Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nestor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Europa efter revolutionen 1821 och tillbragte
sitt återstående lif dels på resor, dels omvexlande
i London och Paris, der han dog 1858. N. var en
ofantligt flitig tonsättare; hans arbeten stiga till
öfver 1,000, mest kyrkliga verk. De äro flytande
skrifna, men sakna geni, hvadan de ej bibehållit
sig. 1807 blef N. medlem af Musikaliska akademien
i Stockholm. Katolska kyrkan i nämnda stad torde
vara bland de få ställen i verlden, der man ännu
stundom utför mäss-satser af denne kompositör.
A. L.
Neukreuzer [nöjkröjtser]. Se Kreuzer.
Neuman [nöj-], Melkior, läkare, född i Labiau
(Preussen), kom 1692 till Stockholm, der han 1699 blef
regementsbarberare vid grefve Spens’ regemente. 1703
utnämndes han till fältskär och kammartjenare hos Karl
XII, hos hvilken han sedan ständigt tjenstgjorde. Det
var N., som, efter det konungen blifvit sårad i foten
vid Poltava och skadan betydligt försämrats genom
vårdslös behandling, tvärtemot de öfrige läkarnas
råd motsatte sig benets aftagande och sedan lyckades
fullständigt läka såret. Till följd deraf blef
han konungens synnerlige gunstling. Han var honom
följaktig både i Turkiet och efter hans återkomst
till Sverige samt fick 1716 direktörs värdighet. Då
konungen föll, var N. i Stockholm, mep skyndade genast
vid underrättelsen om dödsfallet till Uddevalla. Han
balsamerade konungens lik, om hvilken förrättning
han afgaf en (sedan tryckt) berättelse. N. afled i
Stockholm 1742. -rn.
Neumann [nöj-], Johann Balthasar, tysk arkitekt,
f. 1687 i Eger, d. 1753 som artilleri-öfverste,
egnade sig åt byggnadskonstens studium under
resor i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och
Italien. Fullkomligt lyckades han dock ej afkasta
sin tids fjättrar å smaken, och han kan icke anses
som en reformator. Men han visar dock en renare
stil och sinne för storartad arkitektonisk form utan
öfverdrifter, och han bidrog derigenom att rödja väg
för en bättre smak inom den tyska arkitekturen. N:s
förnämsta verk äro kyrkan i Neresheim, slottet i
Würzburg, med ett praktfullt verkande trapphus,
och slottet i Bruchsal.
Neumann [nöj-], Jakob, norsk prest, f. i Drammen 1772,
studerade i Köpenhamn, der han aflade teologisk examen
1796 och blef filosofie doktor 1799. Sistnämnda år
återvände han till Norge och blef komminister samt
1805 kyrkoherde i Asker nära Kristiania. År 1822
intog han biskopsstolen i Bergen och stannade der
till sin död, 1848. Såsom medlem af Stortinget 1814
deltog han i af slutandet af föreningen med Sverige
och var äfven med i den deputation, som i Stockholm
hyllade Karl XIII. Tillsammans med Christie (se denne)
verkade han med ifver för Bergens museum. N. utgaf
flere skrifter af religiöst innehåll samt biografier,
afhandlingar i landtbruk och, såsom dilettant,
äfven i arkeologi. Y. N.
Neumann [nöj-], Karl Friedrich, tysk orientalist och
historiker, f. 1793 nära Bamberg, död i Berlin 1870,
hette egentligen
Bamberger och var son af en judisk köpman. Såsom student
antog han den lutherska bekännelsen. 1821–25 var
han gymnasielärare i Würzburg och Speier, 1833–52
professor i München i armeniska och kinesiska språken
samt i land- och folkkunskap, men afsattes från
den förra befattningen på grund af sin teologiska
rationalism och från den senare till följd af sin
politiska frisinthet. Han hemförde från en resa till
Kina (1829–31) 12,000 band kinesiska böcker, af hvilka
han skänkte största delen till bajerska staten. Bland
hans skrifter märkas Geschichte des englischen reichs
in Asien (2 bd, 1857) och Geschichte der Vereinigten
staaten von Amerika (3 bd, 1863–66).
Neumann [nöj-], Franz Ernst, tysk fysiker, f. 1798,
d. 1885, var sedan 1829 ordin. professor i fysik
och mineralogi vid universitetet i Königsberg
samt kan sägas hafva bildat en fysikalisk skola
omkring sig. Hans afhandlingar, hvilka återfinnas
i Poggendorffs »Annalen», röra hufvudsakligen
ljusets brytning, kristallografiska bestämningar och
elektriska strömmar.
Neumann [nöj-], Karl Gottfried, tysk matematiker,
f. i Königsberg 1832, blef e. o. professor i
Halle 1863 samt kallades efter hvartannat till
ord. professor i Basel 1863, Tübingen 1865
och Leipzig 1868. – N. har utöfvat en omfattande
verksamhet såsom författare både inom den rena
matematiken och den matematiska fysiken. Många
af hans arbeten äro egnade åt funktionsteorien,
särskildt teorien för de abelska, besselska
och sferiska funktionerna. Inom den matematiska
fysiken har han behandlat hydrodynamiken, mekaniska
värmeteorien och speciella problem ur optiken
samt läran om magnetismen och elektriciteten. I
främsta rummet må nämnas hans Vorlesungen über
Riemann’s theorie der abelschen integrale (1865; 2:dra
fullst. omarbet. uppl. 1884), der han, med Cauchys
och Riemanns undersökningar till utgångspunkt, lemnat
en redogörelse för de abelska integralernas teori,
och hvilket arbete vid universitetsstudiet varit af
stor betydelse, samt Hydrodynamische untersuchungen
(1883), vidare Allgemeine lösung des problems über
den stationären temperaturzustand eines homogenen
körpers, welcher von zwei nicht concentrischen
kugelflächen begrenzt wird (1862), Theorie der
besselschen functionen (1867) och Vorlesungen
über mechanische theorie der wärme (1875).
G. E.
Neumann [nöj-], Carl Johan, dansk målare, född d. 14
Aug. 1833 i Köpenhamn, hvarest han studerade vid
konstakademien och 1852 vann mindre silfvermedaljen
för teckning efter lefvande modell. Sin plats i
konsthistorien har han emellertid som marinmålare, och
hans studier under flere resor, dels med, dels utan
offentligt understöd, gingo också i denna riktning. År
1859 utställde han Danska linieskepp till ankars under
Englands kust, hvilken tafla tillerkändes Neuhausenska
premiet. År 1867 erhöll han samma utmärkelse jämte
utställningsmedaljen för Fartyg under land efter en
by, som införlifvades med k. tafvelgalleriet. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
