Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linné, Karl von - Linné, Karl von, d. y. - Linnéa. Se Linnæa - Linnean society of London, Linnéska sällskapet i London, stiftades d. 18 Mars 1788 af Sir Joseph Banks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en flere alnar hög, fyrkantigt huggen ekstam med
en högt upp på densamma anbringad inskrift. Emedan
komministern på stället P. M. Långh ansåg denna
minnesvård föga anstå L., lät han 1827 förfärdiga
ett stenmonument, som lär hafva sett ut som en stor
kakelugn, och å detta satte han öfverst en stentafla
med målade sirater och inristningar. När äfven denna
enkla vård fått skatta åt förgängelsen (stentaflan
är ännu i behåll), togo några minnesgoda män i
fädernebygden frågan om hand. Deras nitiska bemödanden
kröntes med den framgång, att en släthuggen obelisk
af sten, prydd med ett af Qvarnström modelleradt
medaljongsporträtt i brons och med lämplig inskrift
samt krönt med en gyllene polstjerna, d. 12 Juni
1866 aftäcktes på sluttningen från det torftiga
herdetjället ned mot södra stambanan, som är dragen
tätt förbi. Förgäfves spanar man dock i Råshult och
vid Stenbrohult efter de kryddsängar, som kallats
"Carls trädgård", ej underligt, då så många vintrars
snö fått breda sin svepduk deröfver. Mera förunderligt
är, att valplatserna för L:s strider och segrar
på andra håll bevara så få minnen af honom, så i
Hartekamp i Holland, så – i Upsala, der sjelfva den
gamla botaniska trädgården vid Svartbäcken såsom
"liten och sänker" blifvit utdömd. Ett af de få,
om ej snart sagdt det enda ställe i verlden, der
ännu stumma och dock talande minnesvårdar hviska
om L:s ingripande i naturens hushållning genom
acklimatiseringsförsök, är egendomen Hammarby,
"Botanikens Tusculum", belägen omkr. 1 mil
s. om Upsala, och der L. under sina senare år
tillbragte sina ferier, anlade sitt "museum in
altis" och sin "sibiriska trädgård" (se Hammarby).
Ew. Ähg.
2. Linné, Karl von, d. y., den föregåendes son och
efterträdare som professor vid Upsala universitet,
föddes d. 20 Jan. 1741 i Falun. Till handledare vid
hans undervisning i fädernehemmet valde fadern sina
mest framstående lärjungar: P. Löfling, D. Rolander
och J. P. Falck, "ty informatorer smitta gärna
disciplarne med det studium de sjelfve älska". Denna
handledning fortsattes, äfven sedan sonen utan förhör
blifvit år 1750 inskrifven icke blott i Upsala univ:s
allmänna, utan äfven i dess medicinska fakultets
särskilda matrikel. Samma fakultets protokoll
bevittna, att L. aldrig undergick något förhör eller
aflade någon examen och aldrig försvarade någon
akademisk afhandling "pro exercitio" eller "pro gradu
medico". Detta oaktadt blef han redan vid nyss fyllda
18 år (1759) nämnd till demonstrator vid botaniska
trädgården och 1763, efter af fadern ingifvet förslag,
af K. M:t utsedd till professor, sedan rikets ständer
året förut förordat såsom en nationalbelöning åt
fadern, att det skulle tillåtas denne föreslå sin
efterträdare. År 1765 promoverades han dessutom till
hedersdoktor i Upsala på särskild uppmaning till
medicinska fakulteten af kronprinsen, som då var
universitetskansler. Promotor, prof. S. Aurivillius,
säger härom uttryckligen i programmet, att det skedde
för faderns förtjenster. Då denna snabba befordran
hvarken uppbars af grundliga kunskaper eller kunde förklaras
och ursäktas genom utomordentlig begåfning, väckte
den berättigadt missnöje hos L:s samtida, bland hvilka
mer än en ansåg sig orättvist tillbakasatt. Detta
missnöje, hvilket väl i allmänhet, åtminstone
under faderns lifstid, var undertryckt, gaf sig
dock stundom luft. – Oaktadt upprepade slaganfall
nödgades fadern, på Gustaf III:s förnyade gånger
uttalade önskan, till namnet qvarstå till sin
död vid tjensten, hvars skötande på eget ansvar
sonen öfvertog d. 17 Okt. 1776 utan annan lön än
den han uppbar som demonstrator. Under väntan på
den ekonomiskt betryggade ställning, som framdeles
skulle komma honom till del, men hvaraf han väl ej
kom i åtnjutande förrän efter nådårstidens slut för
modern och systrarna, måste han sätta sig i skuld,
hvarifrån han sedan knappast lyckades frigöra sig. Och
derjämte uppstod ett spändt förhållande emellan honom
och modern, som ansåg, att han genom erhållande
af faderns befattning fått på sin lott så mycket,
att han icke borde ingå i delning af arfvet efter
denne. Genom ett af L. d. ä. på gamla dagar och
på hans hustrus tillskyndan upprättadt testamente
tillförsäkrades ock hela qvarlåtenskapen åt enkan
och döttrarna. I denna skulle äfven bibliotek och
naturaliesamlingar, på hvilka senare intet värde
kunde sättas vid bouppteckningen, ingå för att till
den mestbjudande försäljas, ehuru L. d. ä. redan
år 1763 vid sitt underdåniga förslag af sonen
till efterträdare uttryckligen framhållit, att
derigenom dessa senare samlingar skulle räddas från
förskingring. För sonens utnämnande till efterträdare
i tjensten var således på grund af faderns eget
erbjudande fäst det vilkor att dessa samlingar skulle
tillfalla sonen, ett vilkor, som makan och modern
senare ej tvekade att söka upprifva. Emellertid
hade Gustaf III benådat L. d. ä. för honom, enka
och barn med åborätt under deras lifstid å tvänne
akademihemman. Mot afstående af sin andel i denna
åborätt samt mot utfärdande till sina systrar af
skuldsedlar å ett sammanlagdt belopp af 333: 16
rdr b:ko, hvilka dock aldrig blefvo infriade, blef
L. d. y. ändtligen i Okt. 1778 egare af dessa för hans
tjensts skötande ovärderliga skatter. Dessa ökades än
mer under hans egen resa (Apr. 1781 till början af
år 1783) i England, Frankrike, Holland och Danmark,
då många täflade att genom skänker af naturalier till
sonen visa prof på sin beundran och tacksamhet mot
dennes fader (se vidare Linnéska samlingarna). Under
vistelsen i London grundlades den sjuklighet, som,
ökad genom upprepad oförsigtighet efter hemkomsten,
d. 1 Nov. 1783 lade honom i en förtidig graf. Han dog
ogift, och med honom utgick på svärdssidan adliga
ätten von Linné. Huru stor andel fadern och andra
(Swartz, Erhart m. fl.) hade i de tryckta arbeten,
som vanligen tillskrifvas L. d. y., är ej här platsen
att söka utreda. Ew. Ähg.
Linnéa. Se Linnaea.
Linnean society of London [linnian såsä’jiti åv
lö’ndön], Linnéska sällskapet i London, stiftades
d. 18 Mars 1788 af Sir Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
