Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munzinger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och arbetsam man, men »derhos underlig till
sinnes». Han blef 1674 afsatt från sitt ämbete och
dog 1675. – M. är känd som den förste svenske
öfversättaren af Arndts »Fyra böcker om en sann
christendom» (1642).
Murano, stad uti italienska prov. Venezia, på ön
M. i Venezias laguner, 1,5 km. n. om Venezia. 3,635
innev. (1881). Katedralen San Donato är en vacker
basilika, sannolikt från 10:de årh. M. har sedan
gammalt varit bekant för sina glasfabriker (se
Glasfabrikation), och det har ännu ej mindre än 8
firmor (omkr. 2,500 arbetare), som arbeta i yrket.
Murano, Antonio da, italiensk målare, var verksam på
den lilla ön Murano i närheten af Venezia, hvilken ö
var berömd för sin mosaik- och glasfabrikation samt
under 1400-talet äfven säte för en målareskola,
som gaf den första lyftningen åt den venezianska
konsten. 1440–46 målade han tillsammans med Johannes
Alemannus (»tysken») altarverk, bestående af små
enstaka taflor i gotisk omfattning, rikt försedda med
förgyllning på plastiskt anbragt gipsgrund för en
mängd detaljer, under det figurerna, regelmässigt
ordnade, uttrycka högtidligt allvar i förening
med älskvärdhet och fromhet, hvarför de ock i
karakteren påminna om Gentile da Fabriano och Fra
Giovanni da Fiesole. Sådana gemensamma arbeten äro
bl. a. Madonnans kröning och en Tronande madonna
under en baldakin med kyrkofäderna på sidorna
(båda i Venezias akademi). Efter 1446 försvinner
den tyske Johannes, och Antonio börjar arbeta
tillsammans med sin broder Bartolommeo (se Vivarini).
C. R. N.
Muraregetingar, zool., benämnas de till flere slägten
hörande steklar (Insecta, Hymenoptera), hos hvilka
murningsinstinkten finnes i hög grad utvecklad. De
hafva solitära vanor, så att hvar och en bygger sitt
bo för sig, om ock stundom flere individer af samma
art bygga i hvarandras omedelbara närhet. De, som
mura å skyddade ställen, såsom under tak, använda
till materiel jord eller lera, som redan förut är
fuktig; de, som bygga å platser, utsatta för regn och
oväder, begagna endast fullkomligt torrt och hårdt
byggnadsämne, såsom torr lera, sand, små qvartskorn,
hvilka sammankittas medelst getingens limartade
saliv. Så förhålla sig vissa arter af slägtena
Odynerus Latr., Eumenes Latr. och Chalicodoma
Fabr. (Megachile Latr.). Några, t. ex. Ceramius
lusitanicus Latr., gräfva först ett passande hål i
marken och bygga sedan deröfver ett skorstensliknande
rör; andra mura på stenar flere sådana cylindriska
rör, ställda intill hvarandra såsom piporna i en
orgel. Den solitära Eumenes pomiformis murar på plan
grund en urnelik cell, men bygges den på en qvist
eller annat mindre föremål, göres den klotrund,
dock alltid med mynningen halslikt utdragen. Hos
en annan art, E. Amedei Latr., finner man ett visst
skönhetssinne utveckladt, i det att getingen i boets
väggar, som äro cementhårdt sammanlimmade af större
och mindre sandkorn, inmurar med noggrant urval
släta, glänsande, större sandkorn, hälst af qvarts,
med ratande af annat material, om tillräcklig tillgång
på qvartsbitar finnes. Äfven glänsande snäckskalsbitar infästas i
boet, hvars mynning, när ägg och föda äro inlagda,
alltid tillstänges med ett enda särskildt utvaldt
qvartsfragment. Chalicodoma muraria bygger på murar och
fyller mellanrummen mellan sina tätt ställda enskilda
boningsrör med ett fint och fast cement. Sedan
honing införts till föda åt den blifvande larven,
tilltäppes hvarje mynning med sin lilla passande
sten, och derefter öfversmetas hela bosamlingen
med nyssnämnda slags murbruk, som genom torkningen
blir stenhårdt. Det hela ser då ut som en på muren
tillfälligtvis fastnad lerklump. Till denna grupp af
getingar hör äfven slägtet Anthophora med 6 arter,
hvilka i Sverige oftast träffas å starkt luktande
växter, såsom lavendel, isop m. fl., samt bygger
sina rörformigt förlängda bon merendels å lerväggar.
O. T. S.
Murarespindlar, detsamma som minörspindlar (se d. o.).
Murat [myra’], Joakim, konung af Neapel, föddes
d. 25 Mars 1771 i Bastide, nära Cahors (Frankrike),
och var son af en värdshusvärd. Han ämnade blifva
prest, men tog vid revolutionens utbrott (1789)
tjenst såsom frivillig vid ett till Ardennesarmén
hörande kavalleriregemente. Efter att derpå
en tid hafva varit kypare i Paris och tillhört
Ludvig XVI:s konstitutionella garde blef han 1791
officer och några månader senare öfverste vid ett
kavalleriregemente. Vid skräckväldets fall (Juli
1794) afsattes M., men upptogs å nyo af Bonaparte
efter d. 13 Vendemiaire år IV (d. 5 Okt. 1795),
följde honom såsom adjutant 1796 till Italien och
1798 till Egypten, utmärkte sig for oförvägen
tapperhet samt blef 1799 divisionsgeneral. När
Bonaparte d. 18 Brumaire år VIII (d. 9 Nov. 1799)
gjorde sin statskupp, sprängde M. med 60 grenadierer
de Femhundrades råd i S:t Cloud. Såsom belöning
derför fick han befälet öfver konsulsgardet och
1800 Bonapartes yngsta syster, Karolina (f. 1782),
till hustru. Fälttåget uti Italien 1800 stadfäste
M:s rykte såsom framstående kavallerigeneral. Efter
kejsaredömets inrättande (1804) blef han marskalk,
guvernör i Paris och kejserlig prins. I 1805 års
krig, hvarunder han skar lagrar vid Austerlitz
(2 Dec. 1805), gick han med kavalleriet såsom
avantgarde och under 1806–07 års fälttåg mot
preussarna hade han samma plats framför armén. 1806
utnämndes han till storhertig af Berg. 1808 skickades
M. till Spanien såsom högste befälhafvare, kufvade
upproret i Madrid samt förmådde konung Karl IV att
begifva sig till det ödesdigra mötet med Napoleon
i Bayonne, der Napoleon frånryckte Karl Spaniens
krona. M. gjorde sig förhoppning om densamma. Hon
gafs emellertid åt Napoleons broder Josef. Men
d. 1 Aug. 1808 lät Napoleon utropa honom till
Josefs efterträdare i konungariket Neapel under
namnet Joachim I Napoleon. 1810 erhöll han dessutom,
efter Bernadotte, furstendömet Ponte-Corvo. På allt
sätt sökte M. befordra sitt lands väl och vann sina
undersåtars förtroende. På Napoleons tåg emot Ryssland
(1812) stod han å nyo i spetsen för hela kavalleriet
och förde högsta befälet öfver armén, sedan Napoleon under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
