Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nestor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest reformerta. Märkligaste byggnaden är det högt
belägna, i 13:de och 14:de årh. uppförda slottet,
förr residens för grefvarna och furstarna samt
preuss. guvernörerna i N., nu regeringsbyggnad. Nära
detsamma ligger kyrkan Temple du Haut (från 12:te
årh.), med ett vackert monument öfver grefve Louis af
N. samt en minnestafla öfver reformatorn Farel. Vid
sjön ligger gymnasiet, med bibliotek, arkeologiskt
museum och en värdefull naturaliesamling, grundad af
Agassiz. Staden har äfven tafvelgalleri, ett utmärkt
observatorium samt flere välgörenhetsanstalter,
grundade genom enskilda medborgares frikostighet,
t. ex. kommun-hospitalet genom David Pury
(köpman, död i Lissabon 1786), som skänkte staden
6 mill. frcs, och Pourtalès-hospitalet genom
Pourtalès. Préfagier-dårhuset, skänkt till kantonen
1844 af de Meuron, ligger 4 km. v. om staden. Liflig
handel. Jernvägar sätta staden i förbindelse med
Lausanne, Pontarlier, La Chaux-de-Fonds och Locle
samt Basel och Bern.
Neufchâtel [nösjatä’ll], furste af. Se Berthier.
Neufchâtel-en-Bray [nösjatä’ll ang bra], stad i franska
depart. Seine-inférieure, vid kustfloden Béthune och
jernvägen Paris–Dieppe. 3,607 innev. (1881). Glas-
och fajanstillverkning. Ostberedning.
Neu-Haldensleben [nöj-], stad i
preuss. regeringsområdet Magdeburg, vid Ohre och
preuss. statsbanan. 7,415 innev. (1885).
Neuhaus [nöj-]. 1. (Jindrichuv Hradec,
Henriksborg). Stad i sydöstra Böhmen. 8,703
innev. (1880), mest tsjecher. Gammalt slott,
tillhörigt grefvarna af Czernin, med ett af de rikaste
arkiv i Böhmen. – 2. Badort i södra Steiermark,
16 km. n. om Cilli, med en indifferent källa af 36°
C. temperatur. – 3. Badort i Bajern. Se Neustadt 11.
Neuhof [nö’jhåff], Theodor Stephan von, tysk baron,
konung af Corsica under namnet Teodor I, tillhörde
en westfalisk slägt och föddes omkr. 1686 i Metz,
der hans fader, som gått i fransk krigstjenst, då
vistades. Äfven N. fick genom hertiginnan af Orléans,
hvilken var hans beskyddarinna, en officersplats i
franska armén, men hans äfventyrslust kastade honom
snart ut i nya förhållanden. Sedan han, lockad af Karl
XII:s hjelterykte, begifvit sig till Sverige, sändes
han af Görtz i en politisk beskickning till Spanien
och qvarstannade der under åtnjutande af Ripperdas
och kardinal Alberonis bevågenhet samt gjorde ett
rikt gifte. Vid Alberonis fall (Dec. 1719) flydde
han till Frankrike och kastade sig in i den bekante
J. Laws finansföretag. Sedan dessa misslyckats, förde
han ett kringflackande lif, tills han 1732 dykte upp
såsom kejsar Karl VI:s ministerresident i Florens,
der han knöt förbindelser med landsflyktingar från
det mot Genua upproriska Corsica. I Mars 1736 kom
han, rikt försedd med penningar och ammunition, från
Tunis till Corsica samt blef i Apr. utropad och krönt
till öns konung. Med nit och till en början icke utan
framgång grep han sig an med sina konungsliga pligter,
och genuesarna inskränktes till sina fasta
platser vid öns kuster. Men då den hjelp från
utlandet, som N. förespeglat, uteblef, tillsatte han
ett regentskap och begaf sig i Nov. 1736 sjelf öfver
till kontinenten, hvarifrån han sedermera förgäfves
sände de kämpande korsikanerna krigsförnödenheter
samt två gånger (i Sept. 1738 och i Jan. 1743)
åter infann sig bland dem. Genuesarna behöllo med
fransk hjelp öfvertaget på Corsica, och öns stormän
hade ganska snart börjat hysa likgiltighet för
N:s person. N. lefde derefter mest i England, var
der i flere år bysatt för skuld och dog i London
d. 11 Dec. 1756. – N. är hjelten i en opera af
Paisiello. Hans anspråk på konungadöme öfver Corsica
togos i arf af hans son, Friedrich von N. (colonel
Frederick, »öfverste Fredrik», såsom han kallade sig),
hvilken bl. a. utgaf för konung Teodor smickrande
historiska memoarer, Mémoires pour servir à l’histoire
de la Corse (1768). Denne begick 1797 sjelfmord
i London.
Neuhäusel [nöjhöj-], Magyar. Ersek-Ujvár, köping
i ungerska komitatet Neutra, vid floden Neutra
samt jernvägen till Pressburg och Budapest. 10,584
innev. (1880). N. var förr (till 1724) en vigtig
fästning.
Neuilly [nöji]. 1. N. sur Seine [syr sän],
stad i franska depart. Seine, vid Seine, öfver
hvilken en präktig bro är byggd, v. om Paris, vid
gördelbanan. 26,596 innev. (1886). Det präktiga,
på historiska minnen rika slottet, der Ludvig
Filip hade sitt sommarresidens, lades nästan
fullständigt i aska d. 25 Febr. 1848. Platsen
styckades och såldes till parisfamiljer, som der
uppfört sommarbostäder. – 2. N. sur Marne [syr
marn], by i depart. Seine-et-Oise, 9 km. ö. om
Paris. Omkr. 6,000 innev.
Neuilly [nöji], grefve af, titel, som konung
Ludvig Filip af Frankrike bar efter sin
af Februarirevolutionen (1848) framtvungna
tronafsägelse.
Neukalden [nöj-] l. Neukahlen,
stad i Mecklenburg-Schwerin, vid Peene. 2,450
innev. (1880). Den 2 Jan. 1762 vunno svenskarna under
De Carnall en seger derstädes öfver preussarna.
Neukloster [nöj-], köping i Mecklenburg-Schwerin,
15 km. s. ö. om Wismar. 1,714 innev. (1880). I
westfaliska freden (1648) afträddes amtet N. jämte
staden Wismar och amtet Poel till Sverige. 1654–89
utgjorde det en del af drottning Kristinas
underhållsland och lemnades 1803 jämte Wismar
och amtet Poel af Gustaf IV Adolf på 100 år såsom
säkerhet till hertigen af Mecklenburg-Schwerin för
ett lån. Bruttoinkomsterna af N. gingo under svenska
tiden till något öfver 3,000 rdr.
Neukomm [nöj-], Sigismund von, tysk musiker, f. 1778,
i Salzburg, elev först af Michael Haydn, sedan af
dennes broder Joseph Haydn i Wien, der N. bosatte
sig 1798. År 1806 reste han öfver Stockholm till
Petersburg och Moskva. Derifrån begaf han sig till
Paris, blef pianist hos Talleyrand och åtföljde
denne till kongressen i Wien 1814. Han komponerade
der ett requiem öfver Ludvig XVI, hvilket förskaffade
honom adelskap. 1816 följde han hertigen af Luxemburg
till hofvet i Rio Janeiro, blef der kapellmästare,
men återvände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
