Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morlaker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskaper, men ingalunda till väsendet eller »substansen»,
ett med Fadern. Vidare gifves en mängd andar,
också med menniskogestalt, hvilka skickas ned till
någon af de många verldarna för att fullkomnas. Så
existerade ock Adam och Eva, långt innan de skickades
ned till jorden, som icke är skapad (ty »materien
är evig»), utan endast organiserad af »gudarna»
på 7 dagar. Syndafallet var förut bestämdt och
derför oundvikligt samt äfven nödvändigt, för att
Adam och Eva skulle få kunskap om godt och ondt, och
för att Eva skulle kunna föda dödliga barn. Derför
fröjdade sig Adam och Eva öfver sitt fall och prisade
Gud. Deras efterkommande böra ock betrakta syndafallet
som det första stora steget till mensklighetens
upphöjelse och lycka. Likväl anses menniskorna af
Gud såsom syndare (med undantag af små barn, som redan
före verldens grundläggning äro af Kristus återlösta),
hvarför ock Kristus måste komma och försona dem med
Gud. Som sakrament betraktas dop och nattvard. Dopet
skall ovilkorligen ske genom neddoppning. Barndop
förkastas. De »heliges» barn döpas vid 8 års
ålder. Dessutom finnes det ännu ett dop: dop för de
döde (med åberopande af 1 Kor. 15: 29), hvarigenom
mormonerna kunna bereda salighet åt aflidna »otrogna»
anförvandter eller hedningar. Dock kan detta dop ske
blott i templet i Saltlake City. Nattvarden är endast
en åminnelsemåltid, instiftad af Kristus i Jerusalem
bland hans judiska lärjungar och efter uppståndelsen i
Amerika bland nefiterna. Den firas med bröd och vin,
ifall detta är planteradt af de »helige», eljest med
vatten. I afseende på det sedliga lifvet föreskrifvas
till efterlefnad de 10 budorden. Vidare erhöll Smith
1833 uppenbarelse, att man icke finge dricka vin (utom
vid nattvarden) eller andra hetsiga drycker, ej tugga
eller röka tobak, ej äta kött (utom på vintern och
vid hungersnöd). Slutligen föreskrifves, att alla
mormoner skola samlas i Amerika och i grefskapet
Jackson i Missouri bygga ett stort tempel. Ty der
skall Herren uppenbara sig i nåd, under det han
i vrede ter sig för andra folk. Ofvanstående är
hufvudsakligen hemtadt ur Mormonkatekesen (2:dra
uppl., 1882). Autentiska kunskapskällor för mormonerna
äro dessutom, jämte bibeln och Mormons bok, »The
book of doctrine and covenants» (uppenbarelser till
J. Smith), »The pearl of great price» (uppenbarelser
till Adam, Enoch, Abraham m. fl.), »The times and
seasons» (J. Smiths i Nauvoo utgifna tidning)
samt de alltjämt fortgående uppenbarelserna. Jfr
R. v. Schlagintweit: »Die mormonen» (2:dra
uppl. 1878) och G. Unonius: »Mormonismen» (1883).
K. H.
Mormässa, en kyrklig fest, som under katolska tiden
i Sverige firades d. 8 Sept., hvilken dag antogs vara
Jungfru Marias (»Guds moders») födelsedag.
Mornay [mårnä]. 1. Charles de M., friherre och
arfvinge till Varennes, herre till Helgarum och Roma,
krigare, härstammade från en förnäm fransk ätt,
som ännu lefver i Frankrike, och föddes omkr. 1514.
Han var kalvinist (hugenott). 1547 medföljde han
de trupper, som Frankrike sände Skotland i kriget
mot England. Före 1557 kom han till Sverige,
der han genast tyckes hafva vunnit prins Eriks
ynnest. Han afgick 1561 såsom sändebud till
Frankrike, der han utverkade Katarinas af Medici
bifall till Eriks giftermål med hennes sons enka,
Maria Stuart, och skickades 1562 jämte Per Brahe
samt sekreteraren Martin Helsingius till Skotland att
till Maria framföra konungens formliga frieri. 1563
anställdes M. såsom krigsöfverste i Livland, men
kom i det s. å. utbrytande Nordiska sjuårskriget
att föra befäl inom Sverige. Såsom krigsöfverste
för småländska krigsfolket (1563–65) deltog han
i Halmstads belägring (1563) och blef i grund
slagen vid Mared (16 km n. om Halmstad). 1565
förordnades han till slottsherre på Varbergs slott
och försvarade det tappert mot danskarna s. å. 1566
sattes han till öfverste för krigsfolket i Småland och
Vestergötland, belägrade förgäfves Bohus slott, men
uppsnappade på Alingsåsskogen danskarnas hela tross,
400 vagnar lastade med byte. Den 20 Sept. s. å. togs
han till fånga och fördes till Kalundborgs slott
i Danmark, der han qvarblef till 1571. Johan III,
hvars lif M. en gång genom sina förböner skall hafva
förmått Erik att skona, kallade honom att deltaga i
riksrådets öfverläggningar och utnämnde honom 1573
till ståthållare på Gullbergs och Elfsborgs slott. Men
sedan det upptäckts, att han var hufvudman i en
sammansvärjning mot konung Johan, begaf han sig först
till hertig Karls hertigdöme och blef derefter, vid
afseglingen från Nyköping, upphunnen i Nyköpingsskären
samt förd till Stockholm, der han dömdes till döden
och halshöggs d. 4 Sept. 1574. M. var en man af
bildning och verldsvana i förening med franskt behag
i umgänget. Hans qvickhet och skämtsamhet gjorde honom
gerna sedd vid hofvets fester och dryckeslag. Orsaken
till hans tragiska öde är ännu insvept i mörker. Han
uppgifves vid olika tider hafva konspirerat mot
konung Johan till förmån än för Henrik af Anjou,
än för huset Lothringen, än för konung Erik XIV
och än för hertig Karl. Den sistnämnde synes hafva
varit den egentliga orsaken till hans olycka. M:s
enka, Anna Trolle (f. 1537, gift 1564, d. 1617),
skänkte 1610 en fond till Vexiö och Kalmar skolor,
hvilken fond ökades af grefve Charles de Mornay,
som på 1830-talet var fransk minister i Stockholm. –
Jfr art. Mornay i »Sv. Biogr. lexikon. Ny följd». –
2. Johan Karlsson de M., den föregåendes son, född
1566, död (barnlös) 1608, var en af riksrådens domare
i Linköping 1600. Hans brefvexling med den bekante
Erik Sparre (hans kusin) är tryckt i bilagorna till
Karl IX:s rimkrönika. Axel Oxenstierna, med hvilkens
syster Märta M. var gift, lät öfver honom uppsätta
ett epitafium i Riddarholmskyrkan, der såväl Charles
som Johan de M. äro begrafna. B. S.
Mornay [mårnä], Philippe de,
herre till Plessis-Marly,
fransk statsman och skriftställare, f. 1549, d. 1623,
öfvergick som barn från katolska till protestantiska
läran och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
