet till ett mäktigt
desinfektionsmedel, emedan det genom syrsättning
sönderdelar och förstör organiska smittämnen, om
man också ej kan bygga alltför stora förhoppningar
i hygieniskt hänseende på detta »naturens stora
desinfektionsmedel». De terapevtiska resultaten af
ozon-inandningen (ozon, blandadt med atmosferisk
luft) hafva utfallit mycket olika samt prisats af
somliga (Leuder m. fl.) och af andra ansetts värdelösa
(Gnäduiger). Emellertid är det antaget såsom säkert,
att det syre vi upptaga genom våra lungor af de röda
blodkropparna omvandlas till ozon och derigenom så
mycket lifligare kan i organismens särskilda
delar åstadkomma nödvändiga syrsättningar. Man har för
terapevtiskt ändamål äfven begagnat s. k. ozonvatten,
som dock innehåller mycket ringa mängd ozon,
emedan denna gas långt svårare än syre löses
eller upptages i vatten. Man drack detta vatten
(aqua ozonisata simplex) såsom en läskedryck,
efter uppgift med god verkan i bleksot och andra
nutritionsrubbningar. Ett något starkare ozonvatten
(aqua ozon. duplex) begagnades till gurgelvatten,
t. ex. mot difteri, och togs invärtes mot flerehanda
kroniska eller akuta sjukdomar. De fysiologiska
verkningarna af riklig ozontillförsel visa, att större
doser ozon äro farliga för den menskliga organismen
samt att mindre och lägre djur och äfven klyfsvampar
(bakterier) inom kort eller hastigt dödas af denna
gas, hvars verkningar äro häftigare än klorens. – För
uppmätning af atmosferens ozonhalt nyttjar man en
s. k. ozonometer, en bundt remsor af filtrerpapper,
indränkta med jodkaliumklister och sedan torkade. En
sådan remsa utsättes för fritt lufttillträde, men
så, att hon icke träffas af direkt solljus eller
regn. Den blåa färg, som uppkommit genom jodkaliums
sönderdelning af ozonen i luften och den friblifna
jodens inverkan på stärkelsen, jämföres sedan i
styrka med en färgskala, hvarigenom erhålles ett
relativt värde på ozonmängden i luften. Af många
skäl ar emellertid denna metod högst osäker.
P. T. C. O. T. S.
Oäkta barn kallas de barn, som äro aflade utom
äktenskapet. Dock blifva under vissa omständigheter
jämväl sådana barn äkta: enligt Sveriges lag de, som
äro aflade i våldtägt eller af dem, som utan vetskap
om fortvaron af enderas tidigare äktenskap gift sig
med hvarandra, samt de, som äro aflade af trolofvade
eller under äktenskapslöfte eller i lönskaläge,
hvarå sedan vigsel eller tillsägelse om äktenskap
följt. Endast öfriga utom äktenskapet aflade barn
äro alltså enligt vår lag oäkta, hvarvid dock är att
märka, att hos oss dertill ovilkorligen föras de,
som aflats i hordom eller i förbudna led. – Oäkta
barn hafva alltid haft en sämre rättsställning än
de äkta. Särskildt gäller detta i förhållande till
fadern, i det de oäkta barnen närmast hafva tänkts
vara hänvisade till moderns omsorger och tillhöra
hennes familj. Dock består enligt vår lag för såväl
fader som moder till oäkta barn skyldighet att sörja
för deras uppfostran och tillfredsställande af deras
nödtorftiga behof, tills de sjelfva kunna nära sig
med sitt arbete. Men modern är dock härvid den, som
närmast har att behålla barnet hos sig samt bestämma
och vaka öfver dess uppfostran. Genom henne är det
äfven, som faderns bidrag till barnets uppehälle och
utbildning vanligen kommer detsamma till del. Likaså
är det i förhållande till modern, som oäkta barn
företrädesvis hafva att uppfylla de pligter, hvilka
åligga barn mot deras föräldrar. – Skarpast framträder
sedan gammalt olikheten mellan äkta och oäkta barns
rättsställning i fråga om arfsrätten. Då enligt 1734
års lag arf efter oäkta barn tages i vanlig ordning,
hafva oäkta barn sjelfva blott arfsrätt efter egna
bröstarfvingar och således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
