Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lire-slägtet, Nectris, zool., hör till stormfoglarnas familj - Liris. Se Garigliano - Liriodendron L., bot., ett vackert trädslägte - Lisaine, å, som från Vogeserna rinner i sydlig riktning omkr. 10 km vester om fästningen Belfort - Lisboa, det portugisiska namnet på Lissabon - Lisburn, stad uti irländska prov. Ulster - Lisch, Georg Christian Friedrich - Lisco, Friedrich Gustav - Lisco, Emil Gustav - Liscow, Christian Ludwig - Lisen, byggnadsk., namn på de smala, enkla, föga framspringande pilastrar, som inom den romanska byggnadskonsten användas för att pryda och indela ytterväggarnas ytor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flygt är pilsnabb och skarp liksom tornsvalornas, men
vacklande. Hannen och honan likna hvarandra till färg
och storlek, lefva i engifte och bära i matstrupen
föda till sina ungar. Dessa äro beklädda med långt,
mjukt dun och qvarligga i boet, tills de uppnått
föräldrarnas storlek, hvarunder de rikligt matas af
de gamla, så att de blifva ytterligt feta och kunna
ätas. I boet, som foglarna gräfva med sina skarpa
klor, lägges blott ett ägg. Födan består af fiskar
och blötdjur, hvilka foglarna fånga under simning
eller dykning. Lirorna äro hafsfoglar, som sällan
komma till land annat än för att häcka. Vanligtvis
uppträda de i flockar, ofta af oerhörd storlek. –
Mindre liran l. skrapan, N. anglorum, är ofvan
svartbrun, undertill hvitaktig, med tvärt afrundad
stjert. Längden utgör 33,5 cm. Denna art häckar på
Hebriderna, Färöarna och Island. Vid franska och
spanska kusterna äfvensom i Medelhafvet finnes hon
allestädes; utanför Norges kust visar hon sig någon
gång. – Större liran, N. major, är ofvan gråbrun,
undertill hvit, har vigglik stjert och blir 49
cm. lång. Hon är talrik vid Newfoundland, men visar
sig äfven vid Irlands, Skotlands och Englands kuster
samt är en gång skjuten i närheten af Kristiania.
C. R. S.
Liris. Se Garigliano.
Liriodendron L., bot., ett vackert trädslägte,
hörande till nat. fam. Magnoliaceae DC.,
kl. Polyandria L. Blomfodret är trebladigt och
blomkronan niobladig. Frukten är kottelik, med
tegellagda frön. L. tulipifera L. har flikiga,
i spetsen bredt tvärhuggna blad och tulpanlika,
hängande, praktfulla blommor. Denna art, som
härstammar från Mejico, kan under betäckning uthärda
Sveriges vintrar och förekommer här och der planterad
i trädgårdar med skyddadt läge, men uppnår i Sverige
icke mer än möjligen ett par meters höjd och blommar
icke under vårt hårdare luftstreck. En annan art,
L. liliifera L., har lansettlika blad och liljelika
blommor. Barken af L. har användts i medicinen såsom
sammandragande. O. T. S.
Lisaine [-sän], å, som från Vogeserna rinner
i sydlig riktning omkr. 10 km. vester om fästningen
Belfort och vid Montbéliard förenar sig med den
genom Belfort rinnande Savoureusc, hvarefter båda
tillsammans utgjuta sitt vatten i Doubs. Slag
d. 15–17 Jan. 1871, äfven benämndt efter staden
Montbéliard. Då general Bourbaki från trakten af
Besançon, med 1:sta Loire-armén, 140,000 man,
ryckte fram genom öfre Elsass, för att befria
den af tyskarna belägrade fästningen Belfort,
afbryta fiendens förbindelser och möjligen infalla i
Tyskland, ställde sig general v. Werder med 43,000 man
bakom L. till motvärn. Efter tre dagars strider i
sträng kyla utefter den nära 20 km. långa linien från
Frahier till Montbéliard måste fransmännen öfverallt
vika, i synnerhet som general v. Manteuffel
anryckte från vester med
2 preussiska armékårer, samt söka sin räddning på
schweiziskt område. (Jfr Fransk-tyska kriget
1870–71.) C. O. N.
Lisboa [-båa], det portugisiska namnet på Lissabon.
Lisburn [li’ssbörn], stad uti irländska
prov. Ulster, dels i grefskapet Antrim, dels i Down,
13 km. s. v. om Belfast, vid Lagan och en kanal till
Lough Neagh. 10,834 innev. (1881). Stadens kyrka
är det katolska biskopsstiftet Down och Connors
katedral. Tillverkning af linnevaror.
Lisch, Georg Christian Friedrich, tysk
fornforskare, f. 1801, d. 1883 såsom storhertigligt
mecklenburg-schwerinskt geheimearkivråd, stiftade
1835 "Verein für mecklenburgische geschichte und
alterthumskunde", bildade denna förenings betydande
fornsakssamling och utgaf hennes "Jahrbücher", som
innehålla vigtiga bidrag till norra Tysklands äldsta
historia. Han satte derjämte i gång nämnda förenings
publikation "Mecklenburgisches urkundenbuch" (12
bd, 1863–82). L. författade äfven åtskilliga större
monografier och slägthistorier.
Lisco. 1. Friedrich Gustav, tysk teolog, f. 1791,
d. 1866 såsom predikant vid Gertrudskyrkan i
Berlin och superintendent i Berlin-Kölln, utgaf
bl. a. Die parabeln Jesu (1828–30; 5:te uppl. 1861;
"Jesu paraboler", 1835), Die Bibel mit erklärungen
(1834–53; Nya test. är öfvers. till svenska, 1841–44),
Das christliche kirchenjahr (1834–35; 4:de uppl. 1846;
"Det christliga kyrkoåret", 1838). - 2. Emil Gustav
L., den föregåendes son, protestantisk teolog,
f. 1819, sedan 1859 predikant vid Neue kirche i
Berlin, har afgjordt slutit sig till den på en
gång vetenskapliga och positivt kristliga teologi,
som utvecklat sig ur Schleiermachers principer. Den
redogörelse L. på synoden i Friedrichswerder 1868
lemnade öfver kyrkliga och sedliga förhållanden
i Preussens hufvudstad föranledde pastor Knaks
verldsbekanta utfall mot det copernicanska systemet.
P. F.
Liscow, Christian Ludwig, tysk satiriker, f. 1701,
1745–50 krigsråd i kursachsisk tjenst, d. 1760,
egde en redbar karakter, bildad smak och kärnfull
qvickhet. Hans satirer (på prosa) äro riktade mot
bestämda personer, hvilkas ortodoxa ofördragsamhet,
lärdomshumbug, usla skriftställeri eller kryperi för
de maktegande han tuktar. L. utgaf 1739 Sammlung
satyrischer und ernsthafter schriften (2:dra
uppl. 1806, i 3 bd). Genom sin manlighet och sitt
klara, rena språk framstår han såsom en föregångare
till Lessing.
Lisen (T. lisene, laschene, Fr. pilastre en
lisière), byygnadsk., namn på de smala, enkla,
föga framspringande pilastrar, som inom den
romanska byggnadskonsten användas för att pryda och
indela ytterväggarnas ytor. Lisenerna utgå från
den för hela byggnaden gemensamma sockeln samt
öfvergå upptill vanligen i en takfoten åtföljande
s. k. rundbågsfris. De angifva å en kyrkas yttre
de ställen, der takhvalfvens bågar stödja sig mot
omgifningsmurarna, och motsvaras följaktligen i det
inre af de pelare eller kolonner, som uppbära taket
å midtskeppet, der ett särskildt sådant förekommer. Å
lisenernas plats kommo senare starkt framspringande
sträfpelare. Lisener finnas i Sverige flerestädes å
romanska kyrkor, så t. ex. å Lunds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
