Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miloradovitj, Michail Andrejevitj - Milosch Obrenovitj. Se Obrenovitj - Milreis. 1. Portugisiskt guldmynt, som motsvarar 1,000 reis - Milreis. 2. Brasilianskt silfvermynt - Milstenar l. milstolpar tillkommer det enligt Byggninga-balken häradet att upprätta å landsväg vid hvarje hel mil - Miltiades, forngrekisk storman och fältherre - Miltitz, Karl von - Milton, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständigt i fiendens häl. 1813 förde han en armékår, hvars
uteblifvande från slagfältet vid Gross-Görschen (d. 2
Maj) blifvit föremål för mycket klander. Sedermera
skyddade han återtåget, deltog i slaget vid Bautzen
(d. 21 o. 22 Maj) och stod ända till freden i Paris
(1814) vid sidan af storfursten Konstantin, hvilken
förde befälet öfver den till böhmiska armén hörande
rysk-preussiska reservkåren. 1818 utnämndes M. till
militärguvernör i Petersburg. Vid de oroligheter,
som utbröto i hufvudstaden med anledning af Nikolaus
I:s tronbestigning, föll han för mördarehand d. 26
Dec. 1826. C. O. N.
Milosch Obrenovitj. Se Obrenovitj.
Milreis [-re’es]. 1. Portugisiskt guldmynt, som
motsvarar 1,000 reis (eller 4 kr. 3 öre) och präglas i
stycken å 1, 2, 5 och 10. De sistnämnda kallas corõas
(se Krona, 6). 1 milreis innehåller 22 karat fint
guld och väger 1,774 gr. En summa af 1,000 milreis
kallas en conto. – 2. Brasilianskt silfvermynt,
som motsvarar 2 kr. 2 öre.
Milstenar l. milstolpar tillkommer det enligt
Byggninga-balken häradet att upprätta å landsväg vid
hvarje hel mil, jämte smärre dylika vid hvarje half
och fjerdedels mil, och är åverkan å dem belagd med
ansvar enligt Strafflagen.
Miltiades (Lat. Miltiades), forngrekisk storman
och fältherre, född i Athen omkr. midten af
6:te årh. f. Kr., tillhörde Filaidernas ädla
slägt. År 524 beklädde han arkontämbetet i Athen,
men öfverflyttade några år senare till det traciska
Chersonesos för att efter sin broder Stesagoras’
död öfvertaga ett af farbrodern, Miltiades d. ä.,
grundadt furstevälde och förmälde sig med den
traciska konungadottern Hegesipyle. Då konung
Darius företog sitt stora fälttåg mot skyterna
(513), tvangs M. att åtfölja honom. M:s förslag att
genom Donaubryggans upprifvande bereda konungen och
hans här en säker undergång omintetgjordes genom
Histiaios’ föreställningar. Omkr. år 500 eröfrade
han för Athens räkning ön Lemnos och förjagade dess
pelasgiska innebyggare. Då han dels genom skytiska
skarors framryckande, dels genom den persiska flottans
öfvermakt i Arkipelagen såg sin säkerhet hotad,
återvände han (494) till Athen med tre krigsskepp,
på hvilka han lastat sina skatter. Der ställdes
han af sina ovänner inför rätta, emedan han varit
envåldsherskare (tyrannos), men frikändes och intog
några år senare såsom attisk strateg en inflytelserik
ställning under det första perserkriget. På
hans kraftiga tillstyrkan beslöt sig det attiska
krigsrådet att leverera drabbningen vid Marathon (490
f. Kr.). Öfverbefälet fördes af M., hvilken äfven äran
af den för Greklands frihet betydelsefulla segern
offentligen tillerkändes. Deremot misslyckades en
expedition mot de till perserna affallna öarna,
och M. blef efter återkomsten till Athen dömd
att bota 50 talenter. Då han ej genast kunde
åstadkomma denna stora summa (omkr. 200,000 kr.),
kastades han i fängelse, der han dog af sina sår
(489). Hans son Kimon (Cimon) erlade efter hans död
de ådömda böterna med biträde af sin svåger Kallias.
A. M. A.
Miltitz, Karl von, påflig kammarherre, bekant för sin
beskickning 1518 till Sachsen med uppdrag att göra
Luther oskadlig för den romerska kyrkan vare sig genom
att föra honom fången till Rom eller genom att förmå
honom att godvilligt afstå från sin opposition. Då
M. snart märkte, att intet skulle kunna uträttas med
våld, hade han i Jan. 1519 ett samtal med Luther
i Altenburg. Men hvarken detta eller ett följande
möte i Liebenwerda ledde till åsyftadt resultat, och
M:s beskickning vardt lika fruktlös som Cajetanus’
förut varit. På återfärden till Rom drunknade M. i
Main vid Steinau.
Milton [mi’lltön], John, engelsk skald och politisk
skriftställare, föddes i London d. 9 Dec. 1608. I
det välburgna, högt bildade och musikälskande hemmet
åtnjöt han under puritansk handledning en förträfflig
klassisk uppfostran, hvarefter han 1625 kom till
universitetet i Cambridge. Derifrån afgick han 1632,
med lysande vitsord, såsom master of arts. Han hade
då tillegnat sig omfattande kunskaper, framförallt
i språk och teologi, men derjämte utbildat sig i
fäktning och annan sport samt visat prof på rika
skaldegåfvor, dels i latinska poem (Elegiae, Sylvae
m. m.), hvilka genom sin originalitet och klassiska
flägt stå i främsta ledet bland modern diktning på
romarespråket, dels i det praktfulla odet On the
morning of Christ’s nativity (1629), parafraser
af hebreiska psalmer m. m. Redan från ynglingaåren
utmärkte M. sig för jernflit samt en stolt känsla
af sin egen intellektuella och sedliga kraft. Med
själen närd och lyftad af Platons filosofi, kände
han sig invigd åt det allmännas tjenst, kallad att
förädla sitt folk genom högstämd sång samt omutligt
häfda religiös och borgerlig frihet. Han afböjde
förslaget att blifva prest, sägande sig ej vilja genom
en ed, som blefve mened, binda sig till slaf under den
episkopala statskyrkan. I stället tillbragte han på
sin faders landtställe sex lyckliga år af fortsatta
studier, hvarunder hans mognade skaldskap framträdde
i så glänsande alster som Il penseroso och L’allegro
(1632), maskspelet Comus (urspr. titeln A masque,
1634, tr. 1637) och det pastorala sorgqvädet
Lyddas (1637). Våren 1638 fick M. följa sin håg
att gästa Italien, hvarest han gjorde konststudier
och väckte uppseende i de literära klubbarna. Denna
tid bar han på planer till ett epos ur Britanniens
äldsta historia. Manad af underrättelsen om det
borgerliga krigets utbrott, hemkom han sommaren
1639 och kastade sig snart in i meningsstriden.
På »root-and-branch» -partiets sida, hvilkets lösen
var: bort med biskoparna, uppträdde M. 1641–43 med 5
eldiga skrifter, bland hvilka Of reformation touching
church discipline och The reason of church-government
urg’d against prelaty voro de förnämsta. – 1643 ingick
M. giftermål, men hans val visade sig öfveriladt,
i ty att den ytliga, nöjeslystna hustrun efter en
månad återvände till sin konungskt sinnade familj och
vägrade att fortsätta äktenskapet. M. gjorde genast
sin sak till en allmän och nedskref The doctrine
and disciplins of divorce, restor’d to the good of
both sexes (2:dra uppl. tillegnad parlamentet),
i hvilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
